Den Malmöbaserade döva konstnären Dila Tanrıkulu Çıltık.

Bild: Emil Malmborg

Döv i ett nytt land – Dila: ”Konsten är mitt språk”

Första gången hon bytte språk var det ofrivilligt och chockartat. Andra gången var det för kärlekens skull. Men för den som verkligen vill veta vad som döljer sig i den döva Malmökonstnären Dila Tanrikulu Ciltiks inre finns svaret i hennes målningar.

Dilas mamma har gjort frukost. Klockan är sju på morgonen och Turkiets största stad, Istanbul, har precis vaknat till liv. Året är 1989 och fyraåriga Dila bygger med lego på golvet i sitt rum på fjärde våningen hemma i hyreshuset. Våren är på väg mot sommar och hon ska till förskolan precis som alla andra dagar. Men det visar sig snart: den här dagen ska inte bli som andra. Efter den här morgonen kommer livet aldrig mer att bli sig likt.

Dila Tanrıkulu Çıltık i sin ateljé i hyresfyran i centrala Malmö.

Bild: Emil Malmborg

Dila Tanrıkulu Çıltık i sin ateljé i hyresfyran i centrala Malmö.

Drygt trettio år senare arbetar Dila Tanrıkulu Çıltık med sin senaste målning hemma i ateljén i hyresfyran i centrala Malmö. Hon målar med stora penseldrag. Det bruna hårsvallet som tillhör kvinnan på tavlan blir allt större. Bilden föreställer Dila själv tillsammans med sin man Habib. Virat runt sig har de ett rep som förvandlas till en orm. Mot en himmelsblå bakgrund svävar ögon som betraktar paret.

Det är ett surrealistiskt motiv, färgrikt och detaljerat, i stil med den spanska konstnären Salvador Dalí. Temat är äktenskapet. Det handlar om hur man hör ihop samtidigt som det inte alltid är enkelt. Repet är dessutom format som en oändlighetssymbol.

– Men Habib är mitt livs bästa val. Han är snäll och hjälpsam, han är mitt allt, säger Dila.

Dila Tanrıkulu Çıltık.

Bild: Emil Malmborg

Dila Tanrıkulu Çıltık målar nu med siktet inställt på en egen utställning.

Tavlan är en av flera hon jobbar med där målet är en egen utställning. Hon har de senaste åren deltagit i flera grupputställningar i både Malmö, Köpenhamn och i Istanbul. Senast på ett privat galleri i Malmö. Det tar tid att få ihop tavlor som räcker till en egen utställning. Dukarna är stora, högre än Dila själv, och varje målning tar tre månader att färdigställa. De är extremt detaljerade och hon vill få ihop tillräckligt många av just de surrealistiska målningarna. Men hon gör även annat: enorma färggranna kvinnoporträtt till exempel. De tavlor som inte hänger på något galleri fyller de vita väggarna hemma i lägenheten.

När omvärlden tystnade

Bakom henne när hon arbetar står idag hennes man Habib. Han är ledig. Om han varit på jobbet hade inte den här intervjun gått att genomföra. Och det tar oss tillbaka till den där morgonen i Istanbul 1989 …

Den Malmöbaserade konstnären Dila Tanrıkulu hemma i sin ateljé.Çıltık.

Bild: Emil Malmborg

Den Malmöbaserade konstnären Dila Tanrıkulu Çıltık hemma i sin ateljé.


I normala fall kommer Dila så fort hennes mamma ropar. Men Dila varken svarar eller dyker upp till frukosten. När Dila till slut vänder sig om mot sin mamma tror hon att det är en lek, att mamman mimar. Mamman ropar hennes namn om och om igen men Dila hör inget.

Från den ena dagen till den andra har världen omkring henne tystnat. Hon är helt döv. Varför har ingen kunnat svara på. Nu är Habib med för att tolka och förklara. Dila kan inte teckenspråk utan läser på läpparna. Det går lättare på turkiska än på svenska.

– Jag var helt självständig i Turkiet. Jag var stark och oblyg. Men här, på svenska, blir jag osäker och försiktig. Jag får kämpa. Men det gör inget. Jag har fått kämpa hela livet, säger Dila.

