Stugidyllen kapades – då börjar jakten på mannen i Teslan

Ulla-Lenas brevlåda svämmade över med post till främlingar. När Hem & Hyra söker svar hittar vi utsatta ukrainska flyktingar och penningtvätt för miljoner. Vid lådorna i området syns en man i en svart Tesla.

Ulla-Lena Lindqvist har haft den lilla röda stugan i Vidja i över tio år. När Hem & Hyra kommer på besök står hon och sopar barr och löv från verandan. Solen lyser in mellan tallarna som omger tomten.

– Det här är mitt paradis. Här har man utsikt över sjön Orlången. Fåglarna och naturen, det är läkande. Det har varit så lugnt, tyst och skönt här ute.

Vidja är ett gammalt sommarstugeområde som ligger nära förorten Farsta i södra Stockholm. Här är stugorna utspridda längs grusvägar, med närhet till skog och vatten. Men idyllen är inte längre vad den en gång var.

För två år sedan hände något. Ulla-Lena Lindqvists brevlåda började fyllas av okända människors post, vilket flera tidningar berättat om.

– Först tänkte jag att det bara var post som kommit fel. Sedan upptäckte jag att det var fel namn men rätt adress.

Det kunde vara brev från kreditinstitut, försäkringsbolag eller från banker som skickade ut kontokort, berättar hon.

Ulla-Lena Lindqvist märkte också att någon var där och länsade brevlådan och hade den under bevakning.

– Jag hade tagit bort adressen på lådan och skrivit dit Lindqvist. Då dök namnet Robert Lindqvist upp som c/o-adress på kuverten. Det namnet har de bara hittat på. 

När vi gör en kontroll är 77 personer folkbokförda eller har sin postadress hos Ulla-Lena. Hela tiden dyker nya okända namn upp.

Många andra stugägare i Vidja har samma problem. Deras brevlådor är samlade i långa rader vid vägarna.

Hem & Hyra begär ut information från Skatteverket som visar att flera hundra personer registrerat sin postadress eller folkbokfört sig på bara åtta adresser i området de senaste åren.

Vidja har blivit ett nav för skenskrivningar.

En granne som har haft 87 främlingar på sin adress säger att hon under en enda vecka fick 50 brev från Migrationsverket. 

– Det är en huvudvärk. Jag har mått psykiskt dåligt och var tvungen att avbryta mina studier för att ta hand om det här, säger kvinnan som vill vara anonym.

Själv har hon numera lås på brevlådan, men det bryts upp gång på gång. Varje vecka kommer det nya brev.

Om det här hade handlat om skenskrivningar på någons permanenta boende så kan Skatteverket varna den drabbade. Men enligt våra uppgifter gör man inte det för fritidsboenden.

Det kan vara därför som sommarstugor blivit en bas för skenskrivningar. Det finns ett hål i systemet som utnyttjas fullt ut i Vidja.

Men vem är det som tömmer alla brevlådor? Grannar har sett en mörk bil och en man som hämtat post.

Sent på kvällarna har han synts vid lådorna.

Ute på altanen vid den röda stugan plockar Ulla-Lena Lindqvist fram papper och anteckningar som hon har sparat. Hon hittar ett telefonnummer till en person som står skriven i hennes röda stuga. Vi ringer upp honom.

– Allo da! (Hallå ja!) svarar en rysktalande, ukrainsk man. 

Han hävdar först att han verkligen bor på adressen i Vidja.

Men där bor ju en kvinna, Ulla-Lena, i sin sommarstuga.

– Ok, jag bor inte där. Jag betalar för adressen. 300 kronor varje månad och en startavgift på 1 000 kronor, säger ukrainaren och berättar att han köpt sin adress för att kunna ta emot viktiga myndighetsdokument.

Han träffar en person varje månad som ger honom posten.

– Jag hyr en lägenhet i andra hand och där får jag inte skriva mig. Jag hade ingen aning om att det bodde en kvinna i en ”datja” (sommarbostad), som får en massa post. Jag ber om ursäkt till henne, säger han.

