Hemma hos Per-Olof och Eva-Karin gör sig 1800-talet påmint i varje rum: ”Charmigt att det är lite snett och vint”
I ett hörn i köket står vedspisen i gjutjärn. Intill väggen ligger vedklabbarna på hög. Om ett strömavbrott skulle lamslå Uppsala känner sig Per-Olof och Eva-Karin trygga.
– Man ska ju ha beredskap, och tack vare vedspisen kan vi behålla någon slags värme, säger Per-Olof.
De har redan haft tillfälle att testa hemmets motståndskraft mot kriser.
– En gång under ett strömavbrott gick vi hem och kunde koka kaffe och laga mat. Mina systrar i Stockholm har till och med sagt att de kommer hit om det händer något större i Sverige, säger Eva-Karin.
Bor i näst äldsta huset
Per-Olof och Eva-Karin Göteby bor i Uppsalahems näst äldsta hus som ligger på Kålsängsgränd i centrala Uppsala. Det allra äldsta är från 1863 och är huvudbyggnad på samma gård. Exakt när paret Götebys hus byggdes är oklart, men det var i alla fall i samma veva.
Huset består idag av två fyror och två ettor. Men när det byggdes på 1860-talet var det avsett för en enda familj. För fyran på 117 kvadratmeter betalar paret 13 500 kronor i månaden.
Golven i lägenheten består av breda furuplankor. I varje rum ståtar en kakelugn från 1800-talet. Ingen av dem ser likadan ut. Den i vardagsrummet är pampigast. Längst upp har den en dekorativ bård i pastellfärger. Vart tredje år ser sotare till att ugnarna är säkra att använda. Då och då händer det att paret tänder en brasa. Inte minst till jul, då det har blivit tradition.
– Men annars gjorde vi det mest i början, när det hade nyhetens behag, säger Eva-Karin.
Sjunkit ner i leran
Per-Olof påtalar att ena dörrposten in till vardagsrummet är lite sned. Huset har sjunkit ner lite i lerjorden som en stor del av Uppsala vilar på.
– Det är en del av charmen att det är lite snett och vint, säger Per-Olof.
För snart 20 år sedan sålde paret sin bostadsrätt på Fålhagen i Uppsala. Planen var att få loss pengar för att kunna köpa ett sommarhus, och skaffa en hyreslägenhet.
När de hittade fyran på 117 kvadrat på Kålsängsgränd var det ingen tvekan. De hade 22 års kötid i bagaget och fyra personer före sig i kön. Det rasslade snabbt på och plötsligt var de nummer ett. Lägenheten var deras.
– Det finns inte många sådana här lägenheter i stan. Vi tänkte att det var den här eller ingen. Vi kommer inte att hitta något liknande, säger Per-Olof.
Och något sommarhus blev det inte.
– Vi hittade inget som vi var överens om, och sen kom vi på att vi inte behöver något. Vi trivs så bra här hemma, säger Per-Olof.
– Och så kan vi låna min systers sommarhus i Söderhamn när vi vill, flikar Eva-Karin in.
Nöjd med hyresvärden
Eftersom lägenheten var ganska nedgången gjorde hyresvärden en invärtes renovering innan paret flyttade in. För ett par år sedan fick även utsidan sig ett lyft.
Per-Olof är överlag mycket nöjd med Uppsalahem som hyresvärd. I en insändare i UNT, Upsala Nya tidning, ger han hyresvärden beröm under rubriken ”Bra hyresvärdar finns faktiskt”.
– De flesta som är nöjda håller tyst. Det är bara de som är missnöjda som får höras och synas, säger han.
Per-Olof anser att man kommer långt med att hålla ordning och ha en positiv attityd.
– Om jag ser skräp på marken plockar jag upp det och om en cykel ligger slängd rätar jag upp den. Jag väntar inte på att någon annan ska göra det, säger han.
Social kontroll
På gården bor idag totalt 13 vuxna. Den ringa skaran medför en social kontroll av det positiva slaget, tycker Per-Olof. Den goda andan avspeglar sig i tvättstugan, som ligger i en röd träbyggnad på gården. Inuti en vitmenad bakugn har hyresgästerna varsin korg med tvättmedel i.
– Om man inte är så många blir det på ett annat sätt. Man kan ha sina grejer där utan att de försvinner. Och folk städar efter sig, det är sådant det lätt blir konflikter av annars, säger Per-Olof.
– Vi har tur att det bara bor trevliga människor här. På sommaren grillar vi tillsammans ibland, säger Eva-Karin.
Återskapa som på 1800-talet
Gruset på gårdsplanen har Per-Olof omsorgsfullt krattat i ett slingrande mönster. Paret beskriver gården som en liten oas, avskild från omvärlden.
– Särskilt när de renoverade gården och försökte återskapa den som den kan ha sett ut på 1800-talet. Det blev stor skillnad, säger Per-Olof.
Bakom omvandlingen ligger fastighetsskötaren Sahra Lennevall, som också är utbildad trädgårdsmästare. Projektet är hennes examensarbete på utbildningen.
– Jag ville återskapa trädgården så att den ser tidstypisk ut, säger hon.
Arbetsgivaren Uppsalahem gjorde tummen upp. Förra hösten påbörjade hon sitt projekt, som ännu inte är klart. Trädgården bestod då till stor del av sly och buskage, som hon rensade bort. Under sen höst blommar här fortfarande rudbeckia, aster och höstflox som Sara planterat.
Trädgårdsmöblerna har bytts ut mot vita och snirkliga i 1800-tals stil, tillverkade på kommunens snickeri.
Finns ingen dokumentation
Det finns ingen dokumentation över hur den här gården såg ut på 1860-talet, varken i bild eller skrift. Parker i slott och herrgårdar var desto mer väldokumenterade, berättar Sahra Lennevall.
– Jag har fått göra min egen research. Jag har googlat runt och hittat en del via olika källor, säger hon.
Kvarteret där paret Göteby bor ingår i Sahras ansvarsområde. Hon är förtjust i den gamla miljön och har ärenden hit åtminstone några gånger i veckan. Hon visar oss upp till vinden i det äldsta huset.
Tiden stått stilla
Här uppe är det som att tiden har stått stilla. Tjänstefolkets två rum finns fortfarande kvar från 1860-talet. Bakom lager av tapeter från olika årtionden skymtar en allmogemålning på timmerväggen fram. På dörrarna sitter varsin brevlåda. Spår av senare tider finns också. Längs med vindsväggarna ligger ihopknycklade exemplar av Upsala Nya Tidning från 1985. Det var då som Uppsalahem tog över fastigheten.
Om man vill ta reda på vilka som bodde i husen från början får man gräva i stadsarkivet.
Per-Olof säger att det är lätt att bli hemmablind och glömma bort att man bor i en historisk miljö.
– Men sen kommer man hem till andra som bor i 40- och 50-talslägenheter, och då känner man skillnaden. Det vore kul att veta lite mer om historien och vad fastigheten använts till.
