Jag vill vara grannen med grannaste granen
När hösten går mot sitt slut och december står för dörren så tänker många på glögg, julpynt och det första ljuset i adventsljusstaken.
Och jag är inte annorlunda. Jag gillar att fixa hemma. Men just första advent har jag fokus på helt andra saker. Då kommer nämligen tävlingsmänniskan i mig fram.
För i mitt bostadsområde anordnar vår lokala Hyresgästförening sedan flera år tillbaka en julgranstävling. På varje gård smyckas granarna av oss som bor här och sedan röstar vi fram en vinnande gran.
Inför varje första advent pågår därför ett stort hemlighetsmakeri i hela bostadsområdet, för ingen vill ju berätta om vilka nya idéer man har kommit på.
När granarna sedan börjar kläs så dyker spionerna upp. Och spionerna, det är barnen som smyger omkring och försöker snoka reda på vilka nya grejer och påhitt som är på gång.
Förra året hade två gårdar riktig snö runt sina granar trots att det var barmark. De hade åkt till ishallen och hämtat isbaneskrap för att förstärka julstämningen. Andra hade byggt upp en lysande julbock.
När det sedan är dags för omröstning drar en skara boende runt i området och det jämförs, hyllas och kritiseras.
Ingen får rösta på sin egen gran och de flesta brukar trots allt vara ganska nöjda med valet av vinnare till slut.
Nu tycker några grannar att vi borde ha fler tävlingar. Någon har föreslagit att vi varje sommar borde kora den största och finaste solrosen. Det är en spännande idé tycker jag.
För det är ju inte tävlingarna som är det viktigaste utan att vi lär känna varandra och bygger en social gemenskap.
Vi vet genom undersökningar att hyresgäster värderar tryggheten i sitt bostadsområde högt. Och det finns mycket som en fastighetsägare kan göra för att skapa trygghet och säkerhet. Bra utebelysning eller säkerhet i källarförråden är några exempel.
Men det allra viktigaste vi själva kan göra som hyresgäster är just att skapa en gemenskap. Om jag känner mina grannar så bidrar det till min trygghet. Men det bidrar också till deras.
Vi kan hjälpa varandra när det behövs, vi kan upptäcka saker som håller på att gå på tok tidigare och som bonus blir vår boendemiljö oftast trevligare. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad vi gemensamt kan göra i våra kvarter.
Så varför inte ha ett nytt nyårslöfte inför 2016, att säga hej till dina grannar lite oftare?
Jag önskar er alla en ljus och fridfull december och allt det bästa inför 2016!
