I en röd liten stuga bodde kärleken

Den första maj 1965 packade jag en liten väska och flyttade från mina föräldrars radhus på Lidingö till en liten röd stuga utan vatten och avlopp i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Adressen var Borgmästargatan 24. Jag var sjutton år. Där bodde mitt livs stora kärlek Tor-Ivan Odulf, med sin underbara svarta tax Max. Tor-Ivan var fotograf och dokumentärfilmare. Han hyrde i andra hand av Christer Strömholm, rektor för Fotoskolan, där Tor-Ivan var lärare.

Stugan användes, innan jag flyttade in, som undervisningslokal. På ett stort bord som fyllde rummet fick eleverna bre ut sina foton för bedömning. Där såg jag många bilder som skulle ta plats i den svenska fotohistorien, som Odd Uhrboms från LKAB i Kiruna. De skulle sedan med Sara Lidmans texter bli boken ”Gruva” och bidra till att utlösa de stora strejkerna i malmfälten.

Stugan var på 30 kvadratmeter. Några upptogs av en väldig öppen spis. Bakom spisen fanns en minimal sovkabyss. Där fanns också husets enda garderob. Jag kan inte ha haft mycket kläder, för jag minns inga problem med att förvara dem.
Hyran var 85 kronor i månaden. Kök fanns inte, den lilla elspisen med två plattor stod på kylskåpet i farstun. Ventilation var inget problem, vi lagade mat med ytterdörren öppen. Inne var det alltid varmt. Alla springor hade tätats med klisterremsor. Den fotogeneldade varmvinden hade kapacitet att värma en stor dragig lägenhet. Ovanpå den stod en balja med vatten, alltid varmt. Vattnet hämtades i en pump på andra sidan grannens tomt.

Vårt utedass låg i bortre änden av den lilla tomten. Där installerades ett elelement som man kunde slå på vid behov, en modern komfort! Tvätten sköttes på kvarterets tvättomat. Badade gjorde vi hos goda vänner.
Till den lilla stugan tog jag med mig en enda möbel: en rejäl vävstol som måste ha upptagit halva rummet. Där vävde jag mina inträdesprover till Konstfackskolans textillinje. Jag vet inte hur länge vi skulle ha bott kvar om inte Stockholms stad hotat med lyxrenovering. 1969 flyttade vi ut på riktiga landet, till ett lika litet hus i skogen utanför Norrtälje.

Någon renovering blev det inte. Och pumpen där vi hämtade vatten finns kvar, nu dold bakom en grind i det rödmålade planket. Det såg jag i somras när jag gick förbi. Man kunde knappt skönja taket på det lilla huset bakom trädens lövverk.