Hur skulle vi vilja bli bemötta om vi tvingades fly?

Så är det höst igen. En höst som på många sätt påminner om andra höstar. Men lika vanlig som denna höst är, lika annorlunda är den också. Under en längre tid har vi mötts av bilder på överfulla båtar på Medelhavet. I nyhetssändning efter nyhetssändning ser vi alla dessa människor från olika delar av världen som tvingas lämna sina hem på grund av krig och terror. Människor flyr för sina liv och några mister livet under flykten.

De som kommer ska med många otäcka upplevelser i bagaget försöka starta ett nytt liv här i Sverige. Då måste vi stå upp för tanken att vi ska hjälpa människor som är på flykt och göra Sverige till en fristad. Vi måste också fundera på hur vi kan välkomna dessa människor.

Hur skulle vi vilja bli bemötta om vi tvingades fly för våra liv till andra sidan jordklotet? Vad skulle vi vilja att våra nya landsmän hjälpte oss med?

Vår solidaritet och medmänsklighet kommer att sättas på prov framöver i hela Sverige, inte minst eftersom människor på flykt behöver få tak över sina huvuden. De behöver känna sig trygga och säkra i ett drägligt hem.

Men så är inte alltid fallet i dag. I spåren av bostadsbristen så dyker de ljusskygga figurer upp som tar chansen och utnyttjar de som står utan bostad. Det kan handla om hutlösa andrahandshyror eller människor som vill tjäna stora pengar genom att sälja hyreskontrakt svart.

Att människor kan sälja hyreskontrakt svart och därmed medvetet tjänar pengar på en annan medmänniskas utsatta situation gör mig riktigt arg. Ännu mer upprörd blir jag när jag hör talas om människor som flytt från krig och förtryck och kommer hit för att få en fristad men i stället luras att köpa en del i ett hyreskontrakt.

Handeln med svartkontrakt är ett uttryck för den utbredda bostadsbrist som råder över stora delar av landet. Den kan bara brytas genom att det byggs mycket, mycket mer. Det finns inga genvägar.

Vi måste ge människor på flykt möjligheten att skapa sig ett hem i våra bostadsområden, både rent fysiskt i form av tak över huvudet men också genom att vi som redan lever här bjuder in människor och hälsar dem välkomna till oss.

Vi ska inte ducka för kulturkrockar utan möta dessa med samtal och dialog. Om lilla Borlänge klarar av att få fram ett somaliskt bandylag till VM, tänk då vad vi kan åstadkomma i resterande delar av Sverige?

Låt oss tillsammans visa att vi kan vara med och bidra till att göra världen en smula lättare att leva i för alla.