Barnlek fixa ny park
Gång på gång åker Klara Dahlström ned för den solgula rutschkanan. Hon är sju år och på besök hos mormor. Sen springer hon till gungorna.
– Jag gillar att gunga mest av allt. Vi har inga gungor i skolan, säger hon och svingar sig högt, högt.
Hur parken var innan, för drygt ett år sedan, minns hon inte. Men det gör mormor Kerstin Dahlström.
– Den var ju farlig! Det var bara en tidsfråga innan något skulle hända.
Kvinnorna som sitter runt de nya fräscha parkmöblerna håller med.
– Det var dåligt skött: gräs i sanden som inte var bytt på länge och rutschkanan hade börjat ruttna, säger Lisbeth Karlsson.
– Jag tror att många tänker att man inte kan vara med och påverka själva och därför låter bli att ens framföra sina åsikter. Och jag tänkte också att ”det här får vi väl gnata om igen och igen innan något blir gjort” – men det har gått väldigt lätt, säger Kerstin.
– Parken är för alla barn – inte bara de som bor här. Och vi som är äldre har barnbarn som kommer på besök. Då är lekplatsen bra, säger Kerstin.
– De sa ”det är ju ni som bor här och känner till bäst vad som behövs”.
Lekplatsen har blivit populär.
– Vi har en 84-årig granne som provat allt här – utom sandlådan, berättar Lisbeth.
Tänk på det här:
*Rötskadat virke och utstickande delar som kan skada. *För låga kanter på rutschbanor som gör så att barnen ramlar ut.*Lösa bultar i gungor och andra lekredskap. Slaka linor och utstickande spikar.*Om ett barn inte självt kan ta sig upp i t ex en klätterställning utan måste lyftas är barnet för litet för leksaken.