Vi får tag på fem ukrainare till, alla här som flyktingar, som har liknande historier. De har köpt sina adresser eftersom de bor i Stockholmsförorter i andra hand. Värdarna de hyr av vill inte att de skriver sig där.

Brevlådan är viktig för kommunikation med myndigheterna. Folkbokföringen är nödvändig för att flyktingarna ska kunna ta del av socialförsäkringssystemet.

Ukrainarna blir alla förvånade när vi berättar att deras köpta adress finns i Ulla-Lenas röda stuga ute i skogen.

De desperata flyktingarna är många och adressförsäljningen lukrativ. Bara skenskrivningar på de åtta adresser vi granskar skulle under ett år kunna generera närmare 2,4 miljoner kronor i svarta inkomster. Ukrainarna vill inte ha problem och är fåordiga om vem de träffar för att få sina brev.

Men när vi pratar med boende i området får vi veta mer om den mystiske mannen som hämtar post. Den svarta bilen han kör runt i är en Tesla med ukrainska registreringsskyltar.

Vi lämnar Ulla-Lenas röda stuga på höjden och kör förbi ett äldre par som rastar två pudlar.

Ett lågt, gult trähus mitt i området döljs av granar som täcker insynen. Här står elva personer med rysk- och ukrainskklingande namn skrivna. När vi granskar adressen visar det sig att det gula huset även använts vid prostitution.

Vi kör vidare. Längre bort längs vägen har mannen med Teslan synts många gånger. Nu får vi veta att han några år tidigare själv hyrde en av stugorna i Vidja. Skenskrivningarna tog fart efter det.

Två minuter från det gula huset åker vi förbi ett annat hus, en stuga med mörkbrun panel och tegeltak. Verandan ser ut att vara gjord för grillning under ljumma sommarkvällar.

Något är bekant med huset. Hem & Hyra har varit här förut – under en tidigare granskning av svartboenden. Den bruna stugan erbjöds via en svartförmedlare som krävde pengar i handen.

När vi kör runt i området ser vi andra stugor där det står skåpbilar som vi kan koppla till olika företag.

Vi hittar minst 34 företag, framför allt byggfirmor, som sammanlagt har skulder på 13,9 miljoner kronor. Flera av dem har dessutom varit inblandade i ekonomisk brottslighet.

Bolagen med adress i stugidyllen går i konkurs på löpande band. Ett exempel är ett tidigare gig-företag som använts för att tvätta minst 17 miljoner kronor till svarta löner, ofta på uppdrag av svenska byggfirmor.

Gig-företaget skrevs i Vidja samtidigt som någon placerade lettiska och ryska personer i styrelsen. Skatteverket misstänker att flera av dem var målvakter för att dölja de egentliga företrädarna.

Vi upptäcker ett invecklat nät av dolda affärer mellan flera av företagen som flätas samman bland husen i Vidja. Minst 50 miljoner kronor har tvättats genom företag i området och använts framför allt till svarta löner.

Men det räcker inte.

Förra året slog Ekobrottsmyndigheten till mot flera platser i Stockholm och i Lettland. Det är ett av myndighetens största tillslag någonsin. Mängder av bluffbolag har använts för att avlöna svart arbetskraft i framför allt byggbranschen. Verksamheten ska ha omsatt nära en halv miljard kronor.

Arbetet med utredningen har pågått under månader. Tre åklagare, sju utredare, två analytiker och två ekorevisorer har jobbat med fallet.

Hem & Hyra har tidigare avslöjat hur personer i halvmiljardshärvan har gjort affärer med ryska ambassaden. Nu kan vi berätta mer om kopplingarna till Vidja.

En tidigare misstänkt och häktad person i härvan, en man från Estland, bor i området. Han äger också minst fyra hus där.

Ett av husen, en anspråkslös liten gul träkåk, gav han till sin fru. Hon sålde huset till en person med falsk identitet, som sedan gav tillbaka det till mannen.

Huset hyrdes av två personer från Litauen, som senare dömdes för grovt häleri efter att ha förvarat stulna båtmotorer värda nära en miljon kronor. En av de dömda vistades i Sverige med falskt pass.

