Agnetha förlorade allt i ett kryptobedrägeri och blev vräkt: ”Det är en katastrof”
– Jag har aldrig haft mycket, men de pengar jag har haft har jag alltid sett till att lägga på hyra och räkningar. Jag var aldrig sen med en hyra, innan allt det här hände.
Agnetha Boström, 60 år, sitter vid köksbordet i hennes systers lägenhet i Norrfjärden, en ort i Piteå kommun, några mil söder om Luleå.
Det har snart gått två veckor sedan den ödesmättade dagen när kronofogden knackade på hennes dörr och sa att det var dags att lämna lägenheten i Luleå för gott. Lokaltidningen NSD var med under avhysningen. Agnetha säger att tiden sedan dess har varit tuff.
– Det är en katastrof. Jag vet inte vad jag ska ta vägen, men nu sitter jag här och vill inte ha det på det här sättet. Det är som att sjunka ner i en grop. Det är enkelt att hamna där men inte så enkelt att ta sig därifrån.
Hon sover för tillfället på soffan hos sin syster, men det är ingen permanent lösning. Hon och hennes tre katter – Gizmo, Saga och Sigge – samt hundarna Melker och Dallas måste snart hitta en annan bostad.
– Min syster börjar vara leds på oss. Och det kan man förstå, när man är van att vara själv. Hon har fått flytta på katten sin för de går inte ihop med mina vilddjur.
Agnetha flyttade in i sin förra lägenhet för sju år sedan. Hon har, som sjukpensionär, aldrig haft mycket pengar men säger att hon alltid sett till att betala hyran. Men för några månader sedan ändrades det. Agnetha förlorade stora summor pengar efter att blivit utsatt för ett bedrägeri.
– Jag hamnade i ett läge att hunden behövde opereras och jag behövde gå till optikern och tandläkaren, sådant som man någon gång måste göra och som blir väldigt dyrt när man har sjukpension.
Förlorade 30 000 i bedrägeriet
Hon hade under något års tid tittat på en sida, som hon hittat i meddelandetjänsten Telegram, där en man utlovade skyhög avkastning på dina pengar om du gav dem pengar som skulle investeras i kryptovaluta. Agnetha var länge tveksam, men till sist chansade hon. Allt mannen behövde var en avgift, sedan skulle satsningen vara i rullning.
– Jag funderade länge innan jag bestämde mig för att lägga in pengar, men det var bara 685 kronor för den första avgiften. Vad är 685 kronor om de kan vända det till hundratusentals kronor? Det är ingenting. Jag skulle få en avkastning på mina pengar så att det skulle växa till 170 000 kronor.
Men det blev inga pengar?
– Nej. Det hade varit fantastiskt om det var sant, men det var det inte. Vad som hände ganska snart var att det kom en ny avgift. Sedan fortsatte det med andra avgifter och skatter som skulle betalas in till dem och efter ett tag förstod jag att det inte stämde, men då var det redan för sent. Jag hade blivit av med min pension.
Hur mycket förlorade du?
– Nästan 30 000 kronor.
”De vet vilka grupper de ska på”
Agnetha säger att hon skäms lite över att hon fattade beslutet att gå in med pengar.
– I dag känns det dumt, men där och då tänkte jag att om det bara finns en liten chans att det är verklighet kanske det kan göra mitt liv bättre. De vet de jävlarna vilka grupper de ska gå på.
Utan pengarna som Agnetha förlorat hade hon inte råd att betala sin hyra. Hon kontaktade sin hyresvärd Lulebo och berätta hur läget låg till. Lulebo gav henne uppskov med en månadshyra.
Agnetha vände sig till socialtjänsten och kyrkan för att få ekonomiskt stöd, men fick inget. I stället försökte hon att få ett lån.
– Jag hamnade i händerna hos oseriösa långivare, som säger att du ska få ett lån om du betalar en avgift, men det ledde inte till något utan jag snurrade bara in mig ännu mer och förlorade mer pengar.
När hyran inte inbetalades sa Lulebo upp Agnethas hyreskontrakt. Till sist blev hon vräkt. Agnetha vill helst vrida tillbaka klockan till hur det var innan hon förlorade sina pengar, men måste nu hitta en annan bostad.
Med tanke på att hon nu har hyresskulder är det svårt.
Hon har bett socialtjänsten om hjälp, men har bara blivit hänvisad till vandrarhem, härbärge och akutboende.
– Jag kan inte fara till ett akutboende med hundarna och katterna – det går inte. Socialtjänsten säger att jag får lämna mina djur till länsstyrelsen men det skulle jag aldrig göra. Jag äter hellre upp mina fötter.
Besviken på sin hyresvärd
Agnetha är kritisk till sin tidigare hyresvärd, Lulebo. Hon tycker att hyresvärden kunde ha visat större förståelse inför den situationen hon hamnat i.
– Jag bodde i det där huset i sju år, men om man räknar in andra lägenheter har jag säkert bott i 20–30 år med Lulebo. När de såg att jag började missa hyror, varför tog de inte kontakt med mig? Varför ringde de inte och frågade om vi kunde lägga upp en avbetalningsplan? Det borde väl ligga i deras intresse också.
Hade du klarat av att följa en avbetalningsplan?
– Ja, jag tror det. Jag var beredd att göra väldigt mycket för att klara det, till exempel att börja sälja av grejer för att få in pengar.
Agnetha söker bostad, men säger att det är svårt. Hon hoppas att någon hyresvärd ska vara beredd att ge henne chansen.
– Jag tar ju allt. Jag tar en lägenhet precis vartsomhelst bara jag får någonting för mig och mina djur. Det här är hemskt, men man måste ju få någonstans att bo.
Hem & Hyra har sökt Lulebo för en intervju, men bostadsbolaget har avböjt att medverka.
