Bara 7 av 30 rum uthyrda i Västerås första coliving – men Per, Jonte och Ronnie är nöjda
Per Bergkvist, 64 år, böjer långsamt på knäna med rak rygg och sträcker armarna framåt. De dagliga yogaövningarna, som han ibland gör på den gemensamma balkongen, stärker hans rygg. Han sålde sin bostadsrätt och var en av de första som flyttade in på Livet i centrala Västerås i december i fjol.
Han var egentligen inte på jakt efter ett nytt boende när han såg Mimers annons förra sommaren.
– Det lät spännande, det var som att polletten trillade ned, säger han.
”Som att bo på hotell”
Han är överlag entusiastisk över boendeformen och jämför den med att bo på hotell.
– När man går ut ur rummet till de allmänna ytorna är det som att checka ut, och sedan checkar man in igen. Jag tycker man får mycket yta för pengarna.
Ronnie Almqvist, 51, sitter på sin vanliga plats i soffhörnet och tittar på paddan. Tidigare bodde han i en hyresrätt på samma gata som Livet. Ronnie kör turistbuss och är ute på vägarna i veckorna. Eftersom han inte är hemma så mycket tycker han att den här formen av boende är perfekt, säger han.
Skidskytte i soffan
Ibland får Ronnie sällskap av Per i soffan. Särskilt när det är skidskytte, ett gemensamt intresse.
– Hela vintern kollade vi på det, säger Per, som beskriver sig som en social människa.
– Det är trevligt att bo med andra. Det är hemtrevligt när Ronnie sitter här och kollar på tv. När han kommer hem från jobbet kan han fråga hur jag har haft det idag, fortsätter han.
Gillar valfriheten
Med sina 76 år är John-Erik, ”Jonte”, Öhrnfeldt delningsboendets äldsta hyresgäst. Efter en trafikolycka häromåret och en hjärtinfarkt, tycker han det är skönt att bo med hiss, ha nära till vårdcentral och att bo med andra människor.
– Jag gillar valfriheten att kunna välja. Man kan stänga in sig i sitt krypin när man vill och vara social när man vill, säger han.
Delningsboende eller coliving är ett koncept som är tämligen nytt i Sverige. Det är en slags modern form av kollektiv. Hyresgästerna har egna rum men delar på ytor som vardagsrum och kök.
Vill utmana normerna
Livet är Mimers och Västerås första delningsboende.
– Vi vill ha en bredd, och våga göra satsningar som utmanar normerna för hur vi bor, säger Annsofi Söderholm, som är konceptkoordinator för Livet på Mimer.
Att skapa ett coliving-koncept med enbart enkelrum var inget aktivt beslut från Mimers sida, säger hon.
– Det föll sig snarare naturligt under processen, där fokus låg på att varje boende skulle ha sitt eget privata utrymme för lugn och integritet, säger Annsofi Söderholm.
Räknat med en tuff start
Men uthyrningen har gått trögt, trots att Livet öppnade för inflyttning i december i fjol. Hittills har Mimer bara tecknat 7 av 30 kontrakt.
Annsofi Söderholm, konceptkoordinator på Mimer, säger att bostadsbolaget har räknat med en tuff start, i och med att konceptet är nytt för västeråsarna.
– Vi vet att det kommer ta lite tid, utan att vi behöver snickra om konceptet. Dessutom är det lågkonjunktur och liksom många andra bolag har vi många lediga lägenheter. Idag kan man som hyresgäst välja och vraka – det är mycket hyresgästens marknad, säger Annsofi Söderholm.
Två av fem våningar uthyrda
Av totalt fem våningar i det nybyggda huset har Mimer hittills öppnat upp två för uthyrning. Till skillnad från på våning fem är medelålderns lägre på våningen under – den yngsta är 22 år. Att det blev så är en slump, enligt Annsofi Söderholm. Blandade åldrar tycker Per är en bra idé.
– Det blir bättre dynamik om det är mer blandat. Det är kul med olika generationer, det är berikande. Det vore kul om det flyttade in en 20-åring, till exempel.
Per, Jonte och Ronnie funkar bra ihop. Men vad händer om det flyttar in någon som det inte funkar med?
– Vi gör intervjuer med hyresgäster som är intresserade av att flytta in, för att försäkra oss om att de förstår vad boendeformen innebär. Vi berättar om konceptet och målar upp olika scenarion som skulle kunna uppstå, säger Annsofi Söderholm.
Diskuterar risker med psykolog
Innan delningsboendet öppnade hade Mimer kontakt med en psykolog för att diskutera eventuella risker. Vad ska man lyssna efter på intervjun? Vad skulle kunna vara en röd flagga?
Annsofi Söderholm konstaterar att det såklart är väldigt individuellt. Men ett sådant exempel skulle kunna vara att personen inte visar på flexibilitet när det gäller att bo med andra, säger hon.
– Om man är väldigt bestämd i sina åsikter och säger att man aldrig skulle acceptera vissa saker, blir det nog svårt att bo så här. Oftast förstår personerna själva att det här inte är något för dem.
Göra sig av med ägodelar
Att flytta från en lägenhet till ett rum på 17 kvadrat kräver att man gör sig av med en hel del grejer. För Pers del är det mesta nedpackat i ett förråd. Annat har han fått göra sig av med. På väggarna i hans förra bostad hängde totalt 20 tavlor. Nu har antalet decimerats till fyra.
– De flesta var min systers, hon hade lånat ut dem till mig. Nu fick hon ta tillbaka dem.
Ibland kan Per komma på sig själv med att sakna något han hade tidigare. Men:
– I stället för att titta på mina saker tittar jag nu på utsikten i stället.
Livet är Västerås och Mimers första coliving, ett delningsboende. Varje hyresgäst har ett eget rum på 17 kvadrat samt badrum och inglasad balkong. Resten av lägenheten, 78 kvadrat, delar man med andra. Hyran, som har förhandlats fram med Hyresgästföreningen, ligger på 7 955 kronor.
I den ingår värme, vatten, internet och el, samt städning av ytskikt i gemensamma utrymmen två gånger i veckan. Hyresgästerna har tillgång till ett hobbyrum som de delar med hyreshuset bredvid. Där finns bland annat verktyg och symaskin.
Co-livingboendet är poängfritt, vilket betyder att man inte blir inte av med sina köpoäng utan kan testa på hur det är att bo här.
Krav på hyresgästerna: Inga barn, inga husdjur, bo ensam i rummet.
