Bättre rutiner mot hemlöshet
Socialstyrelsen har sammanställt en broschyr som ska ge kommunerna rätt verktyg för att tackla hemlöshet. En stor brist på bostäder i vissa delar av landet pekas ut som en av orsakerna till att det är svårt att lyckas minska antalet bostadslösa.
Men ofta handlar det mer om kunskap och rutiner. Socialstyrelsen menar att ansvaret fortsatt måste ligga på kommunerna då det är de som har störst chans att påverka bostadsförsörjningen på lokal nivå.
För att ta ett samlat grepp om hemlösheten utsåg regeringen förra året en nationell hemlöshetssamordnare för 2012-2013. Michael Anefur, som han heter, ska ge stöd till kommuner som vill skapa struktur i sitt arbete för att motverka hemlöshet.
Han har i dagarna startat både ett twitterkonto och en blogg där han ska berätta om sitt arbete.
– Det är för att skapa ett diskussionsforum och få igång ett samtal. Vilket namn som står bakom spelar mindre roll, säger Michael Anefur, nationell hemlöshetssamordnare.
Mycket av jobbet går ut på att åka ut till kommunerna och hjälpa dem att se över sin verksamhet. Enligt hans erfarenhet, efter nio månader på jobbet, är att hemlösheten i landet inte är en ekonomisk fråga.
– Det handlar om prioriteringar och resurser, i form av till exempel bostäder. Men inte om pengar. Väldigt många kommuner vill göra ett bra jobb på det här området men man har bara delar av den kunskapen som behövs, säger han.
Därför har man skapat den nya broschyren. Den innehåller handfasta tips, bakgrundsinformation och ett antal frågor som varje kommuner bör ställa sig själva om den egna verksamheten. Michael Anefur ska besöka 40 till 50 kommuner framöver men han hinner inte hjälpa alla på plats och då hjälper det att ha budskapet på papper.
De senaste åren har synsättet förändrats när det gäller bostadförsörjning för hemlösa. Numera arbetar man i stora delar av landet efter devisen att en person måsta få bostad först. Sedan är det lättare för denne att ta tag i andra eventuella problem.
– Jag har alltid trott på att varje person har ett unikt och okränkbart värde. Alla har rätt till ett värdigt liv ochdå är bostad så otroligt viktigt. Det kan vara en svår fråga men vi får aldrig ge upp, säger Michael Anefur.
Tidigare har kommunerna valt att erbjuda lägenhet endast i de fall där den bostadslöse underkastar sig vissa krav. Det här fungerar inte för vissa grupper.
– Det borde räcka att man sköter sig, betalar sin hyra och inte är en sanitär olägenhet. Varför ska den här gruppen ha högre krav på sig än som ställs på mig? När en person väl har fått en bostad så blir bieffekten att de känner att de vill ta del även av andra delar av samhället och många kontaktar socialen själva för att få hjälp, säger Michael Anefur.
Socialstyrelsen mätte antalet hemlösa under en vecka i maj 2011. Antalet uppgick till cirka 34 000 personer, varav 4500 var akut hemlösa. Två tredjedelar var män och en tredjedel var utrikesfödda.
Över en tredjedel hade barn under 18 år.
Ett stort fokus i den nya broschyren är vräkningsförebyggande arbete. Man vet att det historiskt sett har varit väldigt svårt för personer som har blivit vräkta att hitta en ny bostad. Ett sätt att lyckas med det är till exempel att upprätta ett nära samarbete mellan hyresvärdar och socialtjänsten.
Akut hemlöshet – situation 1
En person är hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende, skyddat boende, sover utomhus eller i offentliga utrymmen. Hotell, camping, vandrarhem och husvagn inräknat.
Institutionsvistelse och kategoriboende – situation 2
Intagna på kriminalvårdsanstalt. Inskrivna på stödboende inom socialtjänsten, landstinget, privat vårdgivare. Eller att personen inte har bostad ordnad inför utskrivning.
Långsiktiga boendelösningar – situation 3
En person bor i en boendelösning som kommunen har ordnat för att personen inte får tillgång till enbostad. Boende med hyresavtal förenat med tillsyn, särskilda villkor eller regler.
Eget ordnat kortsiktigt boende – situation 4
Bor hos vänner, bekanta, familj eller släktingar eller har ett tillfälligt inneboende- eller andrahandskontrakt hos privatperson. Ska ha varit i kontakt med socialtjänst eller annan stödgivande verksamhet.
Källa: Socialstyrelsen