Från gejmingfåtöljen till världskänd youtubeprofil – så klättrade Emil till toppen

Som tonåring satt han fastvuxen i sin gejmingfåtölj med fast grepp om datormusen. Nu har Emil Abrahamsson klättrat sig till en position som världskändis.

Klättra upp för en vägg på nästan fem ­meter, utan säkerhetslina och med ömmande fingrar som följd? För en inbiten gejmare lät idén att ­testa bouldering lika stollig som att anfalla en elddemon med ett träsvärd.

Emil Abrahamsson var 16 år, över­viktig och föredrog att låta spel­karaktärerna stå för motionen. Men han var också sjukt tävlingsinriktad.
Han antog brorsans utmaning – och ångrade beslutet från första stund.

– Jag blev totalt krossad. Brorsan var längre, starkare och hade börjat två månader tidigare.

Ändå var det något med den där ­väggen han inte kunde släppa. Gång på gång återvände han till klättercentret i Solna norr om Stockholm.

Under fjärde besöket slog det honom. Han tävlade inte längre mot sin bror, han tävlade mot sig själv. Sedan den ­dagen blev datorn stående – klättringen hade blivit hans nya spel.

– Bouldering har en stark koppling till gejmande. Varje gång lär man sig något nytt. Man levlar upp för att göra sin karaktär starkare, för att klara svårare och svårare utmaningar.

Precis som i ett dator­spel går utvecklingen fort i början. De ­första ­veckorna befann sig Emil Abrahamsson i ett ­konstant dopaminrus från att ­ständigt låsa upp nya ­nivåer och färdigheter.

– Få sporter är så tacksamma att börja med som bouldering. Du kan känna hur du blir bättre och bättre för varje gång.

Det skulle dröja tre år innan han var på samma nivå som brorsan. Sedan dess har han fortsatt uppåt. Efter elva år i sporten är Emil Abrahamsson en meriterad tävlingsklättrare och tillhör den absoluta Sverigetoppen inom bouldering.

Hans Youtubekanal är en av de tio största i hela klättringsvärlden. För två år sedan släppte han greppet om ­Svenssonlivet och sa upp sig från ­jobbet i klätterhallen. Sedan dess arbetar han heltid med att producera videomaterial om klättring åt sina drygt 110 000 följare.

– Jag tjänar en ganska genomsnittlig svensk lön. Alla pengar som blir över återinvesteras i kanalen.

Som youtuber är det aldrig en självklarhet att man har en lön att hämta ut nästkommande månad. Publiken kan svika, algoritmer kan ändras och sponsorer kan dra sig ur.

Det är därför han inte ens funderat över att äga sitt boende.

– Man vet aldrig när mitt jobb kraschar. Där blir hyresrätten en stor trygghet. Det är flexibelt och man sitter inte med en massa kostnader.

Lite extra billigt blir det eftersom sambon Cordelia pluggar idrottsteknologi på KTH och därför har tillgång till en studentlägenhet på 27 kvadrat.

Men i ärlighetens namn känns den lite väl stor. Helst av allt vill han, Cordelia och blandrashunden Yatzy trycka in sig i skåpbilen och ge sig ut på klätteräventyr.

– Jag trivs bäst i små utrymmen utan en massa prylar, jag blir mest stressad av dem.

Klättringen har inte bara tagit ­honom till nya höjder, utan till en mängd outforskade platser. Under ett års tid har han och Cordelia rest Europa runt med ”plåtburken” i jakt på klippor att bestiga.

Och det är ute i naturen Emil Abrahamsson föredrar att klättra – vilket är orsaken till att han blivit stor klätterkändis i sociala medier.

I ordets rätta bemärkelse är detta vad bouldering handlar om (”boulder” är stenblock på engelska). De allra ­flesta föredrar dock att utöva sporten på en professionell klättervägg, i en behagligt tempererad träningsanläggning.

– Man måste vara sjukt nördig för att klättra utomhus. Det är kallt som satan, man måste hitta klippor med rätt typ av kristaller för att få grepp i och man behöver ta med utrustning.

Det är också på klätterväggarna i princip alla tävlingar sker. Reglerna är enkla: du har fyra, fem minuter på dig att lösa ”problemet” – det vill säga att ta dig upp. Helst utan att trilla ner.

Nederlag beror ofta på att man inte hittat bästa vägen att ta sig upp, förklarar Emil Abrahamsson. Bouldering handlar därmed lika mycket om problemlösning som styrka.

Han sveper med handen mot en grupp unga män i träningskläder som betraktar klätterväggen framför dem som om den vore ett matteproblem.

– Många som kommer hit till träningshallen är studenter, och särskilt många är ingenjörsstudenter. Bouldering har ett stort fokus på att förstå detaljer och klura ut vägen.

Många halkar in på sporten på samma sätt som han gjorde. En kompis, partner eller familjemedlem lurar med en till klätterhallen för att testa. Sedan blir man kvar.

– Det är svårt att tänka sig ett bättre beroende. I princip finns det ingen ­annan sport som täcker alla tränings­behov som klättring. Du tränar ben, ­armar, hjärta, kondition … allt.

Och det är inte bara bland yngre som klättring blivit hett. Emil Abrahamsson beskriver en ”helt sinnessjuk” utveckling de senaste tio åren, med en våg av nyfikna motionärer och nya hallar som öppnar på löpande band.

– När jag började tänkte man på ­klättring som en obskyr sport för outcasts. En snubbe som tog sig upp för en klippa för att röka gräs. Nu känns det som att den växer mer än någon annan sport.

En dov duns hörs i den tjocka mattan några meter bort. En av ”ingenjörerna” har gått bet på sitt klätterproblem.

Trots att fall från flera meters höjd ­tillhör vardagen som bouldering-­utövare är det väldigt sällan någon ­skadar sig, försäkrar Emil Abrahamsson.

– Jag skulle vilja påstå att det är en av de mer ofarliga sporterna. Visst händer det att någon stukar foten, men det är nog betydligt mer vanligt i fotboll.

En sak får man dock räkna med: klättring kommer med lite blod. Emil Abrahamsson borstar bort ­kalket från handflatorna och håller fram dem. Fingrarna är påtagligt tjocka och skinnet har härdats av att ha burit hans kroppshydda över oräkneliga klippor.

– I början är det lätt att lite skinn lossnar och att fingrarna gör ont. Men händerna vänjer sig ganska snabbt, man får väldigt starka nypor.

Frågan är när Emil Abrahamsson har levlat färdigt och klarat sitt klätterspel.

– Haha, ärligt talat tror jag nog aldrig att spelet tar slut. Man kan alltid lära sig något nytt.