Killen min och jag, som vi säger här i Gävle om våra livskamrater, ska flytta. Vi har sålt vår stora lägenhet på fjärde våningen och flyttar snett över gatan till en hälften så stor lägenhet i markplan.
Nu ska vi hyra av kommunens bostadsföretag. Det känns bra tycker jag men det kostar på att flytta. Det ställer saker på huvudet. Det känns i magen. Förutom att det känns i armarna.
Jag har ägnat åtskilliga timmar åt att tömma pärmar och lådor på minnen och papper och delar av mig själv som jag tror jag kan vara utan. Det blev fyra plastsäckar med gamla sjukskrivningspapper, braatthalappar med passerat bästföredatum och brev som inte längre spelar någon roll.
Vi har sålt skivor, ja jag i alla fall, och gett bort böcker till kolleger, släkt och den sociala verksamheten RIA som ska möblera lägenheter för dem som ingenstans har att bo. Vi har demonterat gamla datorer och skjutsat ännu en tjockteve över till grannen.
Sonen och en av styvsönerna kom upp från Stockholm och hämtade fåtölj, stolar, skrivbord, sekretär och bokhylla. Mycket bra. Killen min öppnade dörrar. Jag bar ett par lådor. Det är nya tider nu och det är yngre armar som bär.
Det är precis som det ska vara men ändå känns det tungt trots att packningen blir lättare. Jag tror att det är insikten om livets oåterkalleliga gång som materialiserar sig som ett glödande kol i magen och studsar runt så det svider ända upp i halsen. För nästa gång vi flyttar kanske vi inte kan bära något alls. Kanske är det vi som blir burna då. Det är väl klart att det känns!
På hemhyra.se ska du kunna säga vad du tycker om det mesta. Huvudregeln är enkel: Visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
Du ansvarar själv för det du skriver. Vi vill gärna ha din hjälp att hitta olämpliga inlägg och kommentarer genom att anmäla dessa. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort.
Tänk på att: