Mitt i natten blev jag utskälld

För att lösa bostadsbristen förespråkar många bättre utnyttjande av befintliga hus genom andrahandsuthyrning och inneboende. Det senare är något som nästan försvunnit i Sverige, men mitt första egna boende var just ett sådant.

Direkt efter studenten åkte jag ner till Trier för ett års studier i tyska. Det var en underbar stad: Tysklands äldsta, byggd vid Mosel med dess romantiska vinodlingar och borgar. Det fanns ett rikt kulturutbud, Luxemburg låg på cykelavstånd och staden var proppfull med studenter från hela världen. Allt var fantastiskt – utom bostadssituationen. Att få en lägenhet eller studentrum var det inte tal om.

I flera veckor fick jag bo i gästrummet hos stadens jesuiter. Till slut hade utlandssekretariatet vaskat fram ett inneboenderum. Hyran på 330 DM (1 800 kr i dagens penningvärde) ansågs skyhög bland studenterna, men jag slapp som många andra att bo ute i någon av byarna.

Mitt första egna hem var alltså ett rum, tätt möblerat med tunga, mörka möbler: Till vänster en säng med nattduksbord, därbakom ett stort klädskåp. Till höger en soffa, kaffebord och två små fåtöljer, vid sidan därom en bokhylla med ett par skåp. Längst in till höger, vid det enda lilla fönstret, ett skrivbord. Jag tyckte genast mycket om mitt rum, särskilt sedan jag ersatt lukten av möbelpolish och skurmedel med cigarrdoft, bokhyllan fyllts med antikvariatsfynd och de båda skåpen blivit vin- respektive barskåp.

Kök och wc delades med hyresvärdinnans mor, en fantastisk gammal överborgmästarinna som mest talade i ordspråk. Även värdinnan var mycket vänlig och skickade ibland upp någon dotter med ett fat nygräddade våfflor eller en kanna vin. Jag älskade boendet, men det innebar en del slitningar. Naturligtvis hade ingen rätt att gå in i mitt hyrda rum, men var gång jag hängde en tavla snett, hängde den rakt när jag kom hem från universitetet. En gång satt halva släkten på min säng, upprörda över att jag förvarat skor i klädskåpet, som värdinnan nu låg och skurade med ättika. Jag fick inte ha elementet på efter midnatt, då man ändå borde sova. Oftast kom jag hem från krogen långt senare och det hände att jag fick knacka bort is från vattenglaset. Att bryta regeln gick inte, då blev man utskälld mitt i natten – avslöjad av elmätaren. Så kan det gå när man

är inneboende.