Efter rivningarna i Karlskoga skördas äpplen

Luften är klibbvarm. Det skulle kunna bli åska. En pojke hukar sig bakom en sten i fruktträdgården på Skrantahöjdsvägen i Karlskoga. Det är Colin Falkestedt som leker kurragömma med sin bror Fabian och deras kompis Max Forsell.

 

Precis här, bland de sköra träden och stenarna, låg tidigare ett hus med hyreslägenheter. Men de är, liksom 1 359 andra lägenheter i Karlskoga, rivna nu.

– Det kändes jättejobbigt, tragiskt och negativt när beslutet kom att huset skulle rivas, säger Marianne Svensson som bodde granne med huset.

 

Där bodde Mariannes mamma. På hörnan. Det var det femte huset som revs bara i det här bostadsområdet, och för varje gång har gräv- och schaktmaskiner kommit lite närmare huset där Elin Pettersson och Marianne Svensson bor.
– Alla har nog känslan av att ”det kan bli mitt hus nästa gång”. Här är man aldrig säker. Men vi har blivit luttrade och vana, så det är inget man tänker på längre, säger Marianne.

 Så en dag för fem år sedan, kom grävmaskinerna.
– Du skulle varit här och sett! Husen är utbyggda av block, det var som ett stort dominospel när det föll, säger Marianne och visar med händerna.

Hyresgästerna möttes vid grillplatsen för att ha möte om den tomma ytan som huset lämnade efter sig. Förslagen var många – det hade ju varit härligt med en pool. Men tillslut enades man om en fruktträdgård.

Barnen föreslog banan- och apelsinträd, men det fick bli äpplen, körsbär och plommon i stället. I år är det andra året träden bär frukt.

– De är sura och söta på samma gång, säger Fabian Falkestedt som redan smakat två av de inte riktigt mogna äpplena.
– Det är fint med träden, man kan plocka och äta när man är ute och leker i stället för att springa hem om man blir hungrig. Då kan man sätta sig i skuggan och äta ett äpple, säger Fabian.
Colin och Max håller med, men hade gärna sett lite andra frukter också.
– Apelsin skulle vara gott, säger Max. Det är saftigt när det är varmt.
– Ja, och melon, fyller Collin i.

 

Elin Pettersson och Marianne Svensson går runt bland träden och undersöker frukten.
– Jädra fåglar, här har de varit och hackat på äpplet! utbrister Elin.

 

Elin ler och säger att rivningen faktiskt så här i efterhand hade något bra med sig för dem som bor kvar. Gården har fått mer sol, de ser ända bort till skogsbrynet där det ibland står rådjur på vintern och så har de ju fått en fruktträdgård.
– Visst fanns det olyckskorpar som sa ”det där går aldrig” och ”träden kommer att brytas sönder av barnen”. Men olyckskorparna har inte fått rätt. Det ska inte bara vara villaägare förunnat att kunna gå ut och plocka frukt när andan faller på säger Marianne.