Kampen mot prylarna – nu riskerar Gert att bli hemlös: ”Jag får väl bo i ett tält i skogen”

Hyresnämnden har sagt sitt. Nu avgör Svea hovrätt om Gert Vennersten får bo kvar eller måste lämna hemmet, där samlandet gått över styr. Hem & Hyra återvänder till ett liv fyllt av minnen, prylar och en kamp som blivit allt svårare att vinna.

– Vänta lite… var har jag lagt den nu då?

Gert Vennersten försvinner in bland kartonger, kablar och gamla apparater. Det prasslar och skramlar, något faller. Han letar efter sitt pass från sjuttiotalet. Från tiden då allt var möjligt. Men han hittar det inte.

– Det borde vara här någonstans. Nä, det är hopplöst.

När han återvänder till köket har han något annat i händerna. En sliten sammetsväska och ett id-kort med svartvitt fotografi. Bilden visar en ung man med långt vågigt hår.

– Här har du mig. Lite mer hår, va? Den här väskan och id-kortet hade jag med mig när jag vandrade i Nepal i slutet av sextiotalet.

Det är lätt att dras med när Gert berättar om sitt äventyrliga liv. Samtidigt går det inte att bortse från högarna som växer omkring honom.

För Gert Vennersten är en samlare och hans hyresradhus i Dalsländska Gustavsfors är belamrad av prylar.

Första gången vi träffade Gert Vennersten var våren 2023. Han hade läst en artikel i Hem & Hyra som handlade om personer med samlarproblem och hörde av sig.

– Jag läste artikeln och förstod att jag inte var ensam. Vi tydligen är många som har samma problem. Inte visste jag att det jag håller på med har ett namn, samlarsyndrom eller hoarding, sade Gert.

Sedan dess har samlandet fortsatt och förra året fick Gerts hyresvärd, GK Transport och Fastigheter AB, nog. Värden menade att Gert, genom att vanvårda sin lägenhet, belamra allmänna utrymmen samt nedskräpning av tomten, inte lever upp till sina skyldigheter som hyresgäst och sade upp hyreskontraktet.

– Om det bara vore för allt han förvarar inne hos sig. Men han fyller ju även upp tomten, grannlägenheternas altaner och den gemensamma tvättstugan. Det är fruktansvärt beklagligt. Jag vet inte vad jag ska göra, sade hyresvärden Kjell Josefsson.

I samma veva krävde Bengtsfors kommun att Gerts nedskräpning utomhus skulle upphöra. Samhällsbyggnadsenheten utfärdade ett åtgärdsföreläggande kombinerat med vite. För varje månad som Gert inte städat upp skulle han betala 1 000 ­kronor.

Gert var uppgiven. För att få bo kvar var han tvungen att göra en rejäl uppröjning. Men, han hade svårt att se hur det skulle gå till.

– Jag har ju varken bil eller kärra att köra iväg grejer med. Det känns som om allting är emot en. Som om hela universum vilar på mina axlar, sade han.

Så en dag, strax före jul, hände något som kunde bli en vändning. Det knackade på Gerts dörr och utanför stod en ung man. Först kände Gert inte igen honom. Men så förstod han att det var en tidigare grannpojk.

– Jag blev så glad att se honom. Han och hans familj hamnade här i radhuslängan efter att de flytt från kriget i Syrien 2015. Vi blev vänner, men sen flyttade de vidare och jag har inte sett någon av dem på flera år.

Som nyanlända saknade familjen mycket när det kom till husgeråd och möbler. Gert, å andra sidan, hade dubbelt av det mesta och kunde dela med sig. De blev vänner men när familjen så småningom flyttade vidare, ebbade kontakten ut. Nu var alltså sonen i familjen tillbaka och han erbjöd sin hjälp.

– Han var ju stark grabben så tillsammans lyckades vi få bort flera lass, säger Gert som därefter även tog hjälp av ett par norrmän för att forsla undan fler grejer.

Till slut var tomten bakom radhuset tom och när kommunen kom för att inspektera var de nöjda.

– De blev så förvånade att de till och med gav mig beröm, säger Gert.

För en stund såg det ut som att allt kunde vända.

Men fastighetsägarens uppsägning av kontraktet låg fast och hade nu drivits vidare till hyresnämnden.

I februari kom beslutet. Nämnden gick på värdens linje och bestämde att Gert skulle flytta.

Gert undrar varför:

– Hur kan det här beslutet komma nu, när jag äntligen lyckats få bort allt jag förvarat utomhus? Kravet från kommunen har jag ju löst. Och jag jobbar ju för att få iväg resten av grejerna, sade han.

Nu ligger Gerts sista hopp hos Svea hovrätt, dit han skickat en överklagan.

Om beslutet står fast riskerar han att bli hemlös.

– Det slutar väl med att jag får bo i ett tält i skogen.

Det var inte så här det skulle bli. Gert återkommer ofta till att det enda han vill är att bo för sig själv. Greja med sina apparater och motorer, ta en tur i skogen eller ge sig ut på sjön med fiskespöt. Istället har livet blivit en kamp mot prylarna.

Samlandet började när han, på kort tid, fick ärva sina föräldrars och ytterligare en släktings bohag. Det var då hans hem fylldes med möbler, mattor, husgeråd och en massa annat.

I dag går det knappt att vända sig i lägenheten. Kartonger står staplade på varandra. Verktyg, radioapparater, tidningar och minnessaker täcker varje yta. På köksbordet samsas burkar med skruvar och gamla prylar med kaffekoppar och papper.

– Jag gjorde ett ryck här i köket för ett tag sedan. Röjde upp och rensade både bordet och soffan. Men, det tog bara ett par veckor innan högarna började växa igen.

Gert är 75 år och född i Gustavsfors. Han beskriver sin barndom som både ljus och mörk. Han trivdes med friheten, skogarna och sjöarna. Men han nämner även föräldrarnas bråk.

– Ibland blev det slagsmål. Och då stod en där, som liten grabb, och var rädd, minns Gert.

När det blev för mycket sprang han ut. Gömde sig, i sin pyjamas, bakom en gärdesgård. Tills bråket var över. Kanske var det då han började längta bort, för redan som 16-åring gick Gert till sjöss.

– Jag ville bara komma bort från bondläpparna här, säger Gert.

Sedan följde år av resor, till Indien, Nepal och USA. Gert berättar gärna och med stor inlevelse om sjuttiotalets rockkonserter i San Francisco, om människor han mött och jobb han haft.

– Jag är rik på upplevelser, men inte på pengar, säger Gert och pekar på en bild på väggen.

Bilden föreställer de hinduiska gudarna Shiva och Parvati och är ett minne från Gerts resa genom Indien.

På köksväggen hänger fotografier från ett annat liv. På bordet ligger verktyg han tänkt använda. Någonstans finns passet han letade efter. Allt finns där, i röran.

– De säger att ditt hem är din borg. Men, jag vet inte. Just nu längtar jag bara långt bort härifrån, säger Gert.