Det enkla livet – ingen lätt sak

Kanske är jag ovanligt trött den dagen. Eller så har listan över ”att göra” blivit längre än jag mäktar med. Hur som helst faller jag för boktiteln ”Lev enklare” när den fladdrar förbi. Jag köper direkt.
Jag hinner inte långt i boken förrän författaren kräver handling. Gör listor. Hur vill du leva?
Hur lätt är det att svara på en sådan fråga? Boken ligger fortfarande med samma sida uppslagen. Jag funderar.
De senaste veckorna har varit kantade av upplevelser. Studieresan på amerikanska webbtidningar – i ett rasande tempo – ger nya bekantskaper och idéer. Tänk hur mycket som är möjligt med den nya tekniken! Det är bara att sätta igång.

Samtidigt visar vardagen upp en annan sida. Orken är slut medan listan på ”måsten” bara växer. ”Det är nåt som inte stämmer – tiden räcker inte till”, som en klok vän uttrycker det. En annan har blivit sjukskriven, en tredje ligger däckad i infektioner som inte ger sig.
Vi har många teorier, mina vänner och jag, om vad det är som ligger bakom. Den ovanligt gråa vintern? Stressen?Växthuseffekten?
Inte heller den frågan får något svar.

Ändå är det ofta så små saker som gör livet lättare. Hälsa på varandra i trappen och på gården, uppmanar Linnea, 89, och Johanna, 30. De är grannar, den ene hyresgäst och den andre hyresvärd. Till skillnad från andra resthyresgäster är Linnéas erfarenheter goda.
Dessvärre är Linnéa rätt ensam. Trivseln sjunker drastiskt när grannarna bildar bostadsrätt. Anne-Sofie blev uppsagd för att hon grillade på uteplatsen. Familjen Hammerling hotades med uppsägning för att sonen hamnat i bråk med grannen.

Glädjande är att nio av tio trivs mycket bra där de bor, visar vår undersökning. Läget är orsaken för de flesta. Men bra läge kan vara olika saker. Karatemästaren Christian tycker att Katrineholm är bäst i världen. Bara Afrika kan mäta sig med Vallby utanför Västerås, anser familjen Warsama från Tanzania och Somalia.

I början stod Halima Warsama i fönstret och tittade efter solen. Nu har jag nog blivit lite svensk, säger hon. Det är skönt att kunna stänga om mig, vara ensam och fundera ibland.
Men behöver vi mer ensamhet? Författaren Bob Hansson är tveksam. Störningsjouren borde komma hem till folk som är misstänkt tysta och oroligt fråga: Hur är det fatt, du har inte haft fest på ett halvår!
Bäst att bjuda in vännerna innan jouren knackar på. Jag skriver upp det på att göra-listan.​