Annons
Susanna Skarrie, Chefredaktör/ansvarig utgivare/vd

Bostadsbrist – vem bryr sig?

Angelica är 23 år och har nyss blivit mamma. Hon bor med barn och sambo i en alldeles för liten lägenhet vid en tungt trafikerad gata i Luleå. I ett par år har hon och sambon letat efter något större, förgäves. Om inget händer snart blir de tvungna att flytta isär och tillbaka till sina respektive föräldrar igen.

Angelica är inte ensam. Max, 23, sitter i samma sits. Stockholmaren Abena, 29, har fast jobb och ett bra liv – men ingen bostad. Ruchogeza, 51, i Jordbro är för fattig för att få en bostad där hans stora familj får plats. Ensamstående mamman Zara, 31, har köat i sex år för en bostad i Växjö men bor fortfarande i en tvåa med sin dotter.

Å andra sidan bor Sten-Göran, 68, och Gudrun, 73, för stort. Deras radhus på fem rum skulle någon trångbodd barnfamilj bli glad för – men då måste Sten-Göran och Gudrun först hitta en hyresrätt att flytta till. Och det verkar sannerligen inte lätt.

Under hela året har vi låtit en svensk i veckan berätta om sin situation. Vi kommer att fortsätta ända fram till valet den 14 september. Bostadsbristens Sverige har många ansikten. De kommer från hela landet, är i alla åldrar och deras berättelser ser helt olika ut. Gemensamt för dem alla är att de inte har någonstans att bo, bor för stort och dyrt eller för litet. Livet står på vänteläge och all energi går åt till att försöka fixa tak över huvudet. Du hittar alla på hemhyra.se och ett urval på sidan 5 i tidningen.

I början av sommaren var jag en av alla 25 000 som trängdes i Almedalen. Varje kväll höll en ny partiledare tal. Jag var förstås nyfiken på vad de skulle säga om bostadsbristen. Det var ärligt talat inte särskilt mycket. Stefan Löfven – som är den partiledare som Sveriges hyresgäster helst skulle vilja ha som granne enligt vår undersökning  – nämnde den till exempel inte med ett ord.

Att bo litet behöver inte alltid vara fel. Hela Sveriges tv-farbror Arne Weise huserar endast över 30 kvadratmeter – och trivs utmärkt med det. Han flyttade till hyresrätten strax bakom tv-huset på 90-talet efter skilsmässan från tredje och sista hustrun. Sedan dess har inga damer kommit över tröskeln. Bäst av allt med ettan: han kan lätt ha lägenheten tänd dygnet runt. Allas vår jul- och natur-Weise är nämligen mycket, mycket mörkrädd.

Fler krönikor av Susanna Skarrie
Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.