Cp-skadade Adam drömmer om att bli bäst: ”Jag vill imponera på hela världen”

Adam Mellouk var nära att dö av syrebrist. Han överlevde den traumatiska förlossningen men med en allvarlig cp-skada. Nu drömmer han trots det om att nå den absoluta toppen i sin sport - bodybuildning.

Adam Mellouk var 27 år när han för första gången vågade åka tåg på egen hand. Han var nervös och rädd men äntligen på väg. Han skulle till sin träningskompis Alice i Göteborg.

Den tre timmar långa tågresan från Malmö går att se som en fullbordan på en betydligt längre resa. En resa som började på en trehjulad cykel hemma i Trelleborg många år tidigare. När han fyllde arton år fick han äntligen byta ut cykeln mot en permobil som gav mer frihet men mindre motion. Magrutorna försvann och Adam tog ett beslut som skulle förändra livet: han började styrketräna.

När han satt där på tåget till Göteborg för drygt ett år sedan var han bara månader från målet att bli bäst i Sverige på bodybuilding. Han hade slitit hårt mot både omgivningens fördomar, sina egna rädslor och framför allt de fysiska begränsningar som en cp-skada medför. Men timmarna i gymmet hade inte bara gjort honom stark på utsidan.

– Egentligen har jag blivit en helt ny människa under den här ­perioden. Bara jag skulle gå ut förr började mina tankar att snurra. Jag var rädd att inte hitta och hamna fel. Nu kan jag bestämma att jag ska resa i morgon utan att behöva oroa mig, säger Adam Mellouk.

Snart väntar en tävling i Spanien och förra hösten vann han SM-guld i sin klass. Filmklippen med honom når miljontals i sociala medier och han är ett välkänt ansikte för de flesta som sysslar med bodybuilding i Sverige. Målet är den professionella kroppsbyggar­tävlingen Mr Olympia i USA, ansedd som världens främsta. Ett produktionsbolag följer honom för en dokumentärfilm planerad att visas på SVT nästa år och han skriver på boken om sitt liv.

– Allt det här har gjort mig mer ­vuxen och självsäker. Jag är inte ­samma Adam som jag var för ett år ­sedan och det är coolt.

Ur gymmets högtalare hörs en ­gammal popdänga med systrarna Graaf. En bekant hälsar med en ryggdunk ­medan Adam Mellouk förbereder för en roddövning. Han ber om hjälp med att hänga på en 25-kilos viktskiva, för här räcker inte musklerna till. Motoriken sätter stopp. Syrebristen efter en ovanligt utdragen förlossning gav Adam Mellouk cerebral pares, en livslång hjärnskada. Musklerna är påverkade, de blir stela och är ­ständigt spända. Han går ryckigt och har svårt med talet, vilket gör att en del ­misstar sig och tror att det handlar om en intellektuell funktionsnedsättning. Inget kunde vara mer fel.

– Det värsta är när folk förställer sig och pratar med en ljusare röst, som till ett barn. Eller över mitt huvud när jag själv är där. Det händer än i dag om jag är med min mamma eller min vän ­Alice. När jag var yngre tyckte jag att det var jättejobbigt.

I dag är Adam Mellouk på sitt gym i centrala Malmö för det här reportagets skull fast han egentligen borde vila. Det blev sent i går, klockan var över halv ett på natten innan han kunde stänga dörren om sig efter en intensiv helg i Stockholm där han återigen fick stå på scen i samband med en tävling.

När han klev upp på scenen med sin spraytannade kropp och tajta små badbyxor, poserade och spände musklerna, jublade hela arenan. Det var exakt den belöning han var ute efter och som också är skälet till att han orkar ­fortsätta. Att stå där i rampljuset inför alla ­blickar och höra ­applåderna är det bästa han vet. Efteråt kom som alltid tårarna.

