Skam att staten låter de ekonomiska klyftorna växa
Under lång tid har ojämlikheten ökat i Sverige. De ekonomiska klyftorna har aldrig varit så djupa som nu. När jag var ung, i början på 80-talet, var fördelningen av disponibel inkomst i Sverige som jämnast. Men sedan har utvecklingen gått åt fel håll. Idag är det inte bara inkomsterna som skapar den ekonomiska ojämlikheten utan politiska beslut eller rättare sagt bristen på sådana.
Enligt Jämlikhetskommissionens slutrapport har tillgångarna i form av ägd bostad vuxit kraftigt under senare decennier till följd av stigande bostadspriser. Tillgångarna är också ojämnt fördelade över befolkningen. Mer ojämnt än inkomsterna. Beskattningen gynnar det ägda boendet, och denna obalans har blivit än tydligare under senare år. Bostadsbeskattningen styrdes tidigare av principen att staten skulle vara neutral i valet mellan ägt och hyrt boende. Nu är den neutraliteten som bortblåst och det ägda boendet är starkt gynnat, mer än i de flesta EU-länder.
Gör det då något om några gynnas och andra behandlas sämre. Självklart säger jag, vi ser resultatet runt omkring oss idag. En ökad segregation och stora skillnader i uppväxt- och levnadsvillkor. Denna ojämlikhet finns inte enbart mellan olika stadsdelar i våra storstäder utan också mellan stad och land. Och det behöver verkligen inte vara så här. Det går att bryta ojämlikheten. Men då måste politiker våga fatta obekväma beslut som omfördelar mellan fattig och rik. Där inte några lämnas utanför vårt gemensamma samhällsbygge och där rätten till en trygg bostad är given. Ett samhälle med mindre klyftor blir också ett tryggare samhälle.
För mig blir då svårsmält att det som är i fokus i politiken är förslag som ger mer åt de som redan har och mindre till de som behöver mest. Det är en skam att staten behandlar människor så olika.
Marknadshyror i nyproduktionen i ett land med gigantisk bostadsbrist. ROT-avdrag till den som vill renovera bostadsrätt och villor men förslagen om hur hyresgäster ska ha råd med renoveringar lyser med sin frånvaro. Jag och närmare tre miljoner hyresgäster kräver balanserade skattevillkor, statliga topplån, förbättrade bostadsbidrag och ett renoveringsstöd till hyresrätten. Vi kräver helt enkelt jämlika villkor.
