Vanlife – därför firar Carl och Isabel semestern i en gammal buss

Semestern hägrar. Då byter makarna Carl och Isabel hyresrätten mot sin ögonsten Doris och rullar ut på vägarna. Bort från storstan, mot den perfekta vågen, klätterklippan eller stället i naturen att bara vara på. Häng med på ”vanlife” du också!

Doris är en tysk dam som varit med ett tag. Hon passerade nyss 40 000 mil och har varit i makarna Waites ägo i tio år, det vill säga halva sitt liv. Den gamla skåpbilen av märket Mercedes som Carl och Isabel, tillsammans med Isabels föräldrar, byggt om till husbil är största fritidsintresset.

På några få kvadrat rymmer den gamla mercabussen det mesta man behöver. Soffgrupp, gasolkök, toa, kylskåp, säng och förvaring. I dag är det dags att rulla fram den ur vintervilan hemma hos Isabels föräldrar i Uppländska Klev.

Att turista i husbilar, fabriks- eller egenbyggda, har folk gjort sedan länge, men begreppet vanlife skapades 2011 av fotografen Foster Huntington. Han gav upp sin fasta tillvaro och bosatte sig i en folkabuss.

Medan en fabriksbygd husbil, ny som begagnad, inte sällan betingar ett pris på över en halv miljon så handlar vanlife för många om att bygga om en egen husbil av en begagnad skåpbil. Carl och Isabel har lagt ner i runda slängar 100 000 kronor på sin van under tio års tid, i inköp, bygge och reparationer.

Många av vanlife-vänner gillar att campa ute i naturen, där man kan och får. Reglerna skiljer sig åt beroende på vilket land man befinner sig i. Det har Carl och Isabel fått lärt sig den hårda vägen.

– En natt när vi låg och sov i Haarlem i Nederländerna väcktes vi av att ficklampor lös in. Det var polisen som upplyste om att vi inte fick campa där. Men de var schyssta, gav oss inga böter och några timmar på oss att sova ut och lämna stället, säger Carl Waite.

Vanlife-livet bjuder onekligen på överraskningar. För två år sedan fick Carl och Isabel en vattenskada i skåpet så hela inredningen fick bytas ut. I somras ville Doris inte starta efter ett tank- och glasstopp i Dala-Floda. Busskrället var stendött. De flesta verkstäder hade semesterstängt, men ett ställe i Mockfjärd hade öppet. Det fick bli bärgare några mil dit. Verkstaden kunde ganska snabbt konstatera att jordkabeln till batteriet var underdimensionerad och det blivit ärg och glappkontakt.

– Sådana där saker händer hela tiden, det får man vara beredd på. Vi fick stanna en natt extra och våra kompisar i en annan van åkte vidare. Men vi behövde inte betala någonting för verkstadsbesöket men fick en extradag på ett ställe där vi aldrig skulle ha stannat annars.

Ifjol monterade makarna solceller på taket, vilket blivit ett lyft. Elen som produceras räcker för att ersätta det gamla kylskåpet som gick på gasol, samt hushållsel till belysning, dator och annan småel så det går att arbeta från vanen. För Doris är inte bara ett helg- och semesternöje. Till och från har makarna Waite bott heltid i Doris, som längst 11 månader i sträck.

En resa genom Sverige och Europa ner längst kusten till Europas sydligaste punkt vid Punta de Tarifa. Det vidsträckta resandet till trots så finns många favoriter inom rikets gränser.

– Jag vill slå ett slag för Sverige. Man behöver inte åka så långt för att komma ut och njuta av naturen. Det finns många jättefina nationalparker. Exempelvis Björnlandet utanför Fredrika, Färnebofjärden vid Dalälven och Store Mosse i Småland, säger Isabel Waite.

Långresan är en rolig erfarenhet att ha med sig, men trots allt är det ganska skönt att ha en fast punkt i tillvaron med lite mer utrymme. För första gången någonsin flyttade Carl och Isabel för snart ett år sedan in i en lägenhet med förstahandskontrakt. En tvåa i Hammarbyhöjden i södra Stockholm.

– Det finns en väldig charm med att varva ytterligheterna. Att ha en lägenhet med varmvatten, dusch och en dörr man kan stänga om sig, med det lite kärvare livet i en van, säger Isabel Waite.