Boråsområden fortsatt klassade på polisens lista
Hässlefesten på Hässleholmen i Borås fyller 39 år i år och är en fest som arrangeras av föreningar och folkrörelser, bostadsbolag och andra engagerade i stadsdelen i Borås. Det är en festhelg där det bjuds på allt från musikuppträdanden och sportevenemang till matprovning och bara umgänge.
– Det är verkligen en mötesplats och ett sätta att främja integrationen och visa upp stadsdelen, säger Mohamed Basha.
Och det är så man ska arbeta för att minska segregation och få bort stämpeln, menar Mohamed. Han är kritisk till klassificeringen särskilt utsatt område, som han menar, ökar rädslan och därmed utanförskapet i de områden som pekas ut.
– Polisen, myndigheter och politiker behöver kanske klassificeringen för att veta var och hur man sätter in insatser, men att det ska vara offentligt och en stämpel på vissa bostadsområden tror jag gör mer skada än nytta, säger Mohamed.
– Det sätter sig i huvudet på dem som bor där. De blir utpekade och känner inte stolthet över sitt bostadsområde.
Rapporten som presenteras under måndagen kommer att användas när man fattar beslut om hur polisresurserna ska fördelas över landet. Till slutet av 2024 ska polisen utökas med 10 000 anställda.
De områden som är klassade som särskilt utsatta enligt polisens nya lista är Hässleholmen, Norrby och Hulta i Borås. Kronogården, Lextorp och Sylte i Trollhättan är klassade som utsatta områden, vilket är en lägre riskklassning är särskilt utsatta.
Nyheten för 2019 är att några av de tidigare utpekade områdena nu är borta från polisens lista. Det gäller Hageby, Norrköping och Smedby, Upplands Väsby och Gårdsten i Göteborg bedöms nu som ett riskområde, istället för ett särskilt utsatt.
Rapporten heter ”Kriminell påverkan i lokalsamhället” och är framtagen av underrättelsetjänsten på Noa, polisens nationella operativa avdelning, i samarbete med kriminologer på Malmö högskola. Listan kommer att ligga till grund för hur polisen sedan fördelar sina resurser.
Slutsatserna Noa drar är försiktigt positiva och Mats Löfving, chef för Noa säger så här i tidningen Dagens Nyheter:
– Vi ser att relationerna mellan olika aktörer, framför allt mellan polis och medborgare, har stärks i flera av områdena. Vi ser mindre av social oro och färre attacker mot poliser och annan blåljuspersonal, säger Mats Löfving.
Polisen delar in Sveriges utsatta områden i tre kategorier:
Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Inverkan är snarare knuten till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Påverkan kan utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot och utpressning, eller indirekta, som:
- offentliga våldshandlingar som riskerar att skada tredje man
- narkotikahandel som bedrivs öppet
- ett utåtagerande missnöje mot samhället
Ett särskilt utsatt område kännetecknas av en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan även förekomma systematiska hot och våldshandlingar mot vittnen, målsägare och anmälare i området. Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag vilket kräver regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning. Många gånger har det skett en normalisering vilket lett till att varken polisen eller de boende reflekterar över det avvikande läget i området.
Ett riskområde är ett område som uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område men inte riktigt når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt utsatt område. Läget är dock så alarmerande att det finns en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt utsatt om inte adekvata åtgärder sätts in.
(Källa: Polisens rapport 2017)
