Svårt att vara lugn när lössen biter
Har du glömt vad du lovade dig själv vid nyår? Lugn, det har väl de flesta gjort så här i november. Men jag var dum nog att skriva om det i min spalt, och blev påmind häromdagen: jag lovade att chilla (ta det lugnt) hela år 2009!
Jag gör ett försök att hämta igen. Tar på gummistövlarna och går i regnet till jobbet – trots att det är måndag och jag har försovit mig. Går rakt genom alla vattenpölar jag ser och plaskar rejält. Det känns bra.
Men det finns lägen när det är totalt omöjligt att chilla. Som till exempel om man fått vägglöss i lägenheten. Det vet Jessica Johansson. Lössen flyttade in med några begagnade fåtöljer och dottern blev biten i sömnen. Det tog ett tag innan Jessica förstod vilka de nya hyresgästerna var, och saneringen blev både dyr och svår.
Hon är inte ensam. Saneringar av vägglöss har gått från att vara sällsynta till att bli rutin på bara några år. För trettio år sedan var vi några som bodde på ett sunkigt hotell i Kairo. Första morgonen kom de danska killarna i gänget till frukosten med röda ögon och stora bett över hela kroppen. De hade jagat kackerlackor hela natten. Jag kollade under min säng – och hittade genast nya vänner. Något sådant skulle aldrig hända hemma, enades vi om.
Men det gör det. Både kackerlackor och löss har blivit vardag för många. Och alla fördomar om brist på hygien hänger kvar. Sanningen är att varken vägglöss eller kackerlackor dras till smuts. Tvärtom. Ofta tar vi hit lössen när vi reser, och det behöver inte vara långväga.
Jag tänker följa Anticimex råd och inte lägga resväskan under sängen när jag strax åker till Västbanken.
Det är inte bara vägglöss som blir allt vanligare. Detsamma gäller tyvärr också bränder i flerfamiljshus. De blir inte fler, men allvarligare. Och var sjunde brand är anlagd. Det kan vara svårt att hålla huvudet kallt när det luktar brandrök i trappuppgången. Klipp ur vårt brandextra och sätt upp på kylskåpet!
Chilla, var det. Så har nog paret Eckstädt i gamla Östberlin tänkt genom åren. De bor högst upp i ett höghus från 60-talet där hissen bara stannar på var tredje våning. Alla kassar – och barnvagnar – måste släpas via en smal trappa. De har vant sig efter trettio år och den låga hyran och utsikten från elfte våningen vill de inte byta bort.
