Linköpings backklippa Emma Östlund om åren i killaget, tuffa skadan och landslagsdrömmen

Kulan är i luften igen. Hyresgäst Emma Östlund är en profil att hålla koll på inför årets damallsvenska. Linköpings backklippa har gått från ensam tjej i killaget, via en tuff korsbandsskada till att knacka på landslagets dörr.  

Emma Östlund kliver ut på Bilbörsen arena i Linköping, klädd i gympaskor och vinterjacka. Det är skymning, och strålkastarna slås precis på.

När du läser det här är det bara någon vecka kvar tills damallsvenskan drar i gång för topplaget Linköping FC, som landade på en tredjeplats förra året. Men när Hem & Hyra besöker Linköping ligger snö och is som en matta över konstgräsplanen. De 7 400 sittplatserna gapar tomma.

Emma Östlund sveper en filt – prydd med Linköpings lejonhane som snart ska bytas ut mot en lejonhona – tätare omkring sig.

– Det blåser alltid på den här arenan, säger hon.

I sin roll som mittback har Emma Östlund gjort sig ett namn som en av seriens skickligaste försvarare: med sin spelförståelse, sitt positionsspel och sitt lugn.

Själv tror hon att en ovanlig start på karriären hjälpt henne.

Emma började spela fotboll i Örebroklubben Adolfsbergs IK redan som 5-6-åring. När laget gjordes om till ett renodlat pojklag blev Emma kvar – som ensam tjej. Tränaren Richard Halldén trodde på henne, och hon fick fortsatta spela med killarna tills hon var 14-15 år.

– Det var annorlunda, när jag ser på det i dag. Men just där och då var det min vardag. Det var inga konstigheter. Det var ju mitt lag, säger hon.

I dag är hon tacksam för de åren.

– Det gav mycket. Jag kom in i ett högt tempo med både boll och löpning.

Emma Östlund visste tidigt att hon ville satsa på fotbollen. Som försvarare tycker hon om att styra spelet.

– Jag älskar att försvara mitt mål. Det är någonting med att man måste vara noggrann och inte göra så många misstag. Och jag har alltid tyckt om att förstöra för motståndarnas forwards.

Via Örebro SK Söder tog Emma Östlund sig till Kif Örebro. Där fick hon vara med om att åka ur allsvenskan, och ta sig tillbaka igen.

– Det var en höjdpunkt under karriären, när vi tog oss tillbaka, säger hon.

Men det var även under tiden i Kif Örebro – när Emma var 18 år – som en skada riskerade att sätta stopp för karriären.

I augusti 2018 spelade laget hemma mot Mallbacken på Behrn Arena. I en duell fick Emma bakåttyngd och satte sig konstigt på knät. Det knakade till.

– Jag kände ganska fort att någonting var fel. Innan dess hade jag få skador, någon stukad fot här och där. Men då drog jag korsbandet.  

Efter operationen följde elva tuffa månader av rehabträning.

Hur var det mentalt?

– Det var tufft. Men jag förstod någonstans att okej, jag vill satsa på det här på riktigt. I efterhand är jag tacksam för det året. Jag fick tid att lära känna min kropp och bygga upp den på gymmet.

Efter skadan gick Emma Östlund från klarhet till klarhet. Som 20-åring var hon given i startelvan.

En kylslagen torsdag den hösten blev Emma Östlund överraskad av Sportbladets reportrar under träning. Hon tilldelades det prestigefyllda priset Årets genombrott.

– Jag kände att jag hade haft en rolig säsong och spelat många matcher. Det var kul att det syntes utåt också.

Efter fyra säsonger bestämde sig Emma för att lämna Kif Örebro för Eskilstuna United. Detta trots att Eskilstuna placerat sig lägre i damallsvenskan året innan. Klubbytet skapade viss irritation.

