Malmökomikern Charlotta Björck lämnade vårdjobbet för humorscenen

Från tjugo år i vården till en egen tv-serie. Charlotta Björcks liv tog en minst sagt tvär vändning. Nu är hon aktuell med en egen humorföreställning om livet som mamma. Jobbet som frilansande komiker sköter hon från hyreslyan i Malmö.

Charlotta Björck ber om ursäkt. Vi trängs i hallen i hyres­trean och hon har inte dammsugit. På den vitgrå plastmattan ­ligger rester från morgonbestyren med två barn: småsmulor och lite grus.

– Jag fick gå emot mina impulser: Charlotta, du får lov att inte dammsuga. Det får se ut så här. Jag ­behöver inte ställa mig och dammsuga hallen för att ni kommer.

Hon menar vad hon säger. Eller inte. Den som känner till komikern och ­kulturalltiallon Charlotta Björck vet att hon gärna rör sig i glappet mellan allvar och skämt. Den svarta och ­sarkastiska humorn har tagit henne från egna sketcher i sociala medier till SVT och standup-scenen. Och förra året blev hon nominerad till årets kvinnliga komiker.

– Det var så otroligt stort för mig och så otippat. Jag blev väldigt förvånad. Men det är en stämpel på att branschen har sett dig. ”Vi i Stockholm har sett dig trots att du bor i lilla fjuttiga Malmö”.

Men vägen till prisnomineringar och tv har inte varit spikrak. Det var först när hon insåg att tv-serien Charlotta x 8 skulle bli verklighet som hon vågade säga upp sig från det fasta heltidsjobbet i vården och satsa på en ny karriär, den betydligt mer osäkra frilanstillvaron i kulturbranschen.

Men komiker har hon nog alltid ­varit. Charlotta x 8 bygger på att ­Charlotta Björk själv gör ett antal karaktärer. Och karaktärsmakandet började redan som liten hemma i villan i Nybro i ­Småland. En av de första – då var ­Charlotta nio år – var den gifta tvillingpappan Magnus från Göteborg som överlevde Estonia­katastrofen tack vare en luftficka. Iklädd pappas kavaj, loafers, slips och skjorta och med skägg målat med ­mammas ­mascara uppträdde ­Charlotta som Magnus på middagsbjudningar och ­kalas.

– Det var mitt sätt att bearbeta den tragedin och så har jag fortsatt.

Den tidiga uppväxten präglades av ­teater och musik, tack vare kyrkan. Hennes föräldrar var troende och ­pappa präst. De fick fem döttrar, Charlotta är nummer fyra i syskonskaran.

– Mamma var en bossig lady och hon fick fem bossiga ladies.

Nu när Charlotta har en egen familj har projektledarrollen fallit på hennes lott.

– Jag har valt att acceptera det men det är klart att det finns en del bitterhet i det. Jag är medveten om könsmaktsordningen. Gör min sambo försök så är det aldrig tillräckligt bra. Så det är till viss del mitt eget fel.

Det låter lite hårt.

– Nej, det är sanningen. Det är så det är i många strejta relationer. Vi trivs ­väldigt bra ihop, oavsett det. När jag var yngre var det en jakt på att det ska vara på ett visst sätt. Och sen när man lever ihop, har gjort det länge och har två barn tillsammans får andra saker prioriteras framför om han tar initiativet till att vi ska köpa hem en viss tvål. Då får man skita i det.

Som nioåring var hon färdig med ­kyrkan. Föräldrarna accepterade ­hennes val.
– Jag är övertygad ateist. Men det är klart att vi har haft diskussioner ­hemma. Att mannen ska vara kvinnans över­huvud som det står i bibeln, hur fan kan man tycka det?

Det blev teater även på gymnasiet och efter ett par år på folkhögskola flyttade hon till slut till Malmö för att satsa på en musikkarriär.
– Jag har aldrig varit sugen på ­Stockholm eller Göteborg utan det var Malmö som gällde. Jag tycker om att det är en liten storstad. Stockholm är främmande, avstånden är så stora.

