Jag tar tåget till Kilafors en tisdag. Kilafors, för er utsocknes, ligger en timme norr om Gävle i Bollnäs kommun, eller i Hanebo socken som Kilaforsborna själva hellre vill säga. Vi är tre som stiger av. Det är jag, en tant med hästsvans och extraprisjacka med kamera på magen, en man med färgglad sportväska som luktar åttiotal och en svart huttrande yngling i skinnjacka. Jag har stämt möte och mannen ska vidare för han hämtas med bil. Ynglingen småspringer, kylan ökar på hans steg.
Det är tyst sedan tåget försvunnit i sitt snömoln. Mannens hämtbil tutar till när vi rundar stationshuset. Sedan är det tyst igen.
Jag går in på Centralfiket och hamnar i det som på kultursidorna kallas eklektisk verklighet; asiatisk mat- och inredningskultur möter gammelsvensk med kaffet i högsätet och en smörgåslista nästan lika lång som en pizzameny. Jag beställer en ansjovismacka och en kaffe och väntar.
På bordet står ett ölglas med rosor bredvid en flaska soja. I fönstret, förbi grenarna med gnistrande glasblommor, ser jag mitt blivande sällskap korsa planen utanför stationsbyggnaden och hälsa sig fram mellan borden. Damen närmast drar genast in honom i en diskussion om vad som hänt de senaste veckorna och timmarna.
Han heter Thomas och han valde att flytta hem. Adjö lägenhet vid Humlegården och fester med filmfolk i Stockholm. God dag fyrarummare ovanpå järnaffären i Kilafors och en slät kopp kaffe på Centralfiket.
Flytten är inte anledningen till att vi ses utan att hyresgästen Thomas varit med vid inspelningen av den amerikanska storfilmen The Girl With The Dragon Tatoo. Hollywood kom till Hälsingland och snö skulle smältas och nyfikna hållas på behörigt avstånd. Jovisst var det roligt och visst blev filmen som han var en del av bra men visste jag att han ordnar sägenvandringar för vuxna i skogarna på somrarna? Och visst vill jag höra om filmen han planerar som ska handla om människorna här och om varför Kilafors ligger där det ligger och heter just Kilafors!? En massa gamla smalfilmer har han fått låna, hembygdsintresset är stort. Tänk om storstadsmänniskorna visste vilka fantastiska människor och vilka otroliga livshistorier som finns här i glesbygden! Säger han på samma utandning och kliar sig innanför kepsen.
Samtalet flyter lätt och länge. På vägen ut fastnar Thomas igen. Ett par herrar vid bordet till vänster vill höra hur det går med filmen. Nej, inte den amerikanska utan den som ska handla om Kilafors. Så klart!
När tåget söderut mot Gävle kommer in en kvart senare väller det ut ungdomar och mammor med barn. De har kommit hem. Hem till Kilafors. Hit borde varje storstadsjournalist åka åtminstone en gång om året tänker jag. Och helst äta ska de då också äta en ansjovismacka!
På hemhyra.se ska du kunna säga vad du tycker om det mesta. Huvudregeln är enkel: Visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
Du ansvarar själv för det du skriver. Vi vill gärna ha din hjälp att hitta olämpliga inlägg och kommentarer genom att anmäla dessa. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort.
Tänk på att: