Polisen listar Sveriges 53 mest utsatta områden
Polisens nationella operativa avdelning (Noa) har kartlagt de områden i Sverige som är extra utsatta för allvarlig brottslighet, har låg socioekonomisk status och där polisen bör rikta särskilda insatser.
På listan finns 53 bostadsområden, nästan alla så kallade miljonprogramsområden som byggdes 1965-1975 enligt en särskild mall.
Rädsla och otrygghet präglar ofta vardagen. Bilbränder och öppen narkotikaförsäljning förekommer. Den sociala oordningen är betydande. Det finns en stark aggression mot polisen.
Gemensamt för de utsatta områdena, enligt polisens definition, är att det är lokalsamhällen som påverkas av kriminalitet och har låg socioekonomisk status. Det vill säga människorna som bor där har låg utbildningsnivå, låg yrkesstatus och låga inkomster.
I sin rapport har polisen klassat 15 områden som särskilt utsatta. Det är områden som också kännetecknas av parallella samhällsstrukturer, våldsbejakande religiös extremism, en allmän obenägenhet att delta i rättsprocesser och där polisen har svårt att fullfölja sina uppdrag.
Linda Staaf, chef för underrättelseenheten vid Noa, säger:
– För att komma tillrätta med problematiken krävs att polisen finns i områdena och arbetar långsiktigt med förtroendeskapande åtgärder. Samtidigt kommer vi att agera kraftfullt mot den kriminalitet som finns. De som begår brott ska inte komma undan.
Av de 53 områdena på polisens prioriteringslista ligger två inom Hyresgästföreningens region Aros-Gävle med länen Uppsala, Västmanland och Gävleborg.
Gottsunda/Valsätra i Uppsala och Bäckby i Västerås klassas båda som utsatta områden utan att vara prioriterade som varken särskilt utsatta eller riskområden.
Per-Olof Rask, brottsförebyggande samordnare i Västerås stad, tycker inte det är riktigt rättvist att Bäckby hamnat på listan överhuvud taget.
– Det målas upp en bild som gör att det låter allvarligare än det är. Så klart är det allvarligt när människor blir utsatta för aggressivitet, hot eller får sina bilar sönderbrända.
– Men det måste sättas i förhållande till helheten, och då handlar det om ett fåtal personer som håller på att stöka i de här områdena.
I polisens rapport konstateras det att det är sällan den sociala oron präglar ett helt bostadsområde. Oftast uppstår det tillfälliga fickor av upplöst samhälle på vissa gårdar och gator där polisen får svårt att agera.
Per-Olof Rask har också den bilden av Västeråsområdet som ingår i materialet.
– Det blir så lätt stigmatisering när man pratar om Bäckby. Det finns delar av Bäckby som är lite mer oroligt. Men Bäckby som helhet och människorna där ute mår ju bra. De bor i en stadsdel som de känner stolthet över och där de är trygga. Så det där beror alldeles på var du ställer frågan.
För att göra Bäckby ännu attraktivare och tryggare finns det planer på en förtätning i områdescentrumet.
– Tätare miljö gör att människorna kommer mer i kontakt med varandra, vilket på sikt förstärker graden av trygghet. Det är också viktigt att det finns karriärsboende med möjligheter att flytta vidare inom ett område.
De akuta problemen, som enligt Per-Olof Rask kommer och går som skov i olika stadsdelar, hanteras bland annat med fältarbetare i ett mobilt team och samordnade insatser mellan olika myndigheter.
– Ytterst handlar det om att minimera utanförskapet och bygga relationer med de ungdomar och de unga vuxna som begår de här handlingarna.
Inget av de 53 områdena som klassas som utsatta finns i Gävleborg eller längre norrut.
Om det beror på att det beror på att problematiken inte existerar i Gävle och norrut eller on det beror på att den inte är uppmärksammad har polisen svårt att uttala sig om.
Det konstateras i rapporten att det finns miljonprogramsområden i norra Sverige som är uppbyggda på samma sätt som de utsatta områdena, vilket innebär att de strukturella förutsättningarna finns men att de kriminella nätverken inte tycks ha fått lika stort genomslag.
* Åtgärder som kan öka allmänhetens förtroende för polisen som exempelvis utredningsprocent.* Proaktiv bekämpning av handeln med narkotika.* Kontinuerlig polisiär närvaro och uthålliga riktade insatser.* Ökad samverkan med andra samhällsaktörer i området. * Ökad polisiär öppenhet och kommunikation.
Källa: Rapporten ”Utsatta områden – sociala risker, kollektiv förmåga och oönskade effekter”.
