Kaspers guide till sommarens motorträffar: ”Finns knappast något roligare”

Nu väntar årets bästa tid för Kasper Tell. Han väcker sin Opel Rekord -58 till liv och gör sig redo för sommarens bilträffar. Häng med ut på vägarna, du också.

Kasper Tell öppnar huven på sin Opel Rekord och ­skruvar på ­batteriet. Motorn ­rosslar som ­efter en kraftig ­förkylning. ­Efter en vinter i ide vill den ­tyska ­pärlan från 1958 inte ­riktigt ­vakna till liv. Efter lite mer lirkande med ­nyckeln övergår hackandet till slut i ett ­spinnande motorljud. Här i utkanten av Trollhättan blir bullret ett avbrott i det annars lugna området med hyresrätter.

– Bilen har inte gått så mycket den här säsongen, så motorn är lite sur. Men det ska det allt bli ändring på, säger Kasper Tell.

Sommaren förknippar många med glass, sol och bad. För andra är det lika självklart med tvåtaktare, motorolja och parkeringar. Över hela landet ­arrangeras bilträffar. Allt från små lokala träffar som fokuserar på ett särskilt bilmärke, till ­gigantiska internationella motor­festivaler med tiotusentals besökare.

Cruising, som bilparader ofta ­kallas, är en bra ingång för människor som vill uppleva kulturen på ett enkelt sätt, ­berättar Kasper Tell. Att tillbringa ­dagen med familjen eller vännerna och ­spana efter unika bilar som åker i långa ­konvojer genom stadskärnorna blir ofta ett fint sommarminne. Likaså är det ­roligt för bilägarna att få ­reaktioner från allmänheten. En av de första ­turerna Kasper Tell tog med sin Opel Rekord var just under Trollhättans ­cruising.

– Folk lyste upp som solsken när de såg mig. Inklämd bland alla fartyg till amerikanare så sticker den lilla Opeln verkligen ut.

De stora träffarna, som Power Big Meet i Lidköping, ger möjligheten att se ­tusentals bilar under en och samma dag. Ofta finns det även marknadsstånd och pristävlingar för de finaste exemplaren.

Många kanske förknippar ­träffarna med rubrikerna som brukar fylla ­lokaltidningarna dagen efter. ­Fylla, bråk och stök är några av problemen som kan uppstå på bilträffar. Kasper Tell känner igen bilden och menar att den inte representerar de flesta entusiaster.

– Oftast är det en liten hög som bara är där för att supa och förstöra. Men på de större träffarna brukar man ha ­vakter som upprätthåller ordningen och ­försöker hålla undan alkoholen.

Det blir snabbt kvavt inne i Opeln och Kasper Tell öppnar sidofönstret på vid gavel. Ingen behöver oroa sig för att vinddraget ska förstöra ­frisyren – bilen kommer ändå inte upp i de ­hastigheterna. Han brukar glida fram i ”50 kilometer i timmen eller under”, med betoning på det senare.

Kasper Tell vet inte när hans intresse för motorer började. Vid 15 års ålder fann han sin lördags­rutin: parkeringen vid det lokala ­köpcentret. Små spontana bilträffar annonserades på Facebook, oftast bara någon eller ­några dagar innan.

– Jag förstår hur tråkigt det låter. Man parkerar bilen, går runt, tjötar med folk och that’s it. Ändå finns det knappast något roligare.

När han valde gymnasium var det ­därför inget snack om saken. På fordonsprogrammet lärde han sig grunderna till att bli bilmekaniker, men något började skava. Att arbeta med sitt livs hobby höll på att kväva intresset.

– Det var inte kul att ställa sig i verkstaden när man kom hem och göra exakt samma sak som man gjort hela dagen. Till slut kände jag att jag hellre behåller hobbyn än yrket. Bilmekaniker är inte särskilt välbetalt och då blir det mer värt att ha det som intresse.

I dag har han fortfarande en fot kvar i branschen genom sitt jobb som verkstadsansvarig. Han arbetar med kundservice och hjälper bilintresserade att hitta rätt reservdelar. Några han känner har skruvat på samma bil i över 30 år – men inte alltid med ett ­strålande humör.

– När man grejar blir det lätt en hel ordbok med svordomar. Men så fort man står där på bilträffarna minns man det bara som roligt. Vi som gillar det här är lite speciella.

Just hans Opel från 1950-­talet har en förmåga att sträcka sig över ­generationsgränserna. Till skillnad från de flådiga amerikanarna var det en vardaglig bil som många hade råd med. På bilträffar kommer ofta äldre personer fram och delar nostalgiska berättelser från sin ungdomstid.

Ett möte har bitit sig fast i minnet hos honom. På en lokal bilträff dök städerskan från hans grundskola upp.

– Hon blev helt tagen av bilen och sa att hon hade övningskört med en likadan bil som ung. Då öppnade jag dörren och frågade om hon ville sätta sig och köra en sväng. Det är sådana ögonblick man minns.