Fakta Tre favoritprylar

Malmökonstnären Dilas tre favoritsaker

Bild: Emil Malmborg

  1. Tavlan med undulaten var en födelsedagspresent från Dilas dotter Zeynep, 7 år, till sin pappa Habib. ”Hon målar bättre än vad jag gjorde i den åldern”.
  2. Lampan. ”Jag beställde den av en antikhandlare i Istanbul. Varje liten glaslampa är jättegammal. Jag bad honom sätta ihop alla till en enda stor lampa. Nu hänger den i vårt vardagsrum”.
  3. Hornet. Av den turkiske konstnären Nezir İçgören ”Det är en gåva. Jag tycker om den för att den är unik. Den förstärker ljudet”.

Servett blev hjälp vid läppläsning

Hon trivdes inte i teckenspråksskolan när hon var liten. De andra eleverna, som hade olika typer av handikapp, skrämde henne. I stället gick hon en kurs i läppläsning. Det var komplicerat. Hur lär man sig se skillnaden på b och p när man inte hör? Läraren höll en servett framför munnen för att visa hur luftströmmen ändrade sig beroende på vilken bokstav hon sa. Genom att känna på lärarens näsa eller hals lärde hon sig hur vibrationerna från olika ljud känns. Även om hon lärde sig läppläsning var hon helt beroende av sin mamma som tolk mot omvärlden.

– Det var ingen som ville leka med mig. Det var för svårt att kommunicera. Min enda kompis var min mamma.

Dila Tanrıkulu Çıltık på familjens balkong i centrala Malmö.

Bild: Emil Malmborg

Dila Tanrıkulu Çıltık på familjens balkong i centrala Malmö. ”Jag tycker om utsikten och rörelsen, trafiken och människorna”.

Operationen som förändrade livet

Men det kommer en vändning till i Dilas liv. Som tolvåring får hon som andra person i Turkiet inopererat ett hörselimplantat eller ett så kallat cochleaimplantat som leder signaler direkt till hörselnerven. För första gången på åtta år kan hon höra ljud igen. Inte som en vanlig hörande, men världen är inte längre helt tyst. En stor svart hörapparat bakom hennes högra öra är kopplad till den mottagare hon fick inopererad i huvudet.

– Det första jag hörde när jag vaknade var när mamma ropade mitt namn. Dila, Dila. Men jag förstod inte vad hon sa. Jag visste inte hur mitt namn lät. Jag bad henne säga det igen och igen. Det var väldigt känslosamt.

Dilas ateljé utgörs av ett rum i lägenheten på sjätte våningen. Här står färgflaskorna på rad och ur stora burkar sticker mängder av penslar i olika former och storlekar upp. Från fönstret syns tegel- och plåttak i röda nyanser, flera kyrktorn och längst bort skymtar Turning torso. Här bor hon sedan elva år med Habib och parets två små barn.

– Fast det är inte helt enkelt att ha sitt jobb hemma. Jag skulle gärna vilja gå i väg till arbetet som andra gör. Det finns mycket som kan störa här. Barnen och folk som kommer på besök. Och jag vill gärna göra om ateljén till sovrum till ett av barnen, säger Dila.

Dila Tanrıkulu Çıltıks stil är detaljerad. Många tavlor är surrealistiska, inspirerade av den spanska konstnären Salvador Dalí.

Bild: Emil Malmborg

Detaljerna är i fokus i Dila Tanrıkulu Çıltıks målningar. Många av tavlorna är surrealistiska, inspirerade av den spanska konstnären Salvador Dalí.

Kärleken ändrade allt – igen

Den här förmiddagen står balkongdörren i vardagsrummet öppen. Trafikens brus från en av Malmös största genomfartsleder, längs med kanalen nedanför, och måsarnas skrik tränger sig in i lägenheten. Jag undrar om hon hör det.

Med hörapparaten hör jag ljud men jag vet inte var ljuden kommer ifrån. Jag kan inte tolka vad det är. Jag vet inte att ljudet kommer från en bil om jag inte kan se bilen. Jag kan höra mina barn men jag vet inte om de skrattar, gråter eller skriker. Jag måste titta på dem för att förstå.

Vi är vända mot varandra när vi pratar. Jag talar långsamt, Dila följer mina läpprörelser och hon svarar på svenska. Ibland kör vi fast. Säger jag komplicera eller komplettera? Hon vänder sig mot Habib. De pratar turkiska och sedan blandar han svenska och danska med engelska när han översätter. Om den plötsliga dövheten och sedan hörselimplantatet var de två första stora vändningarna i Dilas liv är Habib den tredje.

