Barn vräks i onödan

Regeringen har en nollvision när det gäller vräkningar med barn inblandade. Barnminister Maria Larsson är den första minister som på allvar engagerat sig i saken, och beställde för ett år sedan en genomlysning av frågan.
 
Uppdraget gick till en grupp akademiker under ledning av professor Sten-Åke Stenberg. Gruppen har gått igenom lagar och statistik, och intervjuat en rad berörda personer.
Förra året berördes 632 barn av regelrätta vräkningar enligt Kronofogdens statistik. I verkligheten var det många fler barn som tvingades flytta enligt rapporten ”Varför vräks barn fortfarande”. Författarna pekar på olika möjligheter att förbättra statistiken.
 
I rapporten listas många orsaker till att barn fortfarande vräks. Några exempel:
* Vuxna glömmer barnperspektivet. Varken kommunernas socialnämnder eller Socialstyrelsen tänker på att det är stor skillnad mellan vuxna personers rätt att ha någonstans att bo, och barns rätt att bo kvar i den befintliga bostaden. Det är mycket svårare för ett barn än för en vuxen att tvingas flytta.
* Det händer att kommunen ser en vräkning som ett inslag i en behandlingsstrategi. Tanken är då att den som vräks ska lära sig en läxa. Ingen forskning stöder metoden.
* Somliga kommuner har infört ett maxbelopp för biståndet, utan lagligt stöd.
* Att en familj inte vill medverka till socialtjänstens utredning är inte ett lagligt skäl att låta barn vräkas.
* Att en familj har haft många hyresskulder minskar inte barnets rätt att bo kvar i sin bostad, rent formellt. I praktiken avslår många kommuner biståndsansökan just med hänvisning till upprepade försummelser.
* Alltför nära samverkan mellan socialtjänst och värdar kan leda till att det enskilda hushållet glöms bort. Goda relationer kan öka möjligheten att rädda bostaden åt framtida klienter, på den aktuella krisfamiljens bekostnad.
* Enligt socialtjänstlagen ska rätten till bistånd bedömas utifrån den aktuella situationen. Ändå motiveras många avslag med att hyresgästen borde ha klarat av hyran exempelvis med hjälp av bättre planering. Detta är fel, enligt arbetsgruppen.
* Det händer att socialtjänsten försöker rädda ett hyreskontrakt genom att betala hyresskulden. Detta måste göras på ett tidigt stadium, annars blir det vräkning trots att skulden är betald. Då återstår bara att förbereda familjen på vad som ska hända efter vräkningen. Då många socialarbetare inte känner till den här tidsfristen blir den kommunala ansträngningen i praktiken en förberedelse för vräkning.
 
Även BO (barnombudsmannen, en statlig myndighet) har noterat att barn fortfarande vräks. BO har därför kallat tio kommuner till ett möte i höst. Kommuner som kommit tillrätta med barnvräkningarna ska inspirera kommuner med sämre resultat.

 

– Det gäller inte bara att få bort en prick från statistiken, säger BO Fredrik Malmberg. Vi vill också förebygga ”frivilliga” utrymningar. De är lika traumatiska för barnen, även om de inte slutar med en formell vräkning!
Malmberg anser att mycket kan bli bättre med hjälp av de lagar och anvisningar som redan finns.
 
– Rapporten riktar in sig på lagstiftning. Men kommunerna kan göra åtskilligt mer med hjälp av nuvarande regler.
Malmberg tror på förebyggande åtgärder som fångar upp risken för vräkning på ett tidigt stadium. Han vill se mer samarbete mellan myndigheter och hyresvärdar.
 
Fotnot: Socialdepartementet betraktar rapporten som internt arbetsmaterial och har valt att inte publicera den på sin hemsida. Den är dock registrerad i departementets diarium och därmed tillgänglig för allmänheten.