I halvmiljardshärvan har fem personer nu åtalats och samtliga sitter häktade under rättegången. En 36-årig man från Ryssland beskrivs som hjärnan bakom upplägget. Han har tidigare jagats i en annan svartjobbshärva som omfattande minst 100 miljoner kronor.

I hälerimålet och halvmiljardshärvan finns alltså kopplingar till personer och företag i Vidja. Men hur kommer det sig att sommaridyllen blivit ett nav för företag och personer som skenskriver sig – vem säljer egentligen adresserna?

Vi får fler ledtrådar om den okända mannen som tömmer postlådorna. Han rör sig i Vidja – och han kör den mörka Teslan. Vidjabor har sett honom vid brevlådorna med en svart, rektangulär väska som han bär snett över axeln för att packa post i. Mannen har bott på en adress i området som använts av flera företag där många miljoner har tvättats till svarta löner.

Huset han hyrt ser ut att ha blivit epicentrum för skenskrivningarna. Många företag har utnyttjat brevlådan.

Är det mannen i Teslan som säljer adresser?

Vi får tag på hans fullständiga namn och får veta att han är född i staden Charkiv i östra Ukraina. Han är 47 år gammal och driver två företag i landet.

Vi ser också att han har varit aktiv inom politiken och haft viktiga poster i Charkiv-regionen. Bland annat var han regional ledamot i den ryskstödda expresidenten Viktor Janukovytjs stödparti.

Vi kan se hur 47-åringen medverkat i tidningar och tv-program. Han verkar leva något slags dubbelliv. Enligt ukrainsk företagsinformation är hans bolag fortfarande aktiva och han ska bo i centrala Charkiv. Men Vidjabor som vi pratar med har sett honom vid brevlådorna i flera år. 

På Facebook skriver mannen att han är vd för ett byggföretag i Stockholm. Men bolagsnamnet finns inte i några register och mannen har inte ens haft rätt att driva företag i Sverige.

Vi ringer tillbaka till de ukrainare som köpt adresser i Vidja. De säger alla att de träffat en rysktalande affärsman på olika platser i södra Stockholm. Är det 47-åringen de träffat?

– Förnamnet du säger stämmer. Efternamnet minns jag inte, säger en av dem.

Några vill inte svara på fler frågor. De verkar rädda, vill inte sätta dit någon. 

Vi tar en skärmavbild från när 47-åringen intervjuas i en ukrainsk tv-kanal. Sedan skickar vi bilden till dem vi pratat med.

Efter en stund ringer en man tillbaka.

– Jag fick bilden.

Är det mannen på bilden du träffade?

– Ja. Vi sågs utanför tunnelbanan i Farsta och gjorde upp. Jag fick min adress.

En annan ukrainare bekräftar både för- och efternamn på 47-åringen.

Grannarna i Vidja fortsätter att se mannen i området.

I början av april i år flyttar han på papperet till Vidja. Men bor han verkligen där? 

På sociala medier lägger 47-åringen ut bilder på en sommarstuga, ett grått trähus med tegelskorsten och utstickande fönsterfoder. Vi letar runt i Vidja men hittar inga hus som stämmer överens med bilderna.

Det är först när vi märker att ukrainare flyttas över från Vidja till adresser i ett annat sommarstugeområde i närheten som pusselbitarna börjar falla på plats.

Området heter Gladö kvarn och ligger på andra sidan sjön. Även här står brevlådorna på rad.

Och här finns ett hus som påminner om bilderna som 47-åringen lagt ut. Kan det vara här han bor? Vi jämför tegelskorstenen och fönsterfodren som stämmer helt överens.

Det är samma hus.

Några dagar senare ser vi att den svarta Teslan med ukrainsk registreringsskylt står parkerad på uppfarten vid sommarstugan. Det är hit 47-åringen har flyttat.

Hem & Hyra får tag i 47-åringens telefonnummer och kontaktar honom. Vi säger att vi vill köpa en adress till ett företag och till en privatperson.

– Jag är upptagen. Vi kan prata snabbt, säger 47-åringen när vi ringer.

Hur gör man för att köpa en adress till en person och till ett företag?

– För en person kostar det 500 kronor i månaden och för företag kostar det 1 000 kronor. Du får dina brev avfotograferade. 

