Alva vågade inte sova hemma efter inbrottet – vanligare att drabbas i lägenhet än i villa
Det är en mörk och blåsig oktoberkväll i Hägersten i södra Stockholm. Alva har skyndat hem från jobbet till tvättstugetiden klockan 19. Hon låser upp lägenhetsdörren, kliver in och stelnar till.
Garderobsdörrarna i hallen står på vid gavel. Alla hennes kläder ligger på golvet.
– Min första tanke är att jag måste ha glömt fönstret öppet och att den starka vinden skapat tryck på något sätt. Men sedan ser jag att balkongdörren står öppen. Då får jag kalla kårar.
Kroppen reagerar automatiskt. Utan att tänka går Alva ut igen och låser ytterdörren med skakande händer.
Hon är fortfarande osäker på vad som har hänt i lägenheten och om någon är kvar där inne när hon ringer polisen. Sedan kommer gråten.
Vänder upp och ner på livet
Alva är 30 år och jobbar som designer. Hon är en äventyrlig ung kvinna som kan vara lite väl oförsiktig ibland. Jag vet, för hon är min dotter.
På nära håll har jag följt hennes reaktioner och erfarenheter sedan den där oktoberkvällen. Hon vill inte ha med sitt efternamn i Hem & Hyra, men berättar gärna om vad som hände eftersom hon själv inte hade fattat förut hur det kan kännas.
– Tidigare hade jag nog inte tänkt att ett inbrott är något som vänder upp och ner på livet. Men när det hände mig så gjorde det ju det.
Visst finns det våldsbrott och annat som är ännu värre att råka ut för. Men vetskapen att någon har tagit sig in i ditt hem och gått igenom dina saker var omskakande, tycker Alva.
– Någon har varit och rotat i min säng med sina äckliga handskar. Suttit på mitt golv och rivit ur mina lådor och tagit i alla mina grejer. Det känns jättepersonligt.
Och det händer flera tusen varje år.
Fler för första gången
I mitten av 10-talet polisanmäldes 12 000 villainbrott och 6 000 lägenhetsinbrott per år i Sverige, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå.
Glädjande nog har antalet villainbrott störtdykt sedan dess. Men lägenhetsinbrotten har inte minskat lika kraftigt och nu har ett trendbrott skett:
Under första halvåret i år polisanmäldes fler inbrott i lägenhet än i villa eller radhus, enligt Brås preliminära statistik. Skillnaden är marginell, men det var första gången det hände sedan statistiken började delas upp mellan villor och flerbostadshus 1997.
Men spelar boendeformen verkligen någon roll när det gäller inbrott? Ja, faktiskt. Både när det gäller polisens arbete och möjligheten att själv skydda sig.
Polisen gör mindre än den borde
I fjol kom Brottsförebyggande rådet med rapporten Bostadsinbrott – utveckling, karaktär och polisens hantering. Den visar att polisen många gånger inte följer sina interna rekommendationer när det gäller att utreda bostadsinbrott.
Till exempel bör polisen alltid skicka ut en patrull, förhöra brottsoffer och vittnen, säkra spår och även söka med hundpatrull ifall det inte har gått för lång tid.
Men när Brås utredare granskade 279 förundersökningar kunde de se att polisen antagligen hade gjort mindre än vad de borde i nästan hälften av fallen. Dessutom fanns skillnader, beroende på boendeform.
Fler anmälningar blev avskrivna direkt om det rörde en lägenhet, jämfört med om det var en villa. Polisen förhörde färre brottsoffer och vittnen, gjorde färre tekniska undersökningar och skickade mer sällan hundpatruller vid lägenhetsinbrott.
– Vi kunde genomgående se att antalet utredningsåtgärder var lägre vid lägenhetsinbrott än vid villainbrott. Vad det beror på vet vi inte, det kan vara prioriteringar som är rimliga eller orimliga, säger utredaren Lina Fjelkegård på Brå.
Om det finns små möjligheter att klara ut ett inbrott så kan det vara skäl att inte lägga så mycket polisresurser på utredningen, påpekar hon.
– Men de som är utsatta för bostadsinbrott är lika drabbade oavsett om de bor i villa eller lägenhet. Det är viktigt att man i alla fall bemöter brottsoffren med samma respekt och förståelse oavsett hur de bor.
Klättrat upp på balkongen
I Alvas fall satte polisen in alla tänkbara åtgärder eftersom det kunde vara ett pågående inbrott. En polispatrull kom snabbt och kollade om någon fanns kvar i lägenheten. Sedan förhörde de Alva. Hon minns att hon grät och var chockad.
Polisen konstaterade att tjuven måste ha klättrat upp på balkongen via ett staket som grannen under hade byggt vid sin uteplats. Små brytmärken i dörrkarmen visar att balkongdörren sannolikt var lätt att bända upp.
Alla skåp, garderober och lådor var öppnade. Kläder och prylar låg utspridda på golven. Men Alvas silversmycken och en Ipad fanns kvar. Ingenting verkade ha försvunnit.
En av poliserna sade att det stack ut att inget saknades, och undrade om någon kunde vilja göra henne illa.
– Då blev jag rädd på ett annat sätt än innan. Jag trodde ju på vad han sa och blev jätteförvirrad och chockad. Jag vet ingen som vill mig illa, men kände att jag kommer aldrig någonsin våga sova i den lägenheten igen!
Dagen därpå kom polisens tekniker för att leta spår. En hundpatrull sökte igenom skogen på baksidan och upptäckte att en annan lägenhet i huset också hade haft inbrott. De ringde direkt till Alva.
