Annons
Susanna Skarrie, Chefredaktör/ansvarig utgivare/vd

Grannen väcker tigermamman inom mig

Vi hinner inte mer än innanför dörren till lägenheten – jag, min tvååring och mina tonåriga kusiner från Småland – förrän det bankar i elementet. För tusende gången. Det är kusinernas första besök och jag vill så gärna visa att det visst går att bo i den stora, stora staden.

Det ihärdiga bankandet väcker tigermamman i mig och efter två sekunder står jag och bankar på grannens dörr. Tvåmetersmannen öppnar dörren med kvastskaftet i handen. Jag gormar och skäller – tills jag möter hans blick. Ingen är hemma i de ögonen.

Två år senare har jag ett barn till och byter lägenhet. När vi ska skriva kontrakt lyfter den tidigare värden ner en överfull pärm från hyllan. ”Allt det här är anmälningar mot er, från grannen under. Han kan inte hjälpa det, han är sjuk”, suckar värden.
Sjuk eller inte, det var helt klart obehagligt att ha honom som granne. Ända tills jag skällde ut honom var jag rädd. Rädd att han skulle dyka upp i tvättstugan, rädd att läsa de tätskrivna brev han lade i min brevlåda, rädd att det var han som ringde på dörren.

Jag tänker på min gamla granne när jag läser intervjun med Ami. Hon gick in i en psykos och låste in sig i sex veckor. Psykosen bröts först när hon fick se ett vänligt ansikte i dörren. Min granne fick aldrig den chansen.
Det spelar roll var man bor, inte bara vad gäller grannar. Nu kan vi visa att det också spelar roll för hyran. Har man som Frida bott på Värmdö de senaste tio åren tillhör man förlorarna – där har hyran höjts mest i landet, med 35 procent. Carina i Tidaholm tillhör däremot vinnarna med bara en halv procent högre hyra det senaste decenniet.

Hur har din hyra utvecklats? Gå in på www.hemhyra.se och hitta din ort!
All trafik står stilla i den kallaste vinter någon kan minnas. Jag längtar efter sommar och värme – och min gamla moppe. Det var en begagnad, orange Zündapp, (kolla bilden på sidan 64), som gick framåt tack vare morfar och killkompisar som mutades med glass (och inget annat). Drömmen var förstås en Puch Dakota, men för det krävdes pengar och förmåga att mecka själv. Det fick vara.

Fler krönikor av Susanna Skarrie
Copyright © Hem & Hyra. Citera oss gärna men glöm inte ange källan.