Vi stämmer möte för att lämna över pengarna och träffar en man i gul jacka på ett torg i södra Stockholm. Det är 47-åringen. Snett över axeln har han en liten, rektangulär, svart väska.

Efter ett snabbt handslag börjar han fråga oss om dokument inför vår skenskrivning. När vi förklarar att vi i själva verket är reportrar byter 47-åringen taktik. Han berättar om hur handeln med adresser går till.

– Det är ukrainare som köper adresser. De blir anvisade bostäder i Boden och Luleå, men där finns inga jobb. Så då jobbar de i Stockholm och hyr sängplatser här. Där får de inte skriva sig, så då köper de adresser i Vidja för att kunna få post från myndigheter. 

47-åringen berättar också att adressförsäljningen hänger ihop med annan verksamhet. Han nämner ett hus i Vidja som används för att inkvartera arbetare, samtidigt som man sålt adressen till desperata ukrainare. Det är också han som kör den svarta Teslan.

– Det stämmer. Jag har inget att dölja.

Mannens mobiltelefon ringer oavbrutet under vårt möte på det soliga torget.

Vi har bevis för att han säljer adresser till företag och privatpersoner, men vi kan inte veta säkert att han ligger bakom all försäljning eller har koppling till annan kriminalitet.

Trots att mannen precis mött oss för att ta emot kontanter för adressförsäljning, hävdar han att det är hans kompanjon Bogdan som styr upplägget.

Bogdan ska ha räddat livet på honom när de stridit tillsammans i kriget. Han står i tacksamhetsskuld till Bogdan och hjälper därför till att sälja adresser – mot sin egen vilja.

– Jag har sagt åt honom många gånger att sluta med det här.

Men du är ju själv inblandad och säljer adresser.

– Det stämmer helt, det du säger.

Och vad tänker du om det?

– Att det är väldigt dåligt. Jag vill inte längre ha något att göra med det. Jag slutar nu och kommer aldrig att ägna mig åt det här igen.

Mannen lämnar platsen på cykel.

När vi hör av oss till 47-åringen får vi veta att Bogdan nyligen ska ha omkommit i det ryskockuperade östra Ukraina. 47-åringen skickar ett foto på en person som han påstår är Bogdan. Intill bilden har någon skrivit ”Vila i frid min vän”.

Till slut lyckas vi lokalisera mannen på fotot. Han är säljare i en bilbutik i Charkiv i Ukraina. När vi ringer dit visar det sig att mannen på bilden varken heter Bogdan eller har dött i någon krigszon.

Visserligen har mannen på bilden nyligen avlidit, men av hjärtproblem. Och på bilföretaget känner man inte till något alls om att han skulle ha varit i Sverige. 

När vi försöker nå 47-åringen för att få en förklaring om Bogdan vill han inte längre prata. Våra sms förblir obesvarade.

Ulla-Lena Lindqvist är tillbaka i sin stuga på sensommaren när värmen dröjer sig kvar. Hos henne fortsätter problemen. Det strömmar in nya namn som "flyttar in" i hennes röda stuga. Men hon tänker vara kvar.

– Det är så himla härligt att vara här. Det vill jag inte vara utan, trots alla mina "inneboende".

Brevlådan däremot har hon tagit ner för att slippa all post. När vi berättar om vad vi upptäckt i området blir hon bestört.

– Oj! Med så organiserad brottslighet blir det påtagligt att det kan hända mer i Vidja. Det blir inte lika mysigt när det börjar mörkna, säger hon.

Det som framkommit i Hem & Hyras granskning gör henne upprörd. Hon anser att Skatteverket och andra myndigheter sviker de drabbade i Vidja.

– Det är fräckt av myndigheterna att bara låta det vara.

På papperet bor det nu ett 40-tal personer hos Ulla-Lena Lindqvist. I ryskspråkiga internetforum kan vi se att adressförsäljningen i Stockholm är minst lika livaktig som tidigare.

Samtidigt kommer nya vittnesmål från flera Vidjabor. Ett känt ansikte syns åter vid brevlådorna. Mannen i den svarta Teslan är tillbaka.