Alis gäng stoppar klottret
De knackar på fönstret.
Vill in. Vill börja nu.
De får på sig jackor och skyddshandskar, greppar kökssprej, stålull och hinkar. Sedan ut i vinterkylan igen. Snöbollskastande, flamsande, energifyllda, högljudda tonåringar drar igenom bostadsområdet och sprider ut sig i portarna.
I 56:an ska det vara fullt av klotter säger de. Det är signaturer i tusch och teckningar här och där.
Kanske har ett gäng suttit och snackat i porten. En tuschpenna har åkt fram. Lite rastlöst, sådär, men utan målmedvetenhet.
I vilket fall ska det bort. De pastelliga 90-talshusen på Termovägen i Järfälla ska bli fria från klotter. Ungdomar i Tallbohov, ett område i en annan del av Järfälla, har visat att det går.
”Team Termo” sprutar kökssprej på klottret och börjar skrubba. Tänker på Gotland.
Krossade busshållplatser, droger, stenkastning, hat mot polisen.
Några av bostadsområdena i Järfälla, ett par mil nordväst om Stockholm, hade problem. Där fanns många ungdomar. Lite att göra. Kommunala Järfällahus betalade varje år över en miljon kronor bara för klottersanering.
2008 bestämde Järfällahus och Hyresgästföreningen att satsa på ett långsiktigt ungdomsprojekt tillsammans. Ali Al-Djaber som var anställd av Hyresgästföreningen hade stor erfarenhet av ungdomsarbete. Han fick frågan och satte i gång.
Vårvärmen låg i luften den valborgsmässoaftonen. Firandet i Tallbohov brukar dra mycket folk och Ali tyckte det var ett bra tillfälle att börja ta kontakt. Han delade ut en enkät till ungdomar. Frågade vad de tyckte om området och vad de skulle vilja göra. Bad dem skriva sina telefonnummer.
Efteråt skickade han sms till alla med inbjudan till det första av ungdomarnas önskemål: en filmkväll. 80 ungdomar fick sms. Tre dök upp.
–Några förtroendevalda tappade hoppet direkt. Jag var också besviken, men jag vet att det kan ta tid, säger Ali.
Tid, tillit, tålamod.
Det är tre nyckelord som växer fram ur hans berättelse om ungdomsprojekten i Järfälla.
Det måste få ta tid. I Tallbohov dröjde det ett år innan ungdomarna ens började med klottersanering.
Tiden behövdes för att ryktet om ”Team Tallbohov” skulle sprida sig. Efter filmkvällen följde disko, bandymatcher, en jättestor fotbollsturnering. Förslagen från Valborg genomfördes, ett efter ett. Gruppen växte.
– Det finns projekt där man börjar direkt med att säga att nu ska vi ut och städa. Då är det ingen som kommer. Man behöver visa att man tar ungdomarna på allvar och att det är mycket skoj som händer. Därefter kan man lova ännu mera skoj om de hjälper till. Det gäller att ge och ta, säger Ali.
Tilliten måste växa fram.
Ali minns när han själv var tonåring och hyresvärden utlovade belöning om de hjälpte till att städa.
– Sedan fick vi grilla korv. Och korven räckte inte ens till alla … Varför ska man tro på deras löften då?
När Team Tallbohov så småningom började tvätta bort klotter – då ökade klottrandet. Ali hade sett det hända förr. När man utmanar klottrarna svarar de med att bli mer aktiva.
Det är därför han inte tror på kortsiktiga projekt. Har man inte tålamod kan allt bli misslyckat. Men om man fortsätter så ger klottrarna upp.
Några i Team Tallbohov var själva klottrare. Därför infördes ett poängsystem. Den som kommer och jobbar bra får poäng, den som klottrar, slåss eller gör annat dumt förlorar poängen. Ali brukar få veta om sånt händer.
Det ska finnas risker om man gör fel, resonerar han, och poängen behövs för att få följa med på en resa.
Tidigare har de åkt till Liseberg. Nu är det Gotland som hägrar för ungdomarna när de skrubbar klotter i trappuppgångarna på Termovägen.
I Tallbohov upphörde klottrandet efter tre år. Ungdomarna där får nu andra uppgifter. Järfällahus har klart minskade kostnader för sanering och Ali Al-Djaber har fått i uppdrag att starta liknande verksamhet i fler områden.
”Team Termo” fick en snabb start för ett år sedan eftersom ryktet från Tallbohov hade spritt sig. Nu är det nästan för många som vill vara med.
De flamsande, energifyllda tonåringarna pratar om Gotlandsresan, men också om att det är kul att ha något att göra varje torsdag. Efter städningen samlas de i hyresgästlokalen, poppar popcorn och tittar på skräckfilm tillsammans.
Kanske är det lika mycket Ali som person som lockar dem dit.
– Han är världens bästa! Han tål skoj och svarar tillbaks. Det märks att han älskar sitt jobb och jag längtar efter varje torsdag, när jag får gå hit, säger 13-åriga Rebecca Piggott.
Hon tror att ungdomar klottrar för att markera att de har varit där. Ali Al-Djaber tror det handlar om rastlöshet och att få uppmärksamhet.
– Om vi visar dem uppmärksamhet för bättre saker och erbjuder alternativ, då är det roligare för dem också.
