Så blev Abdullah Sveriges mesta tomatkändis: ”Det känns mycket fint”

Han växte upp i en liten syrisk stad vid Medelhavets strand och har seglat runt jorden flera gånger om. Men det är på en kolonilott i Stockholm som Abdullah Almassri har hittat hem, och blivit känd som Tomatmannen i Tanto.

Abdullah ­kommer ­gående ner längs Rackarbacken bakom Södersjuk­huset i Stockholm. Han öppnar den första trägrinden i koloniområdet och blickar upp mot sin lott. I branten upp mot en liten faluröd stuga exploderar dahlior i olika nyanser, från urblekt gult till eldig orange och mörk purpur.

Blommorna är spektakulära. Men det är en annan del av odlingen som drar till sig blickarna från tusentals beundrande besökare varje år.

Längs fyra meter höga pålar strävar plantor med flikiga blad upp mot himlen – och från dem hänger radband av mer eller mindre mogna tomater.

Det är tomaterna som är Abdullah Almassris stora glädjeämnen, de som skapar tillfredsställelse, möten, uppmärksamhet – och en chans att glömma.

Kolonilotterna som klättrar längs Södermalms branta klippväggar är över 100 år gamla. Många av tomterna har små trästugor med snickarglädje och prunkande blomsterrabatter. De är mycket eftertraktade bland stockholmarna.

Runt millennieskiftet brukade Abdullah gå runt här och drömma. Han hade en längtan till naturen och odling, men fick höra att det inte fanns en chans att få en egen lott. Till slut ställde han sig ändå i kö och 2018 kom erbjudandet.

– Det var områdets sämsta lott. Igenvuxen och med väldigt lite sol. Ingen ville ha den. Det var därför jag kunde få den, säger Abdullah.

Höga almar och askar skuggar hans markplätt. Mitt i sommaren får den som mest sex timmar sol, medan andra lotter kan få 14 soltimmar. Abdullah förstod svårigheterna, men slog till ändå, med hopp om att någon dag kunna byta till ett mer gynnsamt läge.

– Jag tänkte att jag måste börja lära mig att odla. Jag var intresserad, men kunde ingenting, så det var bara att börja.

I fyra år slet Abdullah med att röja och anlägga. På den minst skuggiga delen slog han till slut ner kraftiga pålar för att kunna odla på höjden. 2022 var kolonilotten redo för plantering och sedan dess har skördarna växt för varje år.

– Jag har lärt mig mycket på Youtube och genom att googla, men ännu mer genom de erfarenheter jag har fått här. För varje år blir det bättre, man lär sig av sina misstag.

Han delar gärna med sig av sin kunskap. Facebooksidan ”Abdullahs Tomatodling Dagbok” har i dag 36 000 följare och inläggen kan få tusentals gillamarkeringar och hundratals kommentarer. Han ger odlingsråd i tidningar och tv och har betalt samarbete med en liten fröfirma.

Abdullah Almassri har blivit en tomatodlingens influerare.

Han ler när jag undrar hur det känns att vara kändis.

– Det känns mycket fint. Inte att vara kändis, men att så många kommer och vill titta och prata. Jag svarar alltid på frågor och låter alla smaka. Det är roligt.

Abdullah bjuder ofta nyfikna besökare att komma in på lotten och i slutet av sommaren blir det öppet hus. Då brukar kön ringla långt upp längs Rackarbacken. I fjol hade han och familjen packat 2 500 kuvert med tomatfröer för att ge bort. De gick snabbt åt.

Abdullah räknar med över 10 000 besökare per säsong och alla får smaka några tomater.

Många har föreslagit att han ska börja ta betalt. På trendkänsliga Södermalm skulle pinfärska, närodlade grödor säkert locka många villiga köpare. Men Adbdullah skakar på huvudet.

– Det här är min hobby. Att tjäna pengar på de som besöker min lott låter inte bra. Jag vill göra dem nöjda och glada.

Och att det är just tomater han odlar beror på att de är enkla att bjuda på. Det skulle vara svårare med en aubergine eller gurka.

Kanske kommer gästfriheten från hemlandet Syrien. Där växte Abdullah upp i den lilla staden Baniyas vid Medelhavets kust. Han började tidigt jobba på byggen, men gick till sjöss vid 21 års ålder. Det var mycket bättre betalt, och han fick se världen.

– Vi kunde lasta i Frankrike och nästa gång gå i land i Nigeria och nästa i Rio de Janeiro. Det var världens bästa jobb! I alla fall om man inte är gift och har barn.

Efter tio år gick han i land, men ville inte bo i Syrien på grund av den hårdföra Assadregimen. 1998 hamnade Abdullah i stället på Södermalm i Stockholm och det var då han började med sina strövtåg i koloniområdena längs Årstavikens strand.

Senare gifte sig Abdullah med Roula från Syrien. När de fick tvillingar blev den lilla ettan på Söder för trång och de bytte till en större lägenhet i miljonprogramsförorten Bredäng. Nu har de bott där i nästan 20 år och fått ytterligare två barn, men Abdullah vill flytta.

Lägenheten är sliten och den privata hyresvärden vägrar att byta ut trasiga tapeter och möglig golvmatta. I stället talas det om en större renovering, som kan höja hyran med 50 procent. Det har också blivit allt stökigare i huset och området, säger Abdullah.

– Förut var det inte droger och skjutningar, som det är nu. Tvättstugan och soprummet är kaos. Vi vill flytta tillbaka till Söder, men jag har bara 23 år i bostadskön så det räcker inte.

Men han har ändå sin oas där.

Abdullah bjuder på kaffe uppe på terrassen. Där kan han sitta dold bakom en väldig björnbärsbuske, för även en social och givmild person kan behöva dra sig undan ibland. Där kan han också grilla och umgås med familjen, eller bara ta det lugnt och mata den lilla ekorrhonan som kommer och äter ur hans hand klockan tio varje förmiddag.

Från april till november är Abdullah på sin lott från tidig morgon varje dag, utom på fredagar när han sköter tvätten och går till moskén. Eftermiddagar och kvällar jobbar han på SJ. Det är mycket att göra, och Abdullah tycker det är skönt. Odlingen hjälper honom att hålla borta dystra tankar.

– När jag kom till Sverige var allting jättefint, både här och i världen. Nu är det bara oro – krig, politik, ekonomi. Det är därför jag tycker om att vara här på min lott. Jag är fokuserad på det jag gör här och slipper tänka på alla problem.

Efter tomatsäsongen åker Abdullah till Syrien, där han har börjat bygga ett hus. Det ska bli en villa i tre våningar på höjden ovanför Baniyas. På tomten tänker han bygga upp nya odlingar. Han hoppas på att få många besök där också.

Men att flytta tillbaka för gott finns inte i tankarna. Sverige är Abdullah Almassris andra hemland – och han måste ju sköta om sin kolonilott.

I framtidsplanerna finns i stället att bli bättre och bättre på att odla tomater, skriva två böcker, och förhoppningsvis få tillgång till en odlingslott med fler soltimmar.

– Här får jag kanske 800 kilo tomater på en säsong, men med ett bättre läge kan jag säkert få 1 500 kilo. Och det behövs! Det kommer mer och mer folk hela tiden och de måste ju få smaka.