– Mina tårar säger mer än tusen ord. Det är svårt att sätta ord på vad jag känner i det läget. Känslan är stark, det är så mäktigt, en obeskrivlig lycka och glädje. Det som är fint är att människor ser och förstår hur mycket det betyder för mig efter allt jag har gått igenom. Förberedelserna kräver så mycket och sedan handlar det om en och en halv minut på scen.

Poseringen är en central del för den som tävlar i bodybuilding. Det går ut på att framhäva musklerna. Utstrålningen och hållningen är viktiga och man ska kunna hålla sig helt stilla i de olika momenten, vilket är i princip ­omöjligt för Adam Mellouk. Sina ofrivilliga muskelryckningar är inget han kan kontrollera.

– Det är som det är. Och det är klart att jag kunde valt en enklare väg än just bodybuilding men nu älskar jag det och jag brukar inte välja den ­lättaste vägen. Jag hoppas att jag kan inspirera andra.

Att han ens befinner sig på den där scenen hänger inte bara ihop med trehjulingen som byttes ut mot en permobil. Ett par år efter att han började styrketräna fick han syn på något han aldrig tidigare hade sett. I ett filmklipp på Facebook poserade en kroppsbyggare från USA som också hade en cp-skada. Klippet förändrade allt.

– Jag tänkte direkt när jag såg det, kan han så kan jag. Jag ska dit. Det var då jag började träna på allvar.

Fem dagar i veckan tar han nu permobilen till gymmet, som han ­betraktar som sitt andra hem. Varje pass varar i en och en halv timme. Två muskelgrupper varje pass, ­samma ­antal repetitioner men ökad vikt ­varannan vecka. Så bygger han sig stor. Det och mammas matlådor. Nu bor hon ett stenkast från honom i Malmö. Under uppväxten i Trelleborg var det bara mamma och de två yngre systrarna. Pappan lämnade familjen tidigt och flyttade utomlands. I dag har de ingen kontakt alls.

– Men kanske har han sett mig i ­sociala medier. Visst var det jobbigt när jag var yngre, men nu har det gått så lång tid och jag är lycklig över det jag har och de människor som faktiskt finns i mitt liv.

I stället fick han se sin mamma slita med att få ihop allt på egen hand.

– Jag har sett hur det är, stressen att vara ensam förälder och utan körkort. Vi cyklade överallt, i alla väder, regn och snöstorm. Till dagis, affären och skolan. Jag hade en bra uppväxt men vi visste att vi inte kunde få allt utan jag har lärt mig att vara tacksam för det man har.

När han inte tränar är han på jobbet som städare på gummifabriken Trelleborg AB eller hemma i hyrestvåan i miljon­programsområdet Bellevuegården i Malmö. Det är kök och vardagsrum i ett, en jättestor tv-soffa, Marilyn ­Monroe på ­väggen, tävlings­pokaler som står framme och köksskåp fyllda med ­träningspreparat: proteinpulver och kreatin.

– Jag tycker det är så skönt att ha ett eget hem och ett eget liv. Det är viktigt att man trivs där man bor och det gör jag.

Han har haft mycket emot sig, men försöker att se det som ändå fungerar.

– Min kropp är jag fine med men mitt tal önskar jag att jag kunde ändra på. Jag har bra och dåliga dagar men jag har alltid ont i käkarna för det är så ansträngande att prata och jag tycker ju verkligen om att prata. De stunderna önskar jag att det fanns en medicin som hjälpte. Men jag vet att livet är så här och jag väljer att fokusera på glädjen.

Hur livet hade varit utan cp-skadan tänker han inte på.

– Jag är en människa som är snäll och kärleksfull. Om jag inte hade haft min skada, hur hade jag varit då? Jag tänker att saker sker av en anledning även om det verkar orättvist.

I stället väljer han att lägga allt ­fokus på sin stora dröm.

– Det finns bara en väg framåt nu och det är mot USA. Jag vill imponera på hela världen. Jag har alltid sagt: ingenting är omöjligt.

Här kan du följa Adam Mellouk: https://www.instagram.com/melloukadam