Men då dök jobbet som personlig ­assistent upp, musikplanerna lades på hyllan och sedan kom barnen Sigge och Bim. Samtidigt hade det fötts helt nya plattformar i sociala medier. Och där hittade Charlotta en scen, parallellt med vårdjobbet. På Instagram kunde hon skapa sin egen absurda värld av sketcher och klipp med svarta ­betraktelser av mänskligheten och samtiden.

Ändå var det inte självklart att säga ja när SVT kom på tal. Det var tv-journalisten Ann Söderlund som upptäckt Charlotta på Instagram och som frågade om hon fick pitcha henne.

– Jag hade sagt nej till så mycket ­redan, för att jag inte vågade och för att jag hade två små barn, men så kände jag att om jag menar allvar med det här och vill satsa måste jag börja säga ja. Så då gjorde jag det. Men jag tänkte: Gud, jag kommer att behöva ringa min chef och säga att jag inte alls sa upp mig. Jag ­kommer tillbaka.

Men det behövdes aldrig. I stället ­slutade det med tv-serien Charlotta x 8 som utspelar sig på en vård­central. ­Inspirationen är hämtad från alla år i vården. Förutom Charlottas egna ­karaktärer spelar tunga namn som Eva Röse och ­David Batra några av rollerna. Serien blev en vändpunkt. Sedan den visades har det gått i en rasande fart med uppdrag som bland annat manusförfattare.

Den nya jobbtillvaron sköter hon hemma vid köksbordet i hyreslägenheten. Här utgörs arbetsplatsen av dator, ­telefon, läppbalsam och snusdosa. Trots totalt tjugo år i vården har hon aldrig lärt sig att dricka kaffe. Ur kylen plockar hon fram koffeinsubstitutet, en tvåliters ­petflaska med cola och häller upp i en gammal glasburk.

– Skriv nu inte att jag dricker cola. Kollegorna i vården har alltid tittat på mig som om jag är jättekonstigt för att jag inte dricker kaffe.

Köks- och arbetsbordet är vitt, runt och nyligen inköpt på second hand för att matcha det nya köket i hyresfyran ­familjen fortfarande inte har flyttat när vi hälsar på. Tre­rummaren har de vuxit ur. Nu ska ­Charlotta och hennes sambo äntligen få ett eget sovrum. Men än så länge står parets dubbelsäng i vardagsrummet. En hylla med dubbla bokrader skärmar av mot tv-soffan. Längs en vägg står ­Charlottas nya och efterlängtade piano. I den gula fåtöljen sitter hon när hon spelar tv-spel, helst favoriten Hollow Knight, ett äventyrsspel som kretsar kring insekter och hjältar.

– Då ser jag ut så här. Helt hjärndöd.

Hon sätter sig i fåtöljen och gapar mot tv:n med tom blick.
– Min familj tycker det är sådär när jag spelar i flera timmar.

Ett eget sovrum är inte det enda skälet till att Charlotta ser fram emot att lämna det rödteglade funkishuset. Det andra skälet hör till en av livets smärtpunkter. Ett av barnen har en diagnos vilket kan göra vardagen med bråk och utbrott i ett hyreshus jobbig. Att en granne ­gjorde en orosanmälan till socialen gjorde det än värre.

– Jag ringde till mamma och grät. Men det var ingen fara. Vi har ett barn med extra behov och som saknar normala gränser och då blir det ibland högljutt. Grannen reagerade på att vårt barn ­hotade med att döda oss och att hoppa ut genom fönstret. Men för oss är det vardag. Nu är vi ständigt på tå för att vi inte ska låta för mycket. Och det triggar ju bara barnen ytterligare.

Trots, eller kanske för, att hon är mamma till ett barn med en diagnos får hon ofta höra att hon är ”mama goals” på sociala medier. Hon håller inte alls med om etiketten men nu har den fått döpa föreställningen som sköts upp på grund av pandemin och som nu till slut verkar bli av. ”Mamagoals osv” beskriver Charlotta som en humorföreställning med djup.
– Den är rolig men också innerlig och mörk. Och ganska tung här och där. Som livet är.