Har varit med om något riktigt oärligt i veckan. Inte kan man väl i sin vildaste fantasi tro att en kompis till min sambos son, som vi bjudit både mat och husrum, skulle sänka sig till den låga nivån att stjäla mina guldsmycken? Jag trodde det definitivt inte, sedan vet jag inte om mitt ursprung från Dalarna gör att jag är extremt godtrogen? Jag utgår alltid från att mämmiskor ska vara ärliga.
Nu hade jag lite tur i oturen om man kan säga så: vi polisanmälde direkt och ville ha assistans av polisen att åka hem till denna person. Nej, det går inte sa polisen, dels har vi inte resurser och dels är det för sent på kvällen(21:00)?
Här hade vi på ett smidigt sätt kunnat hjälpas åt att sätta fast vederbörande då han inte hade hunnit sälja godset. Det resulterade i att min sambo åkte dit själv och fick tillbaka de smycken som stulits. Vi ringde polisen och meddelade att smyckena var tillbaka och fick som respons att vi skulle inte åkt dit själva, det kunde ha gått illa. Vi visste inte vilka som var där och hur det skulle gå. Men det gick bra, och hade vi väntat tills nästa dag så skulle personen med all säkerhet hunnit sälja det.
Mitt förtroende för polisen har därmed minskat ett snäpp, och tio snäpp lägre ner på förtroende skalan ligger den som tog smyckena.
Varför kan inte alla bara vara ärliga? Vilken underbar värld vi skulle ha om alla var ärliga.
En som jag litar på till 100 procent är mitt bonusbarnbarn Julian 8 månader.
Något som är ärligare än småbarn får man leta länge efter!
På hemhyra.se ska du kunna säga vad du tycker om det mesta. Huvudregeln är enkel: Visa respekt för personer vi skriver om och andra som kommenterar artiklarna.
Du ansvarar själv för det du skriver. Vi vill gärna ha din hjälp att hitta olämpliga inlägg och kommentarer genom att anmäla dessa. Inlägg som innehåller diskriminerande uttalanden, personliga påhopp eller språk som kan uppfattas som stötande, kommer att tas bort.
Tänk på att: