Gruvstadspark.
En park i en stad med en gruva?
En gruva i en stad med en park?
En stad i en park med en gruva?
Eller helt enkelt bara ett rasriskområde?
Jag försöker förstå. På avstånd. Gruvstadsparken i Kiruna ska vara en zon, ett ingenmansland, en korridor, mellan gruvan och staden. Mellan rivna hus, rasriskhus och uträknade hus. En park som LKAB anlägger och plöjer ner miljoner i. En park som med åren obönhörligt ska flytta sina gränser längre och längre upp efter berget som Kiruna är byggt på. En park som planerats för att mildra våra känslor kring skövlandet av det som en gång var våra hem.
Varför?
Jag ser hellre att husen, vägarna, lekplatserna, skolorna, ja alltihop, bara rasar ner i det stora svarta gruvhålet. Då kan jag ha kvar mina minnen som de är. Då kan de kära platserna finnas kvar i mitt medvetande så som de en gång var. Fulla av liv.
I höstas var jag på invigningen av gruvstadsparken. Där Bolagsträdgårdens prunkande växthus en gång stod, hade man nu gjort en stor sörjig lerplan. Gruvstadsparken. Vill jag ha kvar den bilden på näthinnan? Nej, inte alls.
Kvar vill jag ha bilden av Bolagsträdgårdens vindruvsklasar som vi som 10-åringar försökte få en glimt av genom växthusets immiga rutor. Disponentens vindruvor sades det.
Kvar vill jag ha bilden av våra skrattande ansikten i svampkarusellen på Schouggatan där vi hängde och slängde varje dag efter skolan.
Kvar vill jag ha bilden av dotterns rosa nästipp ovanför det virkade blomtäcket i barnvagnen där hon snusade utanför lägenheten på Bromsgatan.
Men jag är kanske självisk nu. Jag bor ju inte kvar. Kanske en gruvstadspark kan fylla en funktion för Kirunaborna? Jag vet inte. När jag pratar med släkt och vänner verkar i alla fall fler än jag vara tveksamma. Tanken är att parken ska bli en samlingsplats, någonstans att mötas. Kommer det verkligen att bli så? Vill vi sitta och umgås i ruinerna av våra hem?
Kiruna har många vackra parker. Gröna områden med okuvliga dvärgbjörkar och darriga aspar. Parker som inte kommer att rasa ner i gruvhålet de närmaste åren. Varför inte använda dem? Varför inte lägga miljonerna där?
På hemhyra.se ska du kunna säga vad du tycker om det mesta. Huvudregeln är enkel: Visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
Du ansvarar själv för det du skriver. Vi vill gärna ha din hjälp att hitta olämpliga inlägg och kommentarer genom att anmäla dessa. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort.
Tänk på att: