Carl-Johans hem ska bort: ”De river upp min historia och min sons barndomshem”

Carl-Johan Dahlgren, 73, år blev chockad när han läste i tidningen att hans hem skulle rivas. Hanteringen av husen i Östra Göinge har fått kritik och tolkats som att värden vill bli av med sina hyresgäster. Men enligt vd:n är skälet ett helt annat.

I somras klubbade Östra Göinges politiker igenom att 111 av kommunens lägenheter ska rivas i kvarteret Ringen i Hanaskog. Inom fem år ska de fem huskropparna från miljonprogramstiden vara borta. Totalt 250 hyresgäster ska flytta till nya hem.

Enligt det kommunala bostadsbolaget, Göingehem, är underhållet i kvarteret Ringen rejält eftersatt. Därför anser de att det blir för dyrt att renovera. I stället ska här byggas marklägenheter och bostadsrätter.

Carl-Johan Dahlgren hade ingen aning om att hans hus var i så dåligt skick. Det kom som ett slag i ansiktet. Han har bott i samma trea i 20 år men för honom är det inte bara en trea. Det är hemmet där hans son växte upp.

− För mig handlar det om att jag har en historia här. Min son växte upp i den här lägenheten. När jag flyttar river jag upp min historia och min sons barndomshem.

Hafiza Kadur, 51 år, har bott i Hanaskog i tre år med sina barn. Trots att hennes historia är en annan än Carl-Johans pratar båda om sina rötter. För hennes del innebär rivningsbeslutet att familjens rötter ännu en gång rycks upp.

− Min son blev arg när han hörde att husen ska rivas. Vi har bott här i tre år. Under den tiden har min son fått både arabiska och svenska vänner. Han trivs här. Han frågar mig: ”När ska vi flytta? Vart ska vi flytta?” Jag vet inte vad jag ska svara honom.

Hanaskog är en tätort i Östra Göinge kommun med 1 300 invånare. Orten domineras av träindustrin. I början av 40-talet flyttade en av de största trägolvstillverkarna i världen, Tarkett AB, hit. Fabriken blev snabbt ortens största arbetsplats.

När Ringen byggdes 1961 flyttade många arbetare från fabriken in i hyreslägenheterna. Då bodde här i huvudsak svenskar och finländare.

Carl-Johan Dahlgren är en av dem som sett området förändras på första parkett från sitt köksfönster. Han har jobbat inom metallindustrin bland annat som plåtslagare och svetsare. Under några år jobbade han på Tarkett men 2005 fick han lämna i samband med att många blev varslade.

Han beskriver hur Ringen tömdes på hyresgäster allt eftersom varslen från fabriken kom. Under en tioårsperiod stod många av lägenheterna tomma fram tills 2015.

− Plötsligt kom en massa flyttbilar. Sedan kom en massa människor. Migrationsverket kom med möbler. Det enda flyktingarna hade med sig var sina kläder.

Carl-Johan kunde inte längre prata med sina grannar och upplevde en ny sorts ensamhet han aldrig varit med om förut. Om han varit borta under dagen kändes det som att han reste utomlands när han kom hem.

Han är aktiv i den lokala Hyresgästföreningen och arrangerade bomöten och grillkvällar i hopp om att nå sina nya grannar men det var få som kom.

Idag är majoriteten av de boende i Ringen utlandsfödda och omsättningen på hyresgäster är stor. Enligt Göingehem ligger den på 30 procent per år. Det betyder att cirka en tredjedel av hyresgästerna byts ut varje år.

Göingehem tror att omflyttningen kommer att lösa sig av sig själv inom den femårsperiod som rivningen ska ta. Bostadsbolaget har fått kritik av de som menar att rivningarna är ett sätt att byta ut befolkningen men det är något som Göingehems vd Henrik Loveby, förnekar.

− Det faller på sin egen orimlighet. Enligt lagboken behöver vi inte erbjuda hyresgästerna några nya bostäder. Vi hade bara kunnat säga: ”Nu ska vi riva ditt hem. Sorry”. Men vi är en allmännytta och då vill vi göra vad som är rätt och riktigt. Därför kommer vi att erbjuda ersättningslägenheter. Det är fastigheterna vi vill bli av med − inte hyresgästerna.

Vi befinner oss i Snapphaneland. Två kilometer från Hanaskog ligger Bössebacken. Det var där snapphanarna gömde sina vapen för att försvara sig mot svenskarna. Men området som på 1600-talet var skådeplatsen för våldsamma uppror för att försvara hem och land är nu uppgivet.

Inga hyresgäster har protesterat mot att deras hem ska rivas. Stämningen är närmast sorgsen med vissa undantag.

Utanför ortens ena butik samlas några män och dricker kaffe. Solen skiner och det är fortfarande milt i luften trots att löven skiftat färg. I bakgrunden tornar Tarkettfabriken upp sig. Inte långt ifrån den ligger ett frilufsbad och en bangolfbana.

Siv Warenfalk, 65 år, ska in och handla mat till sin mamma men stannar till och börjar prata. För att ge en bild av Hanaskog berättar hon om ortens två butiker.

− Om en person aldrig varit i Hanaskog skulle jag beskriva orten så här: Här finns två butiker. I den ena handlar alla gammalsvenskar och i den andra handlar alla nysvenskar.

Hon är en pensionerad städerska som ägnar en del av sin tid åt att ta hand om sin mamma som bor i ett av husen som ska rivas. Själv har hon bott på Ringen i 17 år tills för några veckor sedan då hon tog sitt pick och pack och drog.

− Vill du verkligen veta vad jag tycker om att Ringen ska rivas? Det kan bli roligt att se när de river. Det ska bli skönt. Jag är stygg men det är sant. Jag kommer inte att sakna det. När jag läste att Göingehem skulle riva Ringen – ärligt talat så brydde jag mig inte.

Rivningen i Hanaskog är bara början. Henrik Loveby flaggar för att ytterligare 100 lägenheter kan komma att rivas i kommunen. Det finns redan planer på att ta bort en fastighet i Broby och en i Glimåkra.

− Om 10 år kommer Göingehem att vara ett mindre bolag än vad det är idag. Vi kommer att gå från 1500 till 1350 lägenheter. Vi har en stor underhållsskuld som vi kommer att bli av med genom att riva och sälja.

Orsaken till att Göingehem halkat efter med renoveringarna är enligt Henrik Loveby uteblivna hyresintäkter. Han menar att de senaste 25 åren har bolaget bara fått hälften av de faktiska kostnadsökningarna vid de årliga hyresförhandlingarna.

− Om vi inte hänger med i de löpande driftkostnaderna som ökar varje år med de intäkter vi har, då får underhållet stryka på foten. Effekten blir att några fastigheter halkar efter. De blir inte 100 år som tanken var från början, utan de blir bara 60 år.

Hafiza Kadur står och pratar med en granne på innegården. Det är strax innan lunch. Gården är ganska folktom med undantag för några mammor som leker med sina barn.

Hafiza är på väg till skolan och har inte tid att prata men kan jag komma till hennes lägenhet klockan 15? Några timmar senare slår vi oss ner i familjens soffa.

Hon bor i en sparsamt möblerad trea tillsammans med sina tre barn. De har varit i Sverige i fem år och bott i Hanaskog i tre. I Syrien jobbade Hafiza som advokat. Nu studerar hon till barnskötare och jobbar extra på en förskola.

− Det är oerhört svårt att börja om sitt liv. Oerhört svårt. Vi flyktingar får flytta många gånger. Först fick vi flytta många gånger i mitt hemland. Sen fick vi flytta många gånger när vi kom till Sverige. När man ska starta ett nytt liv är det svårt att hela tiden flytta.

Hafiza Kadur trivs i Hanaskog och vill stanna. Hon säger att det inte finns några problem här och att alla känner alla. När hennes son cyklar utan hjälm säger svenskarna till honom att han måste ta den på sig. Det tycker hon är fint. Det visar att de bryr sig. Det är därför hon inte vill flytta till en större ort som exempelvis Kristianstad.

− Min son är 14 år. Det är en känslig ålder. Om han går i skola i Kristianstad känner ingen honom. Då är det ingen som säger till honom vad som är rätt och fel. Här där alla känner honom säger de till honom. Det är mycket bättre.

Hon vet att det finns lediga lägenheter i Sibbhult, Glimåkra eller Knislinge. Men de är dyrare än i Hanaskog och hon inte har råd med en högre hyra än de 6000 kronor hon betalar nu. Därför hoppas hon att Göingehem kommer att ge dem en ersättningslägenhet här.

Men familjens största problem är inte om de får bo kvar i Hanaskog eller om den trea de bor i ska rivas.

− Vi har uppehållstillstånd två år åt gången. Imorgon måste vi skicka in en ny ansökan. Det kan ta två månader innan vi får svar på om vi får stanna i Sverige eller inte. Det är den stora stressen.

Här river politikerna för att slippa dslumvärdar – ”Vore skoj med butik”
Semesteridyllen på Öland dör långsamt – ”Inte många jobb här”
Unik kartläggning: Här är orterna med sämst samhällsservicen