Besök paret som bor i ett museum: ”Fast vi får ha elljusstakar i fönstren”

Blinkande julbelysning är förbjudet och plastkrukor i fönstren går inte heller an. ”Folk tror att det är som att bo i en glasbur”, säger Ingrid som väntade 18 år på sitt och sambon Lasses hyreskontrakt.

De hörde aldrig när han kom in genom dörren, utan plötsligt stod han bara där i hallen. Den främmande mannen som klev in i huset som ligger omgivet av en lummig liten trädgård vid kullerstensgatan i utkanten av friluftsmuseet Gamla Linköping.

– Det är ju inte så lätt att se vad som är museum och vad som är hyreshus. Han var lite irriterad och tyckte att det skulle vara tydligare skyltar, säger Ingrid Bergqvist.

Två gånger har det hänt att de fått oväntat besök. Det fick räcka. Efter det satte de upp den lilla skylten intill ytterdörren. ”Privat”, står det på den. Det har respekterats. Men det händer fortfarande att det dyker upp besökare i trädgården, och det är helt okej.

– Det är inte vår trädgård utan allmänheten har tillträde till den. Så man kan ju komma in här och spela lite krocket eller ha picknick med familjen, säger Lasse Borggren.

Stadsdelen Gamla Linköping är både ett levande museum och ett bostadsområde på samma gång. Här finns ett 30-tal hyreslägenheter som ägs och förvaltas av Kulturfastigheter, ett dotterbolag till kommunala Stångåstaden. För närvarande står knappt 200 personer i kö. Inte så många, kan tyckas, men med tanke på att i snitt en lägenhet per år blir ledig så blir väntan oftast lång.

Ingrid och Lasse flyttade in i det som heter Skräddare Svahns hus en av årets varmaste dagar sommaren 2016. Tidigare bodde de i varsin villa i andra delar av Linköping, men nu var det dags att bli sambos på riktigt. Hon undervisar i slöjd på Linköpings universitet. Han jobbade tidigare på Saab men är pensionär sedan några månader tillbaka. Ingrid hade stått i kö till det annorlunda bostadsområdet i 18 år.

– Så det blev ingen lång diskussion om vi skulle flytta. Det var bara så det var, säger Lasse.

Det första intrycket när de kom på visning var att huset var lite slitet. Men de fick löfte om att vissa saker skulle fixas till, som ommålning av köket och nya tapeter i ett par rum. Den lilla tvekan som fanns försvann när de klev ut på balkongen.

– Jag kände bara oj, vilken vy, säger Ingrid.

Bebyggelsen i området är låg och det räcker att komma en våning upp för att befinna sig bland trädkronor och takåsar. Nu äter paret alltid frukost på balkongen om somrarna, så länge vädret tillåter.

Huset har fyra rum och kök plus gillestuga i källaren och är drygt 100 kvadratmeter. Hyran ligger på närmare 14 000 kronor i månaden.

– Jämfört med andra hyreslägenheter i den här storleken känns det inte dyrt, tycker Ingrid.

– Sen är väl standarden lite så där. Vi har till exempel ingen diskmaskin för det går inte att få in i det här köket. På vintern blir det lite dragigt runt fönstren.  Men det får man acceptera. Det är en del av charmen. Det finns för- och nackdelar med att bo i ett gammalt hus, säger Lasse.

Friluftsmuseet, som drivs av Linköpings kommun, och Kulturfastigheter vill att miljön i området ska återspegla hur det var runt förra sekelskiftet. Därför gäller andra regler än i vanliga hyreshus. Den som flyttar in får en diger lista med saker att tänka på. Gardiner bör vara ljusa och omönstrade i bomull eller linne och moderna lampor och prydnadssaker är inte okej i fönstren. Pelargoner i keramikkrukor går däremot bra. Inför jul brukar Kulturfastigheter påminna hyresgästerna om vilka juldekorationer som var vanliga i början av 1900-talet, och vilka som inte var det. Blinkande ljusslingor bör exempelvis undvikas.

– Men de har gått ifrån det lite, för numera får vi ha elljusstakar, säger Lasse.

Reglerna gäller allt som syns utåt. Däremot är det okej att möblera hur man vill inne i lägenheten. Även trädgårdsmöblerna ska vara tidstypiska och tillhandahålls därför av hyresvärden.

Trädgårdarna sköts av museet och Ingrid kan sakna att inte få påta i rabatterna. När paret valde att ställa några krukor med sommarblommor på trappan kom det en lapp från museet i brevlådan.

– De skrev att man inte hade sådana för 100 år sedan. Då tyckte vi faktiskt att det gått lite för långt. Vi ville ju bara att det skulle se trevligt ut, säger Ingrid.

Även andra hyresgäster reagerade och det ledde till ett möte mellan boende och hyresvärd och än så länge står krukorna kvar.

Men över lag tycker paret att begränsningarna är okej, eftersom det är de som skapar den speciella miljön.

– Det blir ju trevligare för alla, både besökare och oss som bor här. Och vi gillar ju den lite äldre stilen. Man måste tycka att det är kul, annars blir det ju bara jobbigt, säger Lasse.

– Det känns inte som att vi har slagit knut på oss själva för att inreda. Vi har många saker efter min mormor och en del har vi köpt, säger Ingrid.

Lasse betonar att policyn inte är någon överraskning för den som flyttar in. Redan när man ställer sig i kö får man information om vad som gäller.

– Men jag saknar det här med grillning. Det är ju ett lätt sätt att umgås. Jag kommer inte ihåg hur man tänder en grill längre.

Det var efter den svåra branden i Eksjös gamla trästad år 2015 som all eldning blev förbjuden i Gamla Linköping. Grillning och marschaller kräver särskilt tillstånd och fysiska eldvakter.

Området lockar många turister, framför allt sommartid. Men det hålls även marknader under vår och höst som drar tusentals besökare. Paret får ibland frågan om det känns som att de bor i en glasbur eller ett skyltfönster, men så upplever de det inte. Däremot är det många som fotograferar deras hem.

– Så jag har hittat våra fönster på Instagram några gånger, berättar Ingrid.

Vad tycker du om det?

– Jag blir glad. Det är bara roligt.