Sociala kontrakt förvärrar segregation: ”Svaga hushåll kan inte flytta i protest”

Sociala kontrakt är till för att hjälpa några av samhällets mest utsatta. Men Hem & Hyra kan avslöja att de placeras stick i stäv med både forskning och politiska visioner. ”Det är olyckligt att något som syftar till att hjälpa människor bidrar till segregation”, säger utredaren Ove Ledin på SKR.

Med hjälp av offentlig statistik, koordinater till närmare 900 kontrakt och ett digitalt kartprogram kan Hem & Hyra avslöja var kommunerna placerar sina sociala kontrakt.

Granskningen visar att kommunerna förlägger kontrakten i bostadsområden med störst socioekonomiska utmaningar.

– Den analys ni gör är mycket intressant. Känslan har hela tiden varit att kommunernas socialförvaltningar placerar sina klienter i områden med störst socioekonomiska utmaningar, men nu visar ni med fakta att det faktiskt är på det sättet, säger Micael Nilsson som är expert på Boverket.

Sociala kontrakt är lägenheter som kommunerna hyr i första hand och där människor med till exempel psykisk ohälsa eller missbruksproblematik får bo i andra hand. Kontrakten får man efter biståndsbeslut hos socialförvaltningen när chanserna till ett eget kontrakt är helt körda i botten.

Fyra av tio sociala kontrakt finns enligt vår granskning där de socioekonomiska utmaningarna är störst. Men i områden där förutsättningarna är som allra bäst – finns inga alls.

Studerar man kartorna som Hem & Hyra tagit fram i detalj, ser man dessutom att flera lägenheter som trots allt finns i lite starkare områden, egentligen ligger i de mest utsatta.

Det beror helt enkelt på hur den statistiska områdesindelningen är gjord. Ofta skiljer det bara en gata där man valt att lägga en gräns.

Tar man hänsyn även till det – ligger närmare fem av tio sociala kontrakt i de absolut svagaste områdena.

Bilden skulle bli än mer tydlig om storstäderna inkluderades, tror en hemlöshetsforskare Hem & Hyra talat med.

Koncentrationen i socioekonomiskt svagare områden beror på saker som att det framför allt är kommunala bostadsbolag som bidrar med sociala kontrakt.

Dessutom behöver hyrorna vara låga eftersom tanken är att den som har ett socialt kontrakt ska kunna ta över det om boendet fungerar bra.

– Det är olyckligt att något som syftar till att hjälpa människor bidrar till segregation. Men socialtjänsten är helt beroende av att få in lägenheter och kan inte ta för dyra lägenheter, säger Ove Ledin som är handläggare på avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Boverkets Micael Nilsson menar att förklaringen även ligger i hur vår välfärdsstatsmodell är utformad. Socialtjänsten ska inte ta annan hänsyn än den enskildes, trots att besluten påverkar ett helt område.

– I ärlighetens namn tror jag att socialförvaltningarna inte tar hänsyn till att kommuner antagit riktlinjer för att minska och motverka boendesegregation, eller att sunt förnuft talar emot att sociala lägenheter placeras i områden som redan har problem. Sociala kontrakt har mer att göra med traditionell fattigvård än med socialt hållbarhetstänkande, säger han.

Micael Nilsson ser att historien upprepar sig. Han drar paralleller till 1930- och 1940-talen då man placerade svaga grupper i de äldsta och resurssvagaste bostadsområdena.

– Man antog att toleransen var högre jämfört med i socioekonomiskt starkare områden. De svaga hushållen har få eller inga möjligheter att flytta i ren protest. Och det visste man om. Jag tycker er granskning visar att det är samma sorts tänkande som fortfarande är verksamt, säger han.

I dagsläget finns inget system för att stötta kommunerna att sprida lägenheterna mer. Boverkets statliga stöd till kommunal hyresgaranti gäller till exempel enbart människor som har en fungerande ekonomi. Den som står absolut längst från bostadsmarknaden kan därför inte bli aktuell för sådan hjälp. Dessutom är intresset för garantierna redan i dag minst sagt svagt.

– Att man inte får gå på ekonomiskt bistånd utesluter naturligtvis många av dem som är aktuella för sociala kontrakt, säger Ove Ledin SKR.

I den senaste bostadssociala utredningen 2022, ”Sänk tröskeln till en god bostad”, förespråkas ett utökat statligt stöd till den kommunala hyresgarantin. Samtidigt skulle kommuner bli skyldiga att ställa ut hyresgarantier för barnfamiljer – även de som lever på ekonomiskt bistånd.

– Vi på SKR ansåg dock att det inte enbart borde gälla barnfamiljer, utan även andra utsatta hushåll, säger Ove Ledin.

Men det är inte säkert att en inkludering av bidragstagare skulle bidra till en minskad segregation, tror Ove Ledin.

– Det handlar så mycket om hyresnivån. Många pekar på att bostadsbidraget behöver en justering: höjas och breddas. Det skulle kunna vara ett fungerande verktyg.

Ove Ledin gör en jämförelse med Finland som med sina 5,5 miljoner invånare har cirka 400 000 hushåll med bostadsbidrag.

I Sverige gjordes bostadsbidraget om på 90-talet och innebar att färre fick rätt till det. Samtidigt ligger nivåerna still, trots höjningar av hyrorna.

Det har lett till att Sverige, med en befolkning på 10,4 miljoner, bara har drygt 190 000 hushåll med bostadsbidrag.

– Det är en prioritering och kostnadsfråga för regeringen, säger Ove Ledin.

Vi har sökt socialminister Jakob Forssmed och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall för en kommentar, men de vill inte bli intervjuade.