Ida vågar vägra vardagslivet
Örnsköldsvik, Nygatan, 2011. Sommar, sol och värme. Ett mjukt regn av sång och skratt faller från ovan. Ironiska textrader från ”Pessimistkonsulten” studsar mellan husväggarna: ”Om man drömmer om Paris, hamnar man på något vis, likt förbannat i Hudiksvall!”.
Det är Ida och hennes vänner som har fest – uppe på taket.
Ida hyr en lägenhet på översta våningen och har träffat en frisinnad väninna i huset mittemot. En tio meter lång lina för personlig post binder dem samman och de vinkar till varann och kommunicerar med walkie talkies. Ida och hennes nyfunna vän dansade den sommaren. Under stjärnorna, barfota på hett plåttak, kompade av gitarr och vin.
– Det är hyresgästliv när det är som bäst! säger Ida som har en viss erfarenhet.
Hon flyttade hemifrån redan som 16-åring och har packat i och ur flyttkartonger ett tjugotal gånger sedan dess. Men aldrig för att hon varit tvungen.
– Jag vill kunna flytta när jag vill utan att behöva bry mig om att köpa och sälja. Det är skönt att inte äga, säger Ida Boija.
Namnet till trots känner hon sig fri och slår ständigt bakut mot konventioner. Hon kliver över gränser och provocerar.
– Jag hatar samhällsnormer, är mer än gärna en nagel i ögat och ifrågasätter mer än vara accepterande och foglig.
När Ida som nybliven mamma utmanade Facebook genom att lägga upp en amningsbild togs den genast bort.
– Märkligt. Sixten dolde ju det mesta. Men djupa urringningar på snygga tjejer däremot är tydligen helt okej.
Ida har bott tillsammans med sambon och sonen på Ålidhem i Umeå i flera år – ett luggslitet 60-talsområde med visst renoveringsbehov. Men för Ida är det ett fantastiskt kvarter som alltid är i rörelse.
– Ålidhem är ett exempel på lyckad integration. Ett miljonprogramsområde i lyxbetong! Det sjuder av kultur på ett naturligt och spontant sätt.
Särskilt hög är mysfaktorn när grannen spelar klassiskt på pianot eller när Ida lyssnar på favoritvinyler i fåtöljen. Men det är inte här hennes egen musik blir till.
– Det finns en särskild plats i skogen utanför Ö-vik där jag är alldeles ensam och det gör något med en som är svårt att förklara. Kvistar som bryts under skorna, vattendroppar som faller och löv som prasslar blir till text och musik i mina öron. Och det är bara jag som kan höra det.
Senaste förstahandskontraktet: 5:a på Ålidhem, Umeå.
Gör: Artist med egen musikgenre – proggsoul. Progg står för ärligheten och soul för känslan i musiken.
Ålder: 32.
Familj: Sambon Anders och sonen Sixten, 1,5 år.
Aktuell: Debutskiva i höst.
Kommer aldrig över min tröskel: ”Jantelagen! Det är inget för mig.”
Övrigt: Studerar till bibliotekarie.
