Glädje, fest och färg på knytis i Stålhagen
Klockan är strax efter ett och än så länge är det lugnt. Det doftar gott från köket, i ugnen står Janssons frestelse. En rätt som förhoppningsvis faller besökarna på läppen. De kommer från Syrien, Iran, Irak, Somalia, Afghanistan, Pakistan, Syrien, Eritrea och Georgien. Förra gången det var internationell buffé på Stålhagsgården bjöd de som jobbar där på sill.
– Det var ju inte så populärt, men det är ju svenskt, säger Lena Daxberg, fritidsassistent.
Det strömmar in människor med mat. Allting dukas upp på ett stort bord i mitten av lokalen och Lena Daxberg sätter flaggor i rätterna så att alla ska veta var maten kommer ifrån. På bordet trängs mustiga kötträtter, färgglada grönsaker och ris med bröd, piroger och söta efterrätter. Alla har bidragit med något och eftersom de som kommer hit har så olika ursprung blir det en härlig blandning.
Det är helt omöjligt att smaka på allt. Men alla gör sitt bästa för att ta av så många rätter som möjligt.
Serbibi Ranam från Afghanistan har kommit med sin son Beitula. Han är yngst på festen och nickar ett glatt ja som svar på frågan om han tycker om att komma till Stålhagsgården. Vi har svårt att förstå varandra, men visar med händerna och ler. Serbibi får hjälp av Habiba Abdi Hassan från Somalia med en del tolkning. Habiba har varit fem månader i Sverige och gått på undervisning i två.
– Först har Camilla (Åkesson, fritidsledare på Stålhagsgården) lärt mig lite svenska. Det är bra i Sverige! säger hon.
Ia Eliashvili, som läser till behandlingsassistent och gör praktik på Stålhagsgården, har gjort en georgisk ostpaj, en achma. Hon berättar hur det går till att fylla en degrulle med ost och smör för att sedan grädda i en brödform i ugnen.
– Jag har lärt mig att spara mat i frysen. Förut visste jag inte, då brukade jag laga färskt varje dag. Nu gör jag piroger och lägger i frysen.
Vi blir så mätta. Verkligen.
– Jag är så mätt. Men jag vill gärna ha mer … säger Jerry Freij, praktikant på Stålhagsgården.
Måltiden är över. Borden skjuts in mot väggarna och det är dags för dans. Radj Hadjar från Syrien går med en spjuvermin fram till fönstren och drar för gardinerna, nu är det fritt fram.
Jalal Khatab, också han från Syrien, sköter musikanläggningen och letar efter lämplig arabisk musik på Spotify. Så höjer han armarna mot taket och uppmanar alla att dansa. Det tar en liten stund, men snart är vi där på dansgolvet och stegen böljar hit och dit.
Precis när vi är på väg att gå kommer Mahsan Rostamipour fram. Vi har pratat en stund tidigare om att hon gör praktik på Stålhagsgården och att hon kommer från Iran som hon betonar inte är ett arabiskt land.
– Om du skriver om mig, snälla skriv att vi är väldigt tacksamma för att svenskarna är så snälla mot oss och låter oss få någonstans att bo. Vi är asylsökande och vi är så tacksamma, säger hon.
Stålhagsgården har funnits i två år. Dit kommer asylsökande och får lära sig svenska och hur det svenska samhället fungerar. På förmiddagarna är det undervisning och på eftermiddagarna är det öppet för alla, då kommer mycket barn för lek och pyssel.
Det är Hultsfreds Bostäder och Migrationsverket som tillsammans står bakom Stålhagsgården. Där finns två anställda.
