Jag var med och byggde mitt första hus

Regnet öste ned. Det var en tidig morgon i slutet av april 1997. Jag stod villrådig med min ihoptejpade, nyinköpta stege i handen och betraktade arbetarna som vant rörde sig runt mig. Vi befann oss i Nacka, på min nyinköpta tomt där det prefabricerade huset skulle sättas ihop på fem dagar. I vårt kontrakt med husfirman ingick två arbetsdagar från min sida. Jag var också ålagd att ta med mig en stege. Det var den jag hade köpt dagen före och som jag nu stod med i handen.

Det här var mitt livs första egna hus, tidigare hade jag bott i hyreslägenheter, oftast utan eget hyreskontrakt. Att kalla det för mitt hus är en sanning med modifikation – i praktiken är det väl mer korrekt att säga att banken skulle äga min nya bostad.

Men det tänkte jag inte på nu. I stället stod jag och funderade på vad jag gjorde där. Efter ett par snabba hälsningar hade byggnadsarbetarna varit väldigt stressade för att huset skulle sättas ihop så fort som möjligt. Till och med jag förstod att det knappast var någon fördel att regnet vräkte ned.

När en byggarbetare stannade till vid mig frågade jag just om det lämpliga i att fortsätta arbetet under dessa blöta förhållanden. ”Det är inte idealiskt”, medgav han. ”Men firman vill inte betala oss utan att vi gör något när vi är bokade här, bättre att ta en diskussion om skadestånd sen.”

Så tog han fram en kniv och utan ett ord sprättade han upp tejpen kring min stege. ”Så att du kan använda den”, förklarade han.

Jag behövde inte använda min stege. Däremot fick jag spika en hel del under mina dagar. Jag var stolt över förtroendet ända tills jag insåg att det bara var på ställen där innerväggar skulle täcka över som jag hade spikat. Jag märkte hur trött man blir av att spika, särskilt när det satt högt upp. Medan jag lyckades få i en spik med tjugo-trettio slag hade de andra inga problem att slå in en spik med ett par kraftiga slag på några sekunder.

Andra överraskningar var att jag var den enda som hade med mig matlåda, där jag noga bestämt mig för att ha bräckt skinka, stekt potatis och ägg. De andra ville äta lunch i Orminge centrum. Och när jag frågade om de skulle gå med i första majtåg visade det sig att alla utom jag skulle spela golf den dagen.

Men trots mina fördomar var det en intressant bekantskap jag fick med byggnadsarbetarna och det kändes ändå bra när allt var klart att jag hade varit med – även om det var i mindre mån – och byggt mitt eget första hus. Ett hus som inte blev regnskadat utan som var alldeles utmärkt att bo i flera år framöver.