Satirprästen Kent Wisti om trasiga lysrör och varför du alltid ska skämta om Gud: ”Vi borde vara varsammare”

Hans tecknade satirgubbar har nått en enorm publik i sociala medier. Prästen och konstnären Kent Wisti har gett ut böcker, haft utställningar, sommarpratat och vunnit priser. ”Jag har åkt på en räkmacka genom livet”, säger han. Men är det verkligen sant?

”Det här är ju en sådan där skamfråga men – lysrör i badrummet i hyreslägenhet – byter man det själv när de börjar blinka och bråka?”

Satirtecknaren, konstnären och prästen Kent Wisti är stor på Twitter men färsk i hyresrätt och det är till sin följarskara på 26 500 personer som han nu vänder sig: Vem ska byta ut ett trasigt lysrör?

Han får nästan trettio svar.

– Nästan alla sa ja. Det är tydligen skillnad på förr och nu. Nu förtiden kan vem som helst byta ett lysrör, säger Kent Wisti.

Han har flyttat från villan där de tre barnen vuxit upp till en hyrestrea ett par hundra meter bort. Trettio års äktenskap är slut. Efter ett par tillfälliga lösningar: sonens studentrum som ändå stod tomt och en säng i ateljén är det här han har landat.

– En skilsmässa är alltid smärtsam och sorglig. Men det här med att skapa ett nytt hem helt från scratch har också varit väldigt lustfyllt.

I en vindsvåning, strax bakom stationen i Lund, har Kent Wisti börjat om med möbler och prylar från Ikea, Tradera och Blocket. Det är stringhyllor och tyger i femtiotalsmönster. Den som letar noga hittar även några tecken på Guds närvaro: en tavla av Jesus sovande i en båt på ett stormigt hav, en vägghängd ljusstake i form av ett kors och på fönsterkarmen en version av Carl Milles kända skulptur Guds hand som föreställer en naken ung man balanserande i en öppen hand. Här och var brinner levande ljus.

– Min dotter säger att det är som att bo hemma hos en vampyr.

Det nya hemmet delar han med yngsta dottern Alva, snart arton år, som bor växelvis hos sina föräldrar. I Umeå, tretton timmars tågresa bort, finns den nya kärleken, fästmön och prästen Susanne Dahl. Tillsammans har de en av Svenska kyrkans poddar, ”Kinamockaskogen”, om livsåskådningsfrågor. Paret pratar varje dag och ses mer än vad de trodde skulle vara möjligt.

– Jag tycker om att ha ett distansförhållande. Mig passar det ganska bra, just nu. Men sen är det för långt förstås. Det blir mycket tåg och det kostar så jävla mycket.

Projektet att skapa ett nytt hem är inne på tredje året. För varje ny pryl som kommer in ska en ut.

– Jag har det så rörigt i huvudet så jag måste ha det ordnat runt omkring mig. Men visst, öppnar man garderobsdörren så ligger allting inslängt.

Även om väggarna är fulla av konst är ingen av tavlorna hans egna.

– Jag tycker om att måla tavlor men sen när de är klara är jag rätt trött på dem. Jag har ingen känslomässig koppling till dem alls.

Kent Wisti är alltså inte bara präst utan även bildkonstnär och har nyligen avslutat vandringsutställningen ”Kyss” med erotiska bilder inspirerade av Höga visan i Gamla testamentet.

Men han ändå mest känd för sina satirteckningar. De svarta stiliserade gubbarna, som driver med samtiden, har han gjort i över ett decennium och det var med dem han slog igenom i sociala medier. De har också varit återkommande i Dagens Nyheter. Han har trettio gubbar liggande på hårddisken och det går fort att dra fram dem på ritplattan. Texten bara ”kommer till honom”.

En han återkommer till är den med texten: ”De vill att jag ska vara en rebell men jag tar fan inga order från dem”.

– Många gånger missförstås jag själv som en rebell, vilket jag inte är. Så det finns en glimt i det.

Även om satirteckningarna innebar ett genombrott tonar han gärna ned dem. Han är trött på dem och egentligen hade han tänkt sluta helt.

– Jag kan både ha och mista dem. Det är inte så jätteviktig för mig heller. Men jag har svårt att vara tyst. Så det kommer en då och då och det hade varit fånigt att låta bli av princip.

Tecknandet började redan hemma i Älmhult i Småland. Troligen ett arv från pappa Leif Olausson, grafiker och bildkonstnär. Kent Wisti beskriver det som ett vanligt hem. Till kyrkan gick man i samband med högtider, av tradition.

Mamma Gunvor Wisti var undersköterska och jobbade natt så det blev aldrig aktuellt med dagis för Kent. I stället skickades han som fyraåring till Kyrkans barntimme för lite social fostran. Sedan dess har han vetat att det var präst han skulle bli.

– Jag var alltid den som fick begrava fåglar och som skulle hitta på lekar och sagor.

Men först sökte han till konstskola i Göteborg. Han blev kvar där i sju år innan flyttlasset gick till Lund. Han fick tre barn, arbetade som sjukhus- och studentpräst. Ägnade sig åt sin konst och etablerade sig som den kända satirprästen. Fick sommarprata i radio, prisades av IM och utsågs till Årets förnyare av Svenska kyrkan.

– Jag tänker alltid att jag har glidit på en räkmacka genom hela livet utan några motgångar. Att samhället är byggt av sådana som mig för sådana som mig. Jag har varit oerhört privilegierad.

Men det är inte riktigt hela sanningen.

Kent Wisti är alkoholist. Och beroendesjukdom fanns där från början, tror han.

– Jag sökte sammanhang där jag kunde vara i den, leva ut den och dricka. Så tror jag att det är för många missbrukare.

Nu är han inne på åttonde året som nykter. Som mycket annat i livet ser han nykterheten som en gåva. Beslutet att sluta dricka tog han när konsekvenserna helt enkelt blev för stora, men exakt vad som var vändpunkten vill han inte gå in på. Han har gått igenom behandlingar och går på möten hos AA.

– Så fort jag kunde vara tacksam över min nykterhet och inte kämpa för det så var det en piece of cake. Jag har aldrig någon längtan eller sug efter alkohol, tvärtom. Nu kan jag ha riktiga saker från livet som prio ett. Nu kan jag sätta relationer och skapande först. Att ta emot en nykterhet är ett helt liv som öppnar sig.

En annan motgång var skilsmässan.

– Det är klart att det är en livskris. Övertygelsen finns där när man gifter sig, men sen händer livet. Ibland är det också det vuxna och ansvarsfulla att göra, att bryta en relation.

Kanske hänger känslan av att ha åkt på en räkmacka genom livet ihop med hans Gudstro. För honom är tro och tillit samma sak.

– Det är klart att det har varit korvigt i mitt liv. Men jag har alltid burit på en tillit till livet. Att livet vill mig väl. Och det är en gåva.

I samband med separationen sprang han på en bekant som var på väg att flytta från vindsvåningen Kent Wisti nu har bott in sig i.

– Jag valde inte lägenheten. Den kom till mig. Tyvärr har bostadsmarknaden kukat ur fullständigt idag. Det blir mer och mer omöjligt för människor som inte tillhör något övre skikt eller medelklassen att få ett bra och rimligt boende.

Men hur gick det egentligen med lysröret i badrummet då? Det som var sönder och engagerade följarna på Twitter. Jo, det är fortfarande trasigt.  

– Först stod det bara och flimrade. Det var så störigt. Sedan dog det helt. Men tanken är att jag ska byta det.