Jennipher delar lägenhet med 43 ormar – och trivs i värmen

Hon är sambo med 43 ormar och en spindel. Flera av dem är giftiga. För att ormarna, men även Jennipher Jerrevång Uhlhorn själv, ska må bra ligger temperaturen i lägenheten på 25–27 grader. Värme ingår i hyran. ”Som tur är”, säger hon.

Värmen slår emot oss när vi kliver in i hallen i lägenheten i ­centrala Motala, granne med Göta kanal. Sedan kommer den, känslan av att vi är iakttagna.

– Mörker har väntat på er. Han har legat och kikat i flera timmar och väntat på att ni ska komma, säger ­Jennipher.

Hon skojar, men två svarta ögon på ett lika svart huvud tittar verkligen på oss genom glaset. Den smala tungan fladdrar till en gång. Och igen. Kroppen, 1,7 meter lång, ligger ihopringlad bland pinnar och växter. Kejsarboan Mörker bor i ett av de två terrarier som finns i hallen.

Vi fortsätter in i vardagsrummet och där finns många fler.

– Jag har terrarier i alla rum utom sovrummet.

Varför är de portade just därifrån?

– Det är för att rummet är så litet att det inte finns plats helt enkelt.

Skallerormen Cupcake, med ursprung i amerikanska delstaten Arizona, har snurrat ihop sin kropp till en hög och ligger och vilar.

– Hon käkade i går, så nu ligger hon mest stilla och smälter maten.

De flesta av Jenniphers ormar äter en gång i veckan eller varannan vecka. Mörker får bara middag serverad en gång i månaden. Dieten består främst av fisk, kycklinghjärta och frysta möss. Under vintern är de flesta ormar i dvala och äter inte alls.

Odin, som är en svensk huggorm, ska bo kallt under sin dvala.

– En del har sina huggormar i kylskåpet. Men Odin brukar få ligga i en dvalningsbox i mammas matkällare.

– Det finns väldigt mycket regler att följa just när det gäller att äga inhemska arter. Alla svenska reptiler är fridlysta. Du måste ha ett härstamningsintyg som visar att de är födda i fångenskap sedan ett visst antal generationer. Odin kommer från en uppfödare i Tyskland och är halvt tysk och halvt svensk, precis som jag.

Jenniphers mamma är från Tyskland och pappan svensk. Hon växte upp i det lilla samhället Nykyrka utanför Motala men har sett stora delar av Sverige och världen. Jennipher har bland annat drivit en internationell alternativ modellagentur, själv varit modell i många år, jobbat i klädbutik, varit privatlärare i engelska i Kina och drev under flera år en nattklubb i Stockholm. Hon beskriver sitt brokiga yrkesliv som roligt och intressant men också påfrestande.

– Jag har gått in i väggen tre gånger och det har resulterat i kronisk utmattning. Jag försöker att inte hamna i den onda cirkeln igen.

Livet med ormar är jobb, hobby och terapi i ett. Jennipher är certifierad herpetolog (herpetologi är läran om groddjur och kräldjur) och anlitas som föreläsare vid alltifrån svenska grundskolor till internationella kräldjurssymposium. Hon driver också ett Instagram-konto med närmare 30 000 följare. Syftet är framför allt att sprida kunskap och motverka fördomar.

– Ormar är väldigt missförstådda djur. Många människor tror att bara för att det är en giftorm så vill den jaga dig och göra dig illa. Men de vill inte alls interagera med människor och att hugga är bara en absolut sista utväg. De vill inte slösa på sitt gift som de i naturen behöver för att fånga mat och överleva.

Hon minns inte själv när och hur intresset uppstod. Men redan som liten slukade hon all information som hon kom över. Innan Jennipher kunde läsa själv fick föräldrarna läsa högt ur böcker om reptiler. När hon var sex år flyttade den första ormen in, Snoddas, en taiwanesisk råttsnok.

– Jag fick honom av pappa. Egentligen tycker jag inte att det är någon bra ålder för ett barn att få en reptil. Det är ändå ett avancerat husdjur som behöver väldigt specifik skötsel. Men jag kunde väldigt mycket redan då.

Arten är inte giftig och att ge en giftorm till ett barn vore direkt olämpligt, betonar hon. Men när hon blev äldre fick den ena efter den andra arten flytta in. I dag har hon tolv ormar som är giftiga i olika grad. Till vissa av dem finns inget motgift. I de fall det finns så är det inget som Jennipher har hemma. Hon får helt enkelt inte ha det.

– Det är olagligt för privatpersoner att inneha motgift. Det är en farlig substans och det är egentligen ingen skillnad mot vissa andra starka läkemedel som bara får hanteras av sjukvården.

