Hissen – min värsta mardröm

”Du vet väl att det var precis en sådan här hiss som en städerska blev instängd i. Hon satt fast i två veckor och fick dricka skurvattnet för att överleva.”

Vi var på väg upp till mormor och morfar, jag och mina två bröder. Ett hyreshus byggt i slutet på femtio-talet med en hiss som liksom svajade och knakade sig upp de fyra våningarna till deras dörr. Det var säkert inte avsiktligt, men den resan gav mig en livslång hisskräck. Min brors förmåga att berätta mustiga historier och min egen fantasi är en farlig kombination (jag har sparat in många biobesök på att be brorsan berätta om filmer han sett). Jag såg scenen med den instängda städerskan framför mig – bristen på syre, det skitiga skurvattnet – och hjärtat rusade. Det fick bli trapporna upp till mormor och morfar hädanefter.

Jag är inte ensam om min hissfobi, det skriver vi om i senaste Hem & Hyra. Och en liten tröst är det att den har sin naturliga förklaring: rädsla för trånga utrymmen är, tillsammans med rädsla för vilda djur och höga höjder, något som vi har fått i arv av våra förfäder. Förutom skräcken att hissen ska rasa och luften ta slut är många av oss oroliga för att göra bort sig i hissen. Så missa inte Elisabeth Tarras Wahlbergs fem gyllene råd för hissresenärer.

Upp och ned som en hiss har också årets hyresförhandlingar åkt. Skyhöga utspel från värdarna har mötts av hårt motstånd från Hyresgästföreningen. I slutänden har inte hyrorna höjts så mycket mer än förra året, men på många ställen har man inte alls lyckats komma överens. 130 000 hyror riskerar att avgöras av hyresnämnden.

Gangster och Pajas heter Unni Drougges kära kattsambor. De delar på en tvåa på Söder i Stockholm . Unni väcker alltid reaktioner, nu senast kallades hon rabiatfeminist och äcklig hagga på twitter efter ett radioprogram om kött ur ett feministiskt perspektiv. Hon vet att hon väcker känslor som debattör och programledare, men som granne är hon lugn och behaglig. Och hon hoppas innerligt att hon kan bo kvar i sin hyrestvåa till döddagar utan att den ombildas:
– Varför ska jag ta ett lån för att bo där jag redan bor? Jag tycker det är svinaktigt, säger hon på sitt vanliga, milda vis.