Lena Mattsson

Lokalredaktör

Mejla mig

Hyresrätt tänker jag, är rätten att hyra en bra bostad till rimligt pris på den plats på jorden där man vill leva. Hyresfel är när de kommunala bostadsbolagen glömmer sitt sociala engagemang och likt somliga privatvärdar bara tänker buisness.

Hyresfel är också när vissa delar av kommunerna glöms bort bara för att de inte ligger i centrum. Det centrum där allt förväntas hända och där alla förväntas vilja bo.

I Gävle kommun är hyresrätt både en etta i Hedesunda och en femma vid Gävle Strand. I alla fall på papperet. Det är också en tvåa i en ombyggd affär i Norrsundet där rullatorerna får plats under loftgången likaväl som en helkaklad och topprustad trea för de äldre som vill sätta den där omskrivna guldkanten på sin ålders höst.

Det är lätt hänt att de som bor i utkanten alltid hamnar i utkanten när bostäder planeras, byggs och rivs. I Hedesunda tycker hyresgästerna att de får vara med och betala den där guldkanten fast de själva aldrig ser skymten av den. I Norrsundet tycker hyresgästerna att allt är bra men att det såklart är deppigt när fabriken lagts ned. Havet glittrar runt knuten men inte är det av guld.

Det var Gävle kommun det men samma fenomen finns i snart sagt alla kommuner; vem har råd att bo i nybygget i Avesta och vem vill flytta till Krylbo där hyresvärden Rivella finns i Danmark och konkurserna avlöser tvångsförvaltningarna som avlöser bolagsombildningarna. 

Det är lätt att det blir hyresfel när pengarna får för stor makt och hyresgästerna ses som dem som ska få hjulen att snurra, utvecklingen att gå framåt och allt vad det heter på entreprenörska.

Så funderar jag denna blöta sommar innan hösten drar igång med hyresförhandlingar och nya nybyggnationer.