De tog strid för att få bo kvar
En vandring genom trerummaren är som en snabbspolning av det senaste halvseklets inredningstrender. Allmogekonst och affischer för svartklubbar varvat med saccosäckar och modern ljudanläggning. Det nya plastgolvet och de nutida fönstren står i skarp kontrast till 60-talsköket med retrotapeter, arbetsbänk i metall och glasbyttor för specerier under köksskåpen.
Hälften nytt, hälften gammalt. Precis som Paula Cardozo vill ha det.
– Vem vill bo i en lyxrenoverad lägenhet? Det var ju finare förr.
Hon är en av dem i området Pennygången i sydvästra Göteborg vars rivningskontrakt förvandlats till en vinstlott.
För fyra år sedan annonserade Stena fastigheter att de 771 lägenheterna skulle totalrenoveras – och att stora hyreshöjningar var att vänta. Beskedet fick en stor del av hyresgästerna att flytta, vilket gjorde det möjligt för värden att hyra ut de tomma bostäderna med korttidskontrakt.
Men tack vare ett massivt motstånd från de boende kom de planerade renoveringarna aldrig i gång. I höstas kastade Stena fastigheter in handduken och gick med på att bara utföra några små, grundläggande ingrepp i varje lägenhet. Som en konsekvens omvandlades samtliga 200 rivningskontrakt i området till förstahandskontrakt.
Paula Cardozo togs helt på sängen av lyckobeskedet.
– Det bara stod som en bisats i informationsbladet, så jag missade det först. Men vi blev såklart jätteglada allihopa.
I området spekuleras det ännu i varför Stena fastigheter plötsligt vek sig. Många är övertygade om att rivningskontrakten använts som verktyg för att minska de boendes inflytande.
– När jag skrev på försäkrade de att jag skulle få bo kvar i minst tre, fyra år och kanske längre. De verkade inte ha någon tidsplan. Jag tror absolut att rivningskontrakten användes som ett maktmedel.
Per Lindahl, fastighetschef på Stena, är förvånad över hyresgästernas syn.
– Vi fick tänka om angående renoveringen för att möta våra kunders önskemål. Nu när vi valt den här mindre renoveringen fanns inget behov av att evakuera hyresgäster, och därför inget behov av rivningskontrakt.
Så kontrakten var inte ett sätt att kontrollera hyresgästerna?
– Absolut inte. Det är så här man normalt gör vid omfattande upprustningar, i stället för att låta lägenheterna stå stilla tills man kommer i gång.