Det har gått mer än ett decennium sedan han åkte med två kompisar på semester till Istanbul. Väl där visade sig Habib och Dila ha en gemensam bekant. Habib blev genast intresserad av Dila. Men hon var avvaktande till mannen från Danmark som dessutom pratade rätt knagglig turkiska.

Dila Tanrıkulu Çıltık och hennes man Habib Çıltık.

Bild: Emil Malmborg

Det var kärleken som förde Dila Tanrıkulu Çıltık till Sverige. Hon och Habib Çıltık träffades när han var på en semesterresa i Turkiet.

– Jag fascinerades av hennes skönhet och hennes personlighet. Jag ville bara vara med henne och lära känna henne bättre, säger Habib.

När kompisarna återvände till Danmark stannade han kvar i Istanbul för att visa Dila att han menade allvar. Och det fungerade. Skälet till att paret till slut hamnade i just Malmö var tillgången på bostäder. Habib letade lägenhet i både Malmö och Köpenhamn och fick först napp i Sverige.

– Jag tänkte också att det kunde vara bra att vi fick en nystart tillsammans. Att vi kom till ett nytt land ihop. Och det är lättare att lära sig läppläsa svenska än danska, säger han.

”Jag lär mig inte ett nytt språk som andra människor”

– Jag lär mig inte ett nytt språk som andra människor. Jag har gått en specialkurs, SFI för hörselskadade. Men jag lär mig mer när jag är med hörande trots att jag inte kan höra allt. Jag uppfattar vissa ord. Jag fyller i meningarna själv, men ibland blir det fel, säger Dila.

Innan Dila blev döv var hon ovanligt musikalisk, har föräldrarna berättat. Men när världen tystnade tog målandet över.

– Ibland undrar jag, om jag hade kunnat höra som vanligt, vad hade förändrats i mitt liv då? Målar jag och har den talangen för att jag är döv eller hade jag målat ändå? Jag är inte säker.

Dila Tanrıkulu Çıltık

Bild: Emil Malmborg

När Dila Tanrıkulu Çıltık målar har hon musik i hörapparaten och stänger på så vis ute världen.

Rolling Stones och Queen inspirerar

När hon målar går hon i alla fall in i sig själv. Hon hör inget av världen utanför, bokstavligen.

– Jag kopplar musik direkt till hörapparaten via bluetooth. Jag hör på rock, gospel och jazz. Det kan vara Rolling Stones, Queen eller Lenny Kravitz. Jag går in i min egen värld. Jag kan inte höra eller tolka texterna men jag lyssnar ändå.

Vad betyder konsten för dig?

– Man kan inte förklara konst men för mig handlar det om att ge uttryck för mitt undermedvetna. Det speglar mitt inre. Jag tycker om att måla tavlor med mening. Jag är inspirerad av Salvador Dalí. För mig handlar det om frågor kring döden och vart ska vi ta vägen efter livet. Det är något jag bär med mig. Jag vill undersöka de stora frågorna som vi alla bär på oavsett om vi är medvetna om det eller inte, säger Dila Tanrıkulu Çıltık .

– Mina tavlor är som berättelser och konsten har blivit mitt språk.

Fakta Tre favoritkonstnärer

  1. Salvador Dalí. Den spanska konstnären känd för sina surrealistiska verk.
  2. Brad Krunkle. Amerikansk konstnär. Målar ofta drömlika porträtt i höstiga färger.
  3. Casey Baugh. Amerikansk konstnär som målar porträtt i olja och kol. Kallar själv sin konst för impressionistisk realism.

Fakta Dila Tanrıkulu Çıltık

Ålder: 37 år.
Bor: I en fyrarumslägenhet i Gamla staden i Malmö.
Hyra: 11 900 kronor.
Familj: Maken Habib, dottern Zeynep, 7 år, och sonen Emre, 5 år. Föräldrar i Istanbul i Turkiet.
Aktuell: Som konstnär. Har examen från Mimar Sinan University of Fine Arts i Istanbul. Finns på Instagram som @dilatanrikuluc.
Kommer inte över min tröskel: ”Fler husdjur. Jag orkar inte med ansvaret. Barnen har redan hamstrar, det får räcka”.