Jag är en ordnad, djurfri tjej

Min första bostad fick jag tillsammans med min kompis Eva när vi var 20 år. Det var bara ett rivningskontrakt, men vi älskade den ändå.

I ett halvår fick vi vara kvar, sedan skulle den bli stambytt, renoverad eller sanerad. Jag minns inte exakt, det har varit så många lägenheter sedan dess.

Jag är serietecknare och tecknar en serie om ett gäng unga stadsbor i en vanlig svensk storstad. När jag letar efter inspiration vänder jag mig till mina vänner och bekanta och betraktar tillvaron vi befinner oss i som unga vuxna. Där finns inga förstahandskontrakt.

Vi hoppar runt mellan andra och tredje hand. Vi bor inneboende. Vi sover på soffor och hos mammor och pappor. Kanske känner vi någon med ett svartkontrakt. Vi står i bostadskö i 24 år men får ändå ingen lägenhet. Vi jobbar extra för att ha råd med vår studentlägenhet (men hinner inte plugga). Vi pratar om att köpa lägenheter, ta lån och skuldsätta oss, även fast vi inte har någon inkomst, eller någon aning om vad vi vill göra i livet.

Vi annonserar på Facebook: “Hej, jag är en ordnad, rök- och djurfri tjej som letar efter någonstans att bo. Allt är av intresse. Jag tar vad som helst.”

Det är mycket sällan någon svarar.