Däremot undviker hon att hantera de giftiga arterna när hon är ensam hemma och använder krokar för att lyfta dem. Jennipher betonar att långtifrån alla giftormar är dödliga. Men många kan ge svåra symptom, som att kroppens vävnader bryts ner eller att blodet förlorar förmågan att koagulera.

Reglerna för att ha orm hemma skiljer sig från kommun till kommun. I vissa kommuner, som till exempel Stockholm, krävs alltid tillstånd oavsett art. I Motala är bara giftormar tillståndspliktiga.

Efter att ha bott i städer som Stockholm, Göteborg och Shanghai kom Jennipher tillbaka till Motala för cirka tio år sedan. Det var först efter att hon flyttat in i lägenheten som hon berättade för sin hyresvärd att hon har ormar. Då var de bara två stycken.

– Men han har aldrig haft någon synpunkt på det. Däremot händer det att jag får skulden när man hittar djur i andra lägenheter. Som när det råkade komma in en snok i en annan av hyresvärdens fastigheter. Då fick jag direkt frågan om någon av mina var på rymmen.

Så var det inte. Giftormsterrarierna är dessutom försedda med lås, vilket reglerna kräver.

Vad tycker grannarna då?

– Jag har aldrig hört någon säga något negativt. Och jag har bjudit in dem och sagt att de gärna får komma och kika om de känner sig nervösa.

Däremot händer det att hon får negativa kommentarer via sociala medier.

– Jag förstår att det finns människor som har ormfobi. De ser ju lite speciella ut, rör sig på ett speciellt sätt och är inte så lätta att läsa av.

Har du något tips till personer som känner sig rädda?

– Så länge du låter dem vara ifred så kommer de inte att göra dig någonting. De undviker helst av allt människor.

Hon tipsar om att KBT, kognitiv beteendeterapi, kan hjälpa vid svår ormfobi. Det händer att kejsarboan Mörker får ställa upp i sådana sammanhang, då han är mest van att umgås med människor. Många personer har fått utmana sin rädsla och känna på Mörkers varma, lena fjäll.

Kelar du med ormarna?

– Nej, absolut inte. Ormar är inga keldjur och gynnas inte av det.

I köket, där de flesta hyresgäster hade haft sitt köksbord, finns BB, barnkammare och terrarier för karantän. Tidigare i år föddes 19 bebisar av arten strumpebandssnok.

Varje terrarium är ett eget ekosystem.

– Många människor brukar undra hur det luktar i min lägenhet. Jag brukar säga att det luktar väl som i vilken annan lägenhet som helst. Öppnar jag ett terrarie så luktar det bara skog.

I bottenmaterialet lever bland annat gråsuggor som städar och håller rent. Jennipher kallar dem för markpoliser.

– Sen får jag ju hjälpa till lite med att byta vatten och så vidare. Det enda jag behöver göra på vardaglig basis är att kolla igenom alla terrarier så att allt är som det ska. Jag skulle säga att det är mindre jobb med alla de här djuren än med att ha en hund.

Däremot har de små och oansenliga gråsuggorna vållat problem.

– Jag fastnade med dem i tullen, när jag var på väg till Norge för att föreläsa på en reptilmässa. Till skillnad mot ormar finns det inga restriktioner för dem, gråsuggor är helt lagliga att ta med över gränsen. Men jag blev stoppad och fick sitta i förvar några timmar medan de höll på och ringde runt till bland annat norska motsvarigheten till länsstyrelsen. Till slut kom de fram till att det var okej.

Ett av de vanligaste klagomålen som Hyresgästföreningen tar emot sommartid är att det är för varmt inne i lägenheten. Hos Jennipher är inomhustemperaturen mellan 25 och 27 grader, för att efterlikna klimatet där ormarna lever i vilt tillstånd.

Är det inte jobbigt att ha så varmt?

– Nej, det är inte bara för djuren utan även för mig. Mina muskler och leder gör mindre ont.

Om några veckor flyttar troligen ytterligare en eller två slingrande sambos in. Men sen blir de nog inte fler för tillfället. I så fall behövs en större bostad.

Att köpa en orm kan kosta mellan 300 kronor och en halv miljon, beroende på art.

– Den som är mest värdefull i det här gänget är en av mina variabla buskhuggormar. De är polymorfiska vilket betyder att de kan ha en massa olika färger och mönster och just den här har en väldigt unik färgkombination.

Exakt vad hon betalat för den vill hon inte berätta.

– Men det var några månadshyror i alla fall.

Fotnot: Jennipher delar information och bilder om kräldjur på sitt Instagram-konto: jennipher.jerrevang