Färga kläderna som Sandra – med egna växter: ”Otroligt starka färger”
Rosenskära, färgkulla, gullskära och tagetes. Blommorna ligger torkade och prydligt sorterade i glasburkar med handskrivna etiketter. Den gedigna samlingen står uppradad på hyllor ovanför köksbordet i Sandra Johanssons tvårummare i Biskopsgården i Göteborg. Blommorna har hon själv sått från frö och planterat ut på odlingsbädden i bostadsbolagets fruktlund, några stenkast från hyreshuset. Under sensommaren är det skördetid. Och hon har ett tydligt syfte med blommorna.
– Jag odlar nästan bara färgväxter. De är vackra att se på, men det är deras egenskaper som är anledningen till att jag driver upp dem. Det som skiljer dem från andra blommor är att de ger en färg som är hållfast, berättar hon.
Klimatångesten blev starten
Sandra kom i kontakt med begreppet växtfärgning sommaren 2018 – den som blev omtalad i Sverige för sin värmebölja och det stora antalet skogsbränder. De ovanligt höga temperaturerna gjorde att hennes klimatångest kickade i gång på allvar.
I nästan 20 år hade hon jobbat i butik och insåg hur dåligt hon mådde av branschens ständiga krängande av nya varor. Hon kände att hon ville göra något annat av sitt liv, bidra till ett mer hållbart samhälle.
Lär andra färga växter
På Instagram upptäckte hon personer som höll på med naturlig färgning av kläder genom att använda växtpigment. Snart började hon själv laborera hemma och i samma veva sade hon upp sig från sitt jobb för att börja en ettårig trädgårdsarbetarutbildning.
I dag studerar hon till trädgårdsmästare och håller workshops i växtfärgning.
– Det finns en rad olika tekniker. I Sverige har vi historiskt främst haft en tradition av att färga garn, inte att trycka blommor direkt på tyger. De tekniker som jag använder mig av kommer från utlandet, bland annat Japan.
En av dem kallas för tataki-zomé – blomsterhamring. Den bygger på att man hamrar in färska blommor eller blad i tyg eller tjockare papper. En annan metod kallas bundle dyeing, vilket skulle kunna översättas till ”buntfärgning”. Sandra visar vid köksbordet hur det går till. På ett fuktat, vitt bomullstyg strösslar hon kronblad av tagetes och gullskära samt koschenillpulver som ger en rosa färg.
– Jag brukar jämföra det här momentet med när man lägger på topping på en pizza; det är bra att försöka få det någorlunda jämnt och att gå ända ut i kanterna.
”Kan få fram otroligt starka färger”
Sandra rullar ihop tyget likt en bulldeg till en lång korv och snurrar sedan ihop den till formen av en kanelsnäcka. Hon knyter ihop den med snöre och låter sedan paketet ångas i ångkokaren på spisen i köket. Efter 20 minuter har växtfärgen trängt in i tyget och det är redo att hängas upp för torkning. Det tidigare vita tyget sprakar nu i gult, orange och rosa.
– Många tror att växtfärgning ger olika nyanser av beige, brun och kaki. Men du kan få fram otroligt starka färger på naturlig väg. Det är verkligen häftigt. För egen del färgar jag mest för att jag gillar att vara kreativ och leka; det är inte slutprodukten som är viktigast utan den långa processen dit. Man kan säga att det är min typ av mindfulness.
1. Välj tyg med omsorg. Syntetfiber går inte att färga på naturlig väg. Det måste vara antingen animaliskt, såsom ull eller siden, eller växtfiber, såsom bomull, hampa eller lin.
2. Förbered tyget. För att färgerna ska fästa på tyget måste det först ”skuras” i vattenbad med kristallsoda och sedan ”betas” med mineralsalt. Det är en ganska tidskrävande process men ack så viktig för ett lyckat resultat!
3. Leta material. Använd färska färgväxter under skördesäsongen och torka överskottet. Det finns även material att plocka gratis i naturen, såsom ekollon, vassvippor och gullris.
4. Se upp för höga temperaturer! Färgar man tyger i exempelvis färgbad ska man undvika att vattnet kokar.
Annars blir färgen brun.
5. Tvätta skonsamt. Växtfärgade tyger ska helst handtvättas i kallt eller ljummet vatten med bara en liten droppe fintvättmedel. Undvik också att torka tyget i solen – det riskerar att bleka tyget.