– Jag hade inte räknat med att det skulle bli en stor grej av det. För mig handlade det inte om placering, eller om pengar. Det var viktigt för mig att ta ett steg i min utveckling, och jag kände att jag ville testa något nytt, säger Emma Östlund.

Det blev två säsonger i Eskilstuna United, där den sista tiden präglades av klubbens ekonomiska problem. Till sist tvingades laget lämna allsvenskan.

– Det var någonting som man inte ska vara med om. Jag tycker ändå att klubben skötte det bra mot oss spelare, vi fick våra löner och vi försökte hjälpa till att samla in så mycket pengar som möjligt, säger Emma Östlund.

Efter Eskilstunas nedflyttning gick Emma Östlund till topplaget Linköping FC.

– Linköping spelade verkligen en rolig fotboll, och är aggressiva i försvarsspelet. Jag kände att det skulle kunna passa mig.

Samtidigt lade fotbollsikonen Nilla Fischer, 38, fotbollsskorna på hyllan. Emma Östlund fick i uppgift att fylla hennes plats.

Kändes det som en press att ta över efter henne?

– Ja, lite kanske. Men samtidigt skulle jag inte leva upp till något sådant. Jag skulle vara mig själv och spela som jag spelar.

Från hyrestvåans balkong mot Vasavägen, tio minuter från centrum, kan Emma blicka ut över hustaken mot domkyrkan, som är inlindad i byggställningar under en restaurering.

– När jag kom hit var väggarna beigebruna. Men jag fick hjälp av hyresvärden att måla vitt. Det var lite lyxigt. Det är fint parkettgolv, och så älskar jag den öppna spisen. Jag trivs väldigt bra faktiskt.

Hur har du tänkt kring hyresrätt kontra bostadsrätt?

– Det är mycket smidigare att hyra än att köpa om man flyttar med jämna mellanrum. Någon gång kommer jag nog att köpa, men inte under den här perioden i livet.

I dag kan Emma Östlund och många andra kvinnliga spelare leva på fotbollen. Men skillnaderna är fortfarande stora jämfört med herrarna.

– Det drar ju till sig mer publik och får in mer pengar. Så det är inte konstigt. Men det är lite väl stor skillnad skulle jag säga. Men damfotbollen växer för varje år. Det går i rätt riktning.

I höstas var det dags för en till milstolpe i Emma Östlunds karriär.  

Hon hade precis kommit tillbaka till Sverige efter en U23-match. Samtidigt hade A-landslagsbacken Amanda Ilestedt dragit på sig ett rött kort, och var avstängd inför den stundande OS-kvalmatchen mot Italien.

Vid halv elva tiden den kvällen ringde Emma Östlunds mobil. Hon blev blixtinkallad till A-landslagstruppen. 

– Jag blev chockad, och väldigt glad. Det var mycket adrenalin.

Tidigt dagen efter åkte hon till Arlanda. Trots att hon inte fick någon speltid under Italienmatchen  blev det en speciell upplevelse.

– Det är stor skillnad mot U23, och det ska det vara. På fotbollsplanen går det lite fortare, det är högre krav och fler ledare.

Fick du mersmak?

– Ja, det måste jag säga.

På sikt sneglar Emma Östlund utomlands. Kanske mot England, alternativt Italien, Spanien, Frankrike eller Tyskland.

– En dröm har alltid varit att testa på att spela utomlands. Men jag har ingen stress att gå så fort som möjligt. När det är rätt så är det rätt.

På arenan i Linköping börjar snön falla. Emma Östlund står med ena foten på bollen under fotograferingen. Hon visar inga tecken på att frysa.

Förra året blev hon nominerad till priset ”Årets back”, med motiveringen att hon lyckats fylla Nilla Fischers skor med bravur. Nu väntar en ny säsong.

– Vi har ny tränare, många nya ledare och två nya spelare. Jag har en bra känsla. Jag tror att det kan bli bra. Det ska bli kul!

Kan det bli guld till och med?

– Det är det vi hoppas på.