– Det kändes väldigt lugnande. Hemskt för den andra som fått inbrott förstås, men för mig var det skönt att veta att det i alla fall inte var något personligt riktat mot mig.
Lite senare meddelade polisen att förundersökningen hade lagts ner. Det hade varit skönt om någon åkt fast, tycker Alva. Mest för att få ett ansikte och någon form av förklaring.
Tre procent leder till åtal
Men beskedet var inte oväntat. Endast tre procent av lägenhetsinbrotten och fem procent av villainbrotten leder till att någon åtalas för brottet.
Sven-Erik Alhem, före detta överåklagare och tills nyligen förbundsordförande i Brottsofferjourerna Sverige, berättar att många inbrottsdrabbade kan känna sig besvikna när polisen lägger ner deras ärenden.
– Vi får många samtal från sådana som tycker att man blir nedprioriterad och till och med bortprioriterad. En del anmälningar blir avskrivna direkt nästan, i samband med att man inte har spaningsuppslag, säger han.
Liksom Brå-utredaren säger Sven-Erik Alhem att det kan vara rätt prioritering – polisen har också våldsbrott och gängkriminalitet att arbeta med. Men även mängdbrott kan drabba den som utsätts hårt. Han har själv haft inbrott för länge sedan.
– Jag vet vilka konsekvenser det kan få. Min då mycket unga dotter tyckte att det luktade tjuv långt efteråt. Vi fick låta andra människor bo i bostaden ett tag för att ta bort tjuvdoften.
Saknar uppslag i hyreshus
Poliskommissarie Fredrik Wallén i Stockholm tror sig veta varför polisen lägger ner mindre arbete på inbrott i lägenheter än i villor. Han har i olika former arbetat med bostadsinbrott i 30 år. Nu är han förundersökningsledare och avgör hur enskilda anmälningar ska hanteras.
– Det kommer helt enkelt in fler uppslag när det gäller villainbrott. Det kan vara en granne som är ute och jobbar på tomten och larmar polisen. I bästa fall kan vi ta personerna på bar gärning, eller så kan grannen berätta vart de sprang och hur de såg ut.
Då finns det mycket för polisen att gå på. Men i ett trapphus är det vanligaste att ingen har hört eller sett någonting. Fredrik Wallén tar ett konkret exempel där hyresgästen kommer hem från en resa, ser att dörren står lite på glänt och upptäcker att lägenheten är i kaos.
Ingen granne har larmat, man vet inte när det hände och den tekniska undersökningen ger oftast inga spår.
– Då finns inga spaningsuppslag. Och om det inte finns något att gå vidare på så lägger jag ner förundersökningen. Jag säger inte att det förklarar precis allt, men vågar påstå att det är en dominerande förklaring till att lägenhetsinbrott är svårare att lösa än villainbrott, säger Fredrik Wallén.
– Men det skulle kunna avhjälpas med mer grannsamverkan även i lägenhetshus. (Se faktaruta längst ner)
Kan inte kräva bättre skydd
Uppmärksamma grannar är möjligen det bästa skyddet mot bostadsinbrott, men på senare år har tekniska lösningar blivit allt vanligare. Även här spelar boendeformen roll.
Villaägare och bostadsrättsinnehavare kan själva bestämma om de vill investera i sådant som säkerhetsdörrar, niotillhållarlås, brytskydd eller fönsterlås. För hyresgäster är det svårare.
– Man kan inte ställa krav på förbättrat inbrottsskydd. Den utrustning som fanns när du flyttade in ska fungera – om det till exempel finns kodlås i porten så kan du kräva att det ska vara i bruk. Men man kan inte ställa krav på bättre lås och dörrar, säger Hyresgästföreningens förbundsjurist Niclas Sundell.
Hyreslagen säger ingenting om vilket skydd man har rätt till. Därför är det svårt att gå den juridiska vägen gentemot hyresvärden. Och att på eget bevåg installera bättre lås eller dörr kan vara riskabelt. Det kan räknas som åverkan och kanske bli grund för uppsägning, enligt Niclas Sundell.
– Det man kan göra om man är orolig är att prata med hyresvärden och försöka hitta en lösning. Det kan ju finnas möjlighet att till exempel få en säkerhetsdörr som tillval. I så fall har hyresvärden rätt att ta ut hyra för tillvalet.
Tryggare på fem trappor
Alvas trygghet fick sig en törn den där oktoberkvällen och hon bodde aldrig mer i sin etta i Hägersten. I flera månader sov hon på vår soffa eller lånade lägenhet av kompisar som var bortresta.
Till slut kunde hon byta sin lägenhet mot en annan etta, betydligt mindre men fem trappor upp. Ingen kan klättra upp dit, tänker hon.
– Här känner jag mig trygg. Men jag har faktiskt tänkt tanken att någon skulle kunna komma via taket och hoppa ner på balkongen.
… är en metod för att minska vardagsbrottsligheten i bostadsområden.
… innebär att de boende får information från den lokala polisen om hur man kan skydda sig mot bland annat inbrott.
… uppmanar grannarna att vara uppmärksamma och ”sunt nyfikna” om okända rör sig i området eller trappuppgången. Det kan räcka för att hindra brott.
… är vanligast i villa och bostadsrätt, men kommer mer och mer även i hyreshus.
… kan startas av de boende, om minst 50 procent är intresserade. Då vänder man sig till kommunpolisen.
… kan även initieras av hyresvärden, som då får utbildning i hur man bäst skyddar sitt hus.
… minskade inbrotten med i snitt 28 procent, enligt en undersökning av Malmö högskola 2019. Störst effekt märktes i flerfamiljshus.
Källa: Samverkan mot brott.
