Hyresförhandlingar: Alla ska ha rätt att bo

För drygt en månad sedan träffade jag en ensamstående mamma, låt oss kalla henne Karin, 43 år, universitetsutbildad, med två barn, nyseparerad. I samband med separationen erbjöds Karin en nyproducerad lägenhet. Den blev för dyr. Efter att i tre månader gått back ekonomiskt var hon tvungen att hitta ett annat boende. Hon tvingades ta ett korttidskontrakt. Det innebär att hon och hennes barn tvingas bo otryggt. För de vet aldrig när de kan komma att tvingas flytta.

Karin är en av de människor som jag mött på min resa genom Sverige under Hyresgästföreningens nyss avslutade kampanj i samband med årets val. Under ett par månader har vi väldigt framgångsrikt satt fokus på behovet av att det byggs bostäder till rimliga hyror, att ingen ska tvingas flytta för att hyrorna blir för höga vid renovering och vi har verkligen sagt ifrån om att dagens och morgondagens hyresgäster inte behöver några marknadshyror. Jag är så stolt över så många människors engagemang inom Hyresgästföreningen och för vår rätt att påverka våra boendekostnader.

Nu när valrörelsen tagit slut tar årets hyresförhandlingar vid. Det är ingen liten fråga, varken för den enskilde hyresgästen eller hur det påverkar hela Sveriges ekonomi. I dag bor det tre miljoner hyresgäster i vårt land. En procents hyreshöjning påverkar konsumtionen i landet med över en miljard kronor. Dessutom vet vi i dag att hyresgästerna betalar mest av sin disponibla inkomst för att bo.

När vi förhandlar hyror så börjar vi i det enskilda bostadsområdet. Stefan och Thomas representerar mig och alla där jag bor när våra hyror ska förhandlas. När vi har gemensamma möten i området brukar de informera om vad som är på gång, be om synpunkter på förvaltning och underhåll och när det är dags för förhandling tar de med sig våra synpunkter. På så sätt möter vi hyresgästernas synpunkter och fastighetsägarnas krav för en bra och seriös förvaltning. Det är därför det är så viktigt att vi har aktiva boende i våra bostadsområden, så vi kan lyfta både det lokala kvarteret och möta behoven som finns i varje kommun.

För om jag återvänder till Karin är hon både beroende av att vi driver på för ett bostadsbyggande till mer rimliga hyror men också att varje års hyresförhandling tar hänsyn till att människor ska ha råd att bo. Annars blir det fler som Karin som inte har rätt till ett tryggt boende. Och så har vi väl inte tänkt oss framtiden. Eller hur?