Slagsmål, strejker och revolvrar – författaren Hannes Rolf lär oss om striderna som formade Hyressverige

Hyresgäster strejkade och blockerade hus. Värdar svarade med vräkningar och till och med knytnävarna. Under åren mellan världskrigen var striden om hyror och boende både stökig och passionerad. Om detta berättar forskaren Hannes Rolf i en helt ny bok.

Våren 1928. Vreden ­växte på Blekingegatan 20 på ­Södermalm i Stockholm. De ­boende i det ­praktfulla ­jugendhuset hade ­blivit ­blåsta av två ökända ­affärsmän vid namn Torsten ­Weidenhayn och Werner ­Andersson. De hade ­lockat hyresgästerna att köpa sina ­lägenheter. I husets ­botten fanns ett garage som var våldsamt över­värderat och gjorde det ­möjligt att köpa lägen­heterna billigt. När ­bostadsföreningen (en upplåtelse­form som var vanlig ­innan bostadsrättsföreningen) tog över uppdagades att det dessutom fanns ­tidigare okända lån som de ­boende ­skulle ­amortera på. ­Föreningen gick i ­konkurs. Huset såldes på ­exekutiv ­auktion – till ett ­bolag som var ­kontrollerat av de skumma affärsmännen. Under 1920-­talet hade de varit inblandade i flera härvor där människor lurats på pengar, men den här gången tog det stopp.

Med hjälp av Stockholms hyresgästförening sattes fastigheten i ­blockad, vilket innebar att nya hyresgäster ­hindrades från att flytta in. Byggnadsfacken sympatistrejkade och utförde inget arbete i huset. Banderoller sattes upp och blockadvakter stod utanför ­huset. Weidenhayn och Andersson svarade med att försöka ta sig in i lägenheterna och slita ner banderoller som satts upp på fasaden.

Blockaden pågick i månader. Till slut gav de tveksamma affärsmännen upp och sökte en uppgörelse. De boende i huset fick tillbaka tusentals kronor. Hovrätten dömde Weidenhayn och ­Andersson till 26 månaders straff­arbete. En viktig ­seger var vunnen för hyres­gäströrelsen. Striden på Blekingegatan 20 innebar ett genombrott för blockaden som vapen. Tidigare var hyresstrejk vanligast, men då riskerade hyresgästerna att vräkas.

Segern innebar också ett steg mot en ny boendeform. Kring bostads­föreningar fanns inte så många ­regleringar, vilket ledde till att ”husjobbare” kunde göra stora pengar på hederliga människors bekostnad. År 1930 infördes bostadsrättslagen. En produkt av blockaden på Blekingegatan och HSB:s, då en gren av Hyresgästföreningen, ­intensiva lobby­arbete för att få till en ny form av ­kooperativt ägande. Än i dag är bostadsrätten unik för Sverige.

Hösten 2021. På radion rullar nyheten om att en bostadsrättsförening i Malmö är kapad och hotas att sättas i konkurs. En stor suv rullar ut genom det en gång så övervärderade garaget på ­Blekingegatan 20. Föraren, en ­äldre ­herre, stannar och undrar ­varför vi ­fotograferar. Han känner inte till den ­storm­iga historia som en gång ut­spelats i huset där han bor. Civilsamhälles­forskaren ­Hannes Rolf tar chansen att berätta varför vi står och plåtar. I höst har han släppt boken ”När hyres­gästerna gjorde uppror”, om hur hyres­gästerna ­organiserade sig mellan 1875 och 1942 i Stockholm och Göteborg, ­vilket lade grunden för den svenska hyres­gäströrelsen.

Hannes Rolf jobbar som ­forskare och lärare på Ersta Sköndal Bräcke högskola i Stockholm och på Uppsala ­universitet. Under de senaste fyra åren har han ägnat en del av sin arbetstid åt att ­studera ­Hyresgäströrelsens framväxt. Han ­håller även föreläsningar för lokala hyresgästföreningar och stadsvandringar. Varför en man i 40-årsåldern, ­boende i bostadsrätt, valt att ägna fyra år åt ­hyresgästers organisering, ­mobilisering och maktkamper långt bak i tiden, får ett enkelt svar:

– Det finns ganska lite skrivet om ­hyresgäströrelsens under den här ­tiden. Jag ville fylla en lucka i ­historieskrivningen. Hyresgäst­föreningens ­starka ställning i Sverige är unik ur ett internationellt ­perspektiv, säger Hannes Rolf.
Fokus har han lagt på tiden mellan de två världskrigen. En stökig tid i svensk historia. Allmän rösträtt infördes 1921 och demokratin var ännu i sin linda. Det utbredda supandet var ett reellt problem och 1922 genomfördes en folk­omröstning om ett totalt spritförbud.

På arbetsmarknaden gick arbetare ut i strejker för att uppnå bättre villkor och högre löner. Militär sköt mot demonstrerande arbetare i Ådalen 1931 och året därpå sköt polis mot ­demonstranter i Klemensnäs, utanför Skellefteå, och ­Sandarne, utanför Söderhamn.
Hyresmarknaden var ingen skyddad zon. Under första världskriget hade en lag mot kraftiga hyres­höjningar och ­ockerhyror instiftats. Men den av­skaffades 1923. Plötsligt krävdes ­kollektiva insatser från hyresgästerna för att få till stånd drägliga villkor och rättvisa hyror.

I de röda arbetarkvarteren vid Hornstull, på Södermalm i centrala Stockholm, var kamplusten stor. Här ­genomförde Hyresgästföreningen under slutet av 20-talet och början av 30-talet ­stora så kallade hyressänkningsaktioner. Vid ett stormöte på den näraliggande Högalidsskolan 1931 var bänkraderna fyllda med 300 stridslystna hyresgäster. Många av fastigheterna var ­nybyggda och hyrorna skyhöga, samtidigt som det förekom klagomål på att lägen­heterna inte var riktigt klara och den utlovade tvättstugan saknades i huset. Mötet beslutade att kollektivt säga upp ­kontrakten och sätta husen i blockad om inte hyrorna sänktes.

– Det blev hyresgästerna som i de ­flesta fall drog det längsta strået i ­konflikterna och hyrorna sänktes ­mellan åtta och 15 procent för de flesta hus i området, berättar Hannes Rolf.

Men enigheten och solidariteten i arbetarkvarteren var inte total, visar Hannes Rolf djupdykningar i tidningsarkiv.
En herre vid namn Ahlstedt bodde på Bergsundsgatan 11 i Hornstull. Han anklagades för att vara strejkbrytare. Ögonvittnen säger sig dessutom ha sett honom i både Ådalen och på Brädgårdskravallerna i Halmstad. Han ansågs med andra ord vara en professionell ”brytare”. Dessa avlönades av arbetsgivarsidan och sågs inte med blida ögon av arbetstagarna. Det sägs att han blev misshandlad i trapphuset och fick ytterdörren nedkletad med rödfärg. I vänsterpressen skrevs det å andra sidan att herr Ahlstedt hotat andra hyresgäster med revolver. Flera av hyresgästerna tycks ha haft kopplingar till Sveriges kommunistiska parti och anordnade ett stormöte i närliggande Högalidsparken med krav på att ”brytaren” kastades ut. Polisen fick hindra att folk tog sig in i fastigheten.

– Det är svårt att veta exakt vad som är sant. Men hyresgästerna gick ihop och strejkade för att få ut Ahlstedt ur huset. Till slut blev situationen ohållbar och han flyttade, säger Hannes Rolf.

Striderna i Stockholm mynnade ut i att man enades om att kollektivt förhandla hyrorna mellan fastighetsägarna och Hyresgästföreningen.
I Göteborg fortsatte de vilda hyreskonflikterna under större delen av 30-talet. Vid ett tillfälle slog en fastighetsägare vid namn Hilmer Branding helt sonika ner Hyresgästföreningens ordförande Sven Pettersson på öppen gata. Den våldsamme hyresvärden dömdes till böter och skadestånd.

När andra världs­kriget närmade sig avtog ­stridigheterna. Under 1939 beslutades hastigt om en ny hyreslag som 1942 följdes av en hyresreglering som låg i linje med prisregleringar på en rad andra varor under samma ­period.
När kriget var slut kom Hyresgäst­föreningen, Fastighetsägarna och ­Sveriges allmännytta att spela en stor roll för det samhälle som växte fram. Ett samhälle som i decennier präglades av framåtanda, modernisering, miljonprojekt och välfärdssamhälle. En period som Hannes Rolf nu avhandlar i sin forskning.

– Bostadsbyggandet och inte minst ­allmännyttan får en oerhört stor ­betydelse. Det är en central del som ofta är lite glömd när man pratar om Välfärdssverige.