”Att barn blir så här våldsamma är ovanligt”
Hyresgäster i hyresområdet i Grums utanför Karlstad vågar inte längre släppa ut sina barn för att leka. Orsaken är att en grupp andra barn flera gånger gått till verbalt och fysiskt angrepp – bland annat med påkar som tillhygge. De ska även ha uttalat hot om våldtäkt.
Våldsutövarna bedöms vara en grupp barn i åtta- till tioårsåldern. Deras främsta offer: Andra barn som går ensamma.
Problemen har eskalerat under våren och försommaren, och nu ökar pressen på polisen att ingripa.
Monica Ekström, distriktsordförande för Rädda barnen i Värmland känner till situationen i Grums och vet om att även andra kommuner har liknande erfarenheter av våldsamma barngäng. Ur ett barnrättsperspektiv är både brottsoffer och förövare utsatta, påpekar hon.
– Jag vet att en del bagatelliserar sånt här och säger ”barn gör så”. Men barn är inte onda i grunden. Om något händer dem och något går fel i livet så kan barn göra sådana här saker, men då måste man snabbt sätta in hjälp för att komma till rätta med problemen.
När föräldrar ser sina barn fara illa av andra barn är det lätt att ilska och fördomar tar över. Dessa kan i sin tur smitta av sig på de egna barnen och bli till en ond cirkel, varnar Monica Ekström.
– Föräldrar implementerar sin syn och sin kultur på barnen. Och på samma sätt som vi behöver bryta rasismen behöver vi sätta ner foten rejält mot värderingar som vissa föräldrar från andra kulturer försöker föra över till sina barn. Som till exempel kan handla om att flickor och kvinnor inte har samma rättigheter eller status som pojkar och män. Där har vi i Sverige gjort alldeles för lite.
Åsa Landberg, psykolog och psykoterapeut, har arbetat länge med våldsutsatta barn. Enligt henne finns det nästan alltid bakomliggande orsaker till att barn blir så här våldsamma.
– I regel har vuxna ett mer våldsamt beteende än barn. Att barn gör så här är ovanligt. Då är det något allvarligt som ligger bakom.
Det första man måste göra är att utreda om de själva har varit utsatta för våld, säger hon.
– Det behöver inte vara så att alla barnen är utsatta, utan det kan vara en eller ett par av dem som är pådrivande och